superstitious minds

Jag och Jens valde en riktigt trevlig italienare för lördagskvällens middag. Vi hade inte bokat bord, och fick därför sitta ner och vänta en stund innan vi kunde få plats. Den mycket trevlige, mycket italienske, restaurangägaren höll oss sällskap och pratade med oss medan vi väntade, när vi plötsligt blev avbrutna av en av servitriserna som med ett artigt "excuse me" rykte tag i ägarens arm och började viska i dennes öra. Ägaren fick en stressad uppsyn och vände sig mot oss och förklarade att någon i restaurangen inte mådde bra och skulle behöva ligga ner, varför han undrade om det var ok att vi stod upp istället för att uppta restaurangens enda soffa. Vi studsade självklart upp och hann precis undan innan ett sällskap kom släpande på en äldre, till synes medvetslös, man. Mannen lades på soffan och en person i sällskapet, som visade sig var läkare, pysslade om honom. Det var några stressiga minuter där folk sprang fram och tillbaka, ambulanser ringdes efter (vilket man som utlänning blir rekommenderad att absolut inte göra i en nödsituation. För det första snackar amulanspersonalen ingen engelska, och för det andra tar det för lång tid att åka ambulans. Ingen väjer det minsta för utryckningsfordon här, och i rusningstrafik är taxichaufförerna mycket bättre på att tränga sig och komma fort fram än vad ambulansförarna är) innan den äldre mannen plötsligt kvicknade till och kunde både sätta sig upp och sedan gå tillbaka till sitt bord själv. Vi blev alla väldigt lättade av mannens tillfrisknande, om än av lite olika anledningar. När jag och Jens berättade för restaurangägaren att vi var lättade å de anhörigas vägar att mannen blivit bättre, svarade denne med eftertryck: " I know! I am so relieved! You know, Taiwanese people are so superstitious... if that man would have died in here, I might as well could have closed down and moved back to Europe tomorrow! No one wants go to a restaurang with bad qi!"