På buss nummer 18

Tillbaks i Taipei och tillbaka i vardagen igen. Min nya skola ligger inte i direkt anslutning till någon tunnelbanelinje som passar mig, så jag har börjat ta bussen istället. Det finns ett virrvarr av busslinjer att välja mellan, men om man hoppar på buss nummer 18 så brukar man hamna rätt, och dessutom få åka karaokebuss. Man får traditionell kinesisk musik på hög volym med ohyggligt fula musikvideor till på en liten skärm längst fram i bussen samt en väldig massa annat pynt i bussens fönster på köpet när man åker. Som vanligt är det ingen av dem för vilka musiken spelas som överhuvudtaget verkar ta notis om arrangemanget, men det finns där ändå. Det låter och tar plats i vilket fall. Bara därför att. För att det finns en mall som säger att karaoke är trevligt. Oavsett om något i realiteten överhuvudtaget vittnar om att så faktiskt skulle vara fallet, eller inte.

Fast å andra sidan så tycker jag, kanske som enda passagerare, att det hela är ganska trevligt. Jag tycker om de vedervärdiga sångerna och pyntet som svänger när bussen kränger (för det gör den! Så till den milda grad att jag och en vän faktiskt funderat på om bussarna här är konstruerade annorlunda, så att det liksom inte går att köra mjukt och behagligt med dem). Är detta ett tecken på att det är hög tid att åka hem, tro?