300 km/h

Igår for jag fram och tillbaka över Taiwan i höghastighetståg. Det var typiskt Taiwanesiskt superbekvämt och smidigt. Staden Tainan såg lite ut som allt annat jag sett både i Taipei och på vägen. Det var lite grönare (hela ön är otroligt grön), men husen var de samma, affärerna de samma och neon skyltarna lika dominerande som någon annanstans. Säkerligen går det att se skillnader, men jag lyckades inte fånga dem ännu. Dessutom var det en disig dag, så allting var typiskt Taipei-dimmig, men grönare.

Taiwan så som jag uppfattar det - dimmigt och grönt.

Därmed inte sagt att det inte var en bra dag, det var det verkligen! Mannen jag träffade, Jack, tog otroligt väl hand om mig, visade sitt företag och kontor, staden i allmänhet, sydostasiens största tempel och sitt sommarhus. Dessutom gav han mig presenter (ett halsband och moon cakes - kakor som används för att fira moon festival, vilket man gör den 25:e september då månen anses vara som rundast och störst på året. Den runda formen betyder tur i den kinesiska kulturen och under moon festival samlas man med sin familj, grillar och tittar på månen) och bjöd på all mat under dagen. Det där med presenterna var en miss från min sida, jag borde nog haft med mig något till honom, tror jag. Inte lätt med det kulturella finliret! Jag lyckades i alla fall se till att ta emot visitkort som gavs till mig med två händer, och lägga dem framför mig på bordet och titta på dem då och då, alltid något.


Templet vi var vid var verkligen fantastiskt, på många sätt. I en trappuppgång satt bilder på par där där parterna kommit till templet för att be om en partner, och sedan träffat någon och gift sig. Turen att träffa någon tillskrivs så klart gudarna i templet, och för att hedra dem sänder man in sitt bröllopskort vilket klistras upp på väggen. Det fanns tusentals bilder. Vissa av dem roligare än andra.

Gosedjur på bröllopsfotot är ett måste.

Jacks sommarhus var verkligen något utöver det vanliga. Stort och helt i marmor, med eget vattenfall i trädgården och på det hela taget lyxigare än Sheraton! Det hade inte kostat så vansinnigt mycket ändå, motsvarande 5 miljoner svenska kronor, men han hade köpt huset in till också. För att försäkra sig om att inte få några grannar de inte gillade, förklarade han. Jaha, självklart, tänkte jag.

Mina 5 timmar i Tainan inkluderade även en Power Point-presentation av Jacks företag, lunch på jättefin japansk restaurang och en överenskommelse om att höras av i framtiden. Min plan nu blir att läsa kinesiska, och jag ska ta mig upp och gå och handla ygohurt och kaffe (för att få en promenad innan frukost, håller på att sacka ihop helt här borta!) och sedan ta mig till min skola och betala min avgift. Det är det jag vill göra helst just nu, så det känns bra.