No means...ok! (?)

Var och betalade min terminsavgift för kinesiskakursen idag. Det gick, efter en hel del om och men. Det första som hände var att jag fick veta att jag skulle haft mitt antagningsbesked med mig (ja, just det som de skickade hem till Sverige, trots att jag sagt att jag skulle ha avrest till Taiwan innan de skulle hinna få iväg det) och mitt pass. Sen fick jag veta att nybörjarkursen var full, och att jag skulle ha betalat innan den 31/8 (då sista anmälningsdag var, enligt deras webbsida). Jag stod glatt på mig och berättade att jag fått massor av bekräftelsemail på att allt var i ordning, och att jag senast i förra veckan fått ett mail som sa att det bara var för mig att komma in och betala i denna veckan. Efter lite telefonsamtal tar damen jag pratade med upp en pärm, bläddrar fram till ett ställe där mitt ansökningsbrev är det första som dyker upp, lägger på och säger "it's ok!" och sedan kunde jag fylla i en liten lapp och behövde varken antagningsbeskedeller pass. Jag blir inte klok på dem... Ett par andra svenska tjejer här har möblerat hela sin lägenhet med saker från IKEA som det var absolut "no possible" att få tag i, enligt personalen på just IKEA. Man får le och vara ihärdig, verkar det som.

Efter att betalningen var avklarad tog jag mig en välförtjänt espresso frappucino (iskaffe från Starbucks, som jag saknat dem sedan USA!) och gick till en park som ligger precis vid min skola, och denna gång var parken verkligen en park och inte en gyttjepöl. Där satt jag och pausade innan jag begav mig hemåt, och tyckte att livet var rätt gött.

Daan park. Fin!