Helt normalt

Det är så många saker som skiljer Sverige och Taiwan åt. Det är inte så häpnadsväckande stora skillnader att det sådär slår en omedelbart när man kommer hit (i alla fall inte sedan man kommit över den allra första "alla ser helt annorlunda ut, de pratar konstigt, de beter sig konstigt, det luktar annorlunda, det är konstig luftfuktighet och allt ser annorlunda ut"-upptäckten). De allra största skillnaderna tycker jag ligger i vardagen. De små sakerna. Som i hur man väjer för varandra på gatan, hur man beter sig när man handlar i en affär, och hur man gör när man visar glädje/förvåning/osv. Alla de där sakerna har blivit mer eller mindre självklara för mig nu. De har blivit min vardag.

Men idag slog det mig faktiskt återigen hur annorlunda de kör här. Att det här är helt normalt att först köra rakt ut i en korsning, för att sen upptäcka att det inte fanns någon plats att ställa sig där man hade tänkt. Och sedan, när man står där och blockerar hela korsningen, inse att det håller på att braka en buss i full karriär rakt in i sidan på en.

Och att lösningen på det är att yttra ett relativt lugnt "ooh", tuta till lite, och sedan se på när bussen tvärnitar och kör rakt över på motsatt körbana för en stund (medan alla bilarna som egentligen skulle ha kört där i sin tur väjer undan), och sedan är situationen löst.

Helt normalt. I en helt vanlig korsning, en helt vanlig fredagseftermiddag i Taipei.