Trevliga underligheter

Idag har det jag sysslat med resulterat i det som kan beskådas på bilden nedan.

Det är hårt att vara student! Nog om detta och över till underligheterna.

I Taiwan är engelska hett. Många har tryck på sina tröjor där det står engelskt text. Ofta är det helt meningslösa saker, och ibland är texten till och med felstavad eller grammatiskt inkorrekt. Det tycks inte göra så mycket. Huvudsaken verkar vara att man går runt med engelska ord på sig. Då är man hemma. Men jag måste säga att svenskan verkar var på uppgång! Slog just på tv:n på MTV och möttes av en käck och trallvänlig hip hop-melodi som framfördes av 5 taniga små killar vilka alla försökte se hårda och tuffa ut. Det roliga var dock att en av dem hade ett linne med texten "Skandinaviska halvön, Konungariket Sverige" på sig. Dessutom strömmade plötsligt en svensk folkvisa ur högtalarna i en affär jag var i idag. Jag vet inte vilken visan var, för kände inte igen vare sig sångerska eller musik, men att den handlade om hjärta och smärta kunde jag tydligt förstå av den svenska texten. Sverige - coming up, coming up!

En annan lite lustig sak, apropå handling, är att man nästan alltid får sina saker i två påsar. De har väldigt bra påsar här, sådana där i kraftigt och ofta dekorativt papp-liknande material med fina och bär-vänliga tyghantag, men trots detta stoppar de ofta en påsen i den andra och ger en på så sätt två påsar. Vore det inte för att det går åt dubbelt så mycket påsar som det hade behövts och därmed knappast kan klassas som miljövänligt hade det varit enbart charmigt.

Rakt igenom endast trevligt är det faktum att det allt som oftast finns en hemlig rabatt när man handlar. Flera gånger har jag hittat något jag velat ha, tittat på prislappen och tänkt "det här var ju inte så farligt, den här tar jag!", gått till kassan och fått veta att det av någon anledning är "25 % discount!". Kanske står det på något anslag jag inte förstår, men jag har verkligen inte sett något i butikerna som skulle upplysa om att det är rea, men ändå blir det ofta billigare än man tänkt från början när man handlar. Det kan jag leva med.

Trafiken här vet jag dock inte om jag skulle klara av att leva med i längden! Förutom att det verkar vara helt ok att göra sin egen fil, sina egna trafikregler och sitt eget tempo, vilket tycks vara den allmänna körstilen här (lite nervpåfrestande för en stackars liten svenska) så är det i rusningstrafik alldeles smockfullt av människor som kör enligt ovanstående devis, och därmed helt omöjligt att komma någonstans utan hjärtat i halsgropen. Av någon underlig anledning står det dock trafikpoliser i nästan varje stor korsning under rusningstrafiken. De har munskydd, reflexvästar, visselpipa och en rödlysande batong. De blåser i pipan och viftar lite slött med batongen, och folk fortsätter att köra i sina egna filer, efter sina egna trafikregler och i sitt eget tempo. Jag förstår inte riktigt vad de gör där, i mitten på korsningen.

Fullständigt charmerande är dock de övriga 10 i min klass (vi är visst bara 11 stycken, inte 15 som jag trodde först). De är verkligen galet asiatiska till sitt sätt, och det blir ofta ett hysteriskt fnitter-kaos på våra lektioner. Dels är det så man handskas med pinsamheter eller felaktigheter (och det blir många av den varan!) - man skrattar bort dem - dels verkar det helt enkelt så att de är glada filurer som har nära till skratt. Den ena av oss är sämre på kinesiska än den andra, men alla försöker glatt och bjuder på sig själva. Läxan tills imorgon är att lära sig räkna till 13. Det är svårare än det låter!

Sist men inte minst har det varit underligt klart väder idag. Förvisso också stekhett, men det är i alla fall skönt med lite omväxling och klar luft för en gång skull. Tog en bild på 101:an idag när jag var där och handlade, att jämföra med den bild av den jag tog igår. Jag vet att det blir mycket snack om 101:an, men jag tycker den är så fin! När vi var i Berlin i somras berättade Jens bror, som bodde i staden vid tiden, att TV-tornet liksom är en sådan där sak som växer på en, som man ser över nästan hela staden och som man till sist känner sig glad bara av att få syn på. Så är det med 101:an för mig. Allt känns alltid lite bättre med den i sikte.