Att åka hiss i Taiwan

Det är hemskt populärt att använda sig av förflyttningsmedel här i Taiwan. Befinner man sig på gatan ska det vara bil, buss eller allra helst skoter. Det verkar köra runt minst två sådana per invånare här, konstant. Jag förstår inte hur det skulle gå till, men likaväl när jag ser antalet skotrar på gatan kan jag inte komma till någon annan slutsats än att de måste köra med minst två åt gången. Inuti hus och byggnader pysslar man sällan med att förflytta sig för egen maskin, utan använder gärna rulltrappa eller hiss. I t-banan finns självklart instruktioner för hur man ser till att få sig en säker rulltrappeupplevelse, och det finns även tydliga markeringar för att man på högra sidan av rulltrappan ska stå stilla (och hålla högerhanden på räcket! Säkerheten framför allt!) och så att de som vill förflytta sig lite fortare kan gå förbi en på den vänstra. Det är förvånansvärt få personer som bryter mot detta, även om våra japanska vänner gick ut starkt med att blockera en hel trappa då de, sin vänstertrafikerade vana trogen, ställde sig stilla i "vänsterfilen" på väg upp. Att det sedan i vilket fall som helst går otroligt långsamt att ta sig någonstans kan nog taiwaneserna inte hjälpa. De har så korta ben och bor i ett så fuktigt land - två faktorer som inte bidrar till vare sig vilja eller förmåga att tillryggalägga några sträckor på kort tid.

I alla fall.

När man åker hiss räcker det inte bara med att veta vilken våning man ska på, gå in, trycka på denna och sedan gå av när hissen stannar. Man måste först veta om man ska upp eller ner i förhållande till den våning man är på (oftast inte så svårt), välja rätt knapp att trycka på utefter detta, hitta vilken av hissarna man ska åka med (det finns ofta flera och vilken som är på väg åt vilket håll indikeras med olika lampor som blinkar och tänds och har sig). Sen ska man hinna med sin hiss, vilket inte är så lätt eftersom dörrarna tycks stängas lika snabbt som de öppnats. De har ingen sådan där liten sensor i knähöjd som hissarna hemma, utan istället ett par innerdörrar som är känsliga för "beröring" och man får hissarna att sluta stängas genom att bli lite tillklämd av dessa. Jag tror jag ska mosas varje gång. När man sedan kommit in i hissen, halvmosad och go, tar det en evighet innan dörrarna stängs igen. Ingen taiwanes orkar vänta på detta, utan alla trycker alltid på det våningsnummer de ska till, och därefter på "stäng dörrarna"-knappen. Den ska jag också börja använda så snart jag lärt mig se skillnad på de kinesiska tecknen för "öppna" respektive "stäng".

Sen bär det iväg. Och har man tur är hissen inte mer än proppfull och kanske hinner man gå av på sin våning.

Enligt Jens funkar det precis som hemma, och han verkar ha knäckt koden och åker hiss helt utan problem.

Jag är inte riktigt där än.