Säkerhet

Det står i alla guideböcker att Taipei är en av världens säkraste städer och det känns verkligen så när man går runt här. Alla människor som är på stan verkar vara "vanliga" människor, på väg till eller från jobbet/skolan/något cafe eller restaurang/shopping/hobby, och några gäng av människor som inte har något annat för sig än att bara driva syns inte till. Jag har inte sett några människor som har verkat ha något beroende och även tiggare lyser med sin frånvaro. Inte för att det skulle vara något fel på dessa grupper av människor, det jag vill belysa är bara att de grupper av människor som oftast står för kriminalitet hemma i Sverige inte syns till här (fast står tiggare och tex alkoholister för många brott? Jag vet inte. Jag tänker mig att de behöver pengar och nog kan tillhöra den grupp människor som kanske norpar åt sig saker om de har chansen. Kanske är jag fördomsfull nu?). Jag har inte upplevt en enda situation som känts i närheten av ens lite hotfull. Att gå över Mårtenstorget i Lund en fredagkväll är långt värre än att vistas centrala Taipei, trots sina 3 miljoner invånare (6 miljoner i hela Taipei-området) och ingenstans är folk aggresiva. Säkerligen har det att göra med de kulturella koderna här, där det värsta man kan göra är att "tappa ansiktet" - dvs brusa upp och förlora kontrollen av sina känslor. Vi har bara varit ute en kväll hittills, men det jag kunde se då var att Taiwaneserna drack mycket sprit och blev ganska berusade, men absolut inte för den sakens skull började agera ut några känslor. Att ha så lite kontroll över sig själv att man ligger och är utslagen i tunnelbanan känns inte som att det skulle vara accepterat.

Någon jag pratade med menade på att det beror på de oerhört höga straffen (20 år till dödsstraff för att stjäla något!), men jag tror att även om straffen bidrar till att sänka kriminaliteten så är det mentaliteten som är den största anledningen.

När vi bodde i Berkeley lade jag märke till att alla hemlösa där (Berkeley är känt för sin stora andel hemlösa och många unga som rymmer hemifrån söker sig dit, där de är lite fredade och lever i stora gäng på gatorna där de sitter och röker på och klappar sina hundar) pratade högt för sig själva. Jag tyckte det var väldigt underligt, men insåg sedan att det gjorde alla andra amerikaner också, i vissa situationer. Jag hade tex mitt skrivbord precis intill postfacken på vår avdelning, och folk som skulle hämta sin post men inte hade tid/lust att prata med mig började alltid prata med sig själva om ingenting alls (de sa ofta saker som "ok..mail..what have we got?.. aha..uhum..oh! that's right.." osv), som om pratandet var en signal till omvärlden att "allt är ok, jag är normal och behöver ingen extra uppmärksamhet" (vilket var konstigt för mig i början, eftersom pratandet för mig som svensk är en signal om att man vill ha uppmärksamhet). I alla fall, så betedde sig de hemlösa likadant, de gick runt och pratade med sig själva, som för att lättare smälta in i omgivningen då.

Ja, så i alla fall tror jag att det kan vara så att allt hänger ihop. Att "bristen" på människor som tappat kontrollen här beror på att det helt enkelt inte finns plats för dem i samhället. De finns säkert, men de är nog färre än hemma och väl undangömda. Bristen på kontroll tar sig säkerligen andra uttryck än hemma. Ska bli intressant om jag kan se vilka de är.

Taiwan i vissa fall vara oerhört influerat av USA, och många säkerhetsfunktioner verkar finnas som statussymbol snarare än för att de uppfyller något behov. Tex har den lägenhet vi förhoppningsvis ska bo i en reception med vakter, och på tunnelbanan finns det en hel uppsjö av säkerhetsinstruktioner. Man kan få lära sig precis hur man ska göra när man åker rulltrappa (stå till höger, håll ordentligt i räcket, se till att inte ha några kläder för nära sidan så att de blir smutsiga, och om du är pensionär så undvik rulltrappan helt och ta istället hissen) och man blir av en högtalarröst uppmanad att hålla sig i ordentligt när tåget kör, trots att de kör jättemjukt och att man så gott som aldrig tappar balansen. Dessutom finns det "waiting zone for female passangers at night" som är en kameraövervakad zon att stå i på natten. Det konstiga är att tunnelbanan slutar gå redan vid halv ett på natten och aldrig befolkas av annat än städade personer. (På det hela taget ser alla taiwaneser jag sett hela och rena ut. Och det är väldigt rent överallt på stan, bussar och tunnelbana) Jag förstår inte när den zonen skulle behövas.

Väntzon för kvinnor nattetid.

Tydliga säkerhetsinstruktioner

Igår visade några av de tjejer jag träffade förra veckan mig och Jens en restaurang med jättegod mat i bottenplan på "101:an". Jag lyckades också ladda mitt kontantkort med pengar samt både boka och hämta ut en tågbiljett till Tainan, som ligger nästan längst ner på ön, dit jag ska med höghastighetståg på torsdag. Nu ska vi och se om vi kan sy ihop säcken med lägenheten! Håll tummarna!