Den lille taiwanesen

Jens och jag pratar packning och Jens går i huvudet igenom hur många par kostymbyxor han har. "Jag har dem två jag köpte nu i helgen", säger han och håller fram en knuten näve där pek- och långfingrarna sticker fram, "och så de paret jag hade med mig hit", fortsätter han och fäller upp ringfingret, "och så det paret i garderoben", och så är det lillfingrets tur att fällas ut. "Fyra kostymbyxor totalt i den här packningen alltså", summerar han, och slår ner med sin hand i luften. Handen vars alla fingrar är utfällda utom tummen som göms inne i handflatan - det taiwanesiska sättet att markera siffran fyra. Tar man tummen med när man visar att nummer så läggs genast talet 5 till det antal fingrar man håller upp. Tumme + pekfinger + långfinger är alltså lika med siffran 8. Siffran sex visar man genom att hålla upp en knuten hand där man låter tumme och lillfinger sticka ut (mycket praktiskt! Bara man vet att det här är det samma som ett surfartecken i Australien, och inte bör andvändas där). Det är väldigt praktiskt att kunna markera siffor upp till tio med en hand (ifall man tex bär något i ena handen) och väldigt praktiskt att lätt kunna markera siffor överhuvudtaget i ett land där ljudnivån ibland omöjliggör verbal konversation. Så det är inget konstigt att Jens använder sig utav siffermarkeringen. Det roliga är att han gör det hemma hos oss, när bara jag är närvarande. Det har blivit så naturligt att använda sig av de taiwanesiska gesterna att han inte tänker på att han gör det. Att bo utomlands sätter spår. 9 månader i Taiwan lämnar oss inte oberörda. Inte på något sätt.