lördag 24 maj 2008

En vecka före avresa

För nästan exakt 9 månader sedan gick jag och försökte att i möjligaste mån låta bli att tänka på att jag så väldigt snart skulle flytta från Lund. Jag fick så mycket fjärilar i magen när det slog mig. Men ändå smög sig tankarna hela tiden på. När jag stod på ICA med en paket mjölk i handen kunde det slå mig att när mjölken gick ut skulle jag bo i Taiwan. Att det inte var lönt att bunkra upp med nötfärs trots att det var extrapris, för det skulle vara minst 6 månader innan jag återsåg min frys igen. Att varje dag var den sista av sitt veckodagsslag jag skulle spendera i Sverige på mycket länge - sista lördagen, sista söndagen, osv osv.

Jag minns inte så exakt vad jag gjorde de där sista dagarna mer än att försöka tänka på saker som inte gjorde att man mage simulerade berg-och-dalbana, men jag minns avresedagen väldigt klart. Jag vet att det nästan sista jag gjorde hemma var att köra diskmaskinen tom så när som på en sådan där speciell diskmaskinsrengörare som efter att diskningen var klar gjorde att hela köket doftade tvättmedel. Jag vet att solen sken in och gjorde ränder på vårt hallgolv och jag minns vilka blommor jag köpte och ställde på bordet för att välkomna våra hyresgäster. När vi väl lämnat vår lägenhet gjorde vi ett stopp hos Jens föräldrar i Malmö för att lämna av vår bil till dem, och där åt vi baguetter med parmaskinka. Jag var så nervös att jag tvingade Jens att sätta på gamla familjevideos från semestrar när han var liten (är det bara jag som faktiskt inte tycker att det är tråkigt att se?) för att skingra mina tankar, och mitt i alltihopa blev jag så otålig att vi var tvungna att ta en promenad. Väl i loungen på Kastrup drack vi gin och tonic, och om det var alkoholen eller det faktum att vi nu äntligen var på väg vet jag inte, men jag började slappna av.

Idag har vi spenderat mesta delen av dagen med att packa ihop våra saker. Igår var sista fredagskvällen i Taipei, och ikväll var det sista festkvällen med vännerna här. Jag är inte nervös den här gången, jag är glad och förväntansfull eftersom jag vet vad jag är på väg till, men jag har definitivt börjat räkna ner.

Inga kommentarer: