I orkanens öga

Säkerligen härjarde Krosa ganska rejält, men det är inget vi märkte så mycket av här i centrala Taipei. Under eftermiddagen kändes det som att vinden avtog något, och efter att ha konstaterat att stans taxibilar var i full rullning bestämde jag och Jens oss för att ta bege oss ett par kvarter bort till ett par vänner för en drinkkväll. Det var nästan spökligt att åka genom staden, fullständigt tömd på fotgängare och scotrar och med en bråkdel av övriga fordon på gatorna. Det regnade fortfarande lite när vi gick ur taxin, men blåste knappt alls och det var underligt att se nedblåsta träd, skyltar, krukor mm, och hus vars dörrar barrikerats med sandsäckar och vars fönster man tjepat breda tejpremsor i ett x-format mönster över.

Eftersom temperaturen utomhus var riktigt behaglig, ner mot sisådär 26-27 grader, stod vi ute på balkongen och snackade när vi plötsligt märkte att det slutat regna och var fullständigt stilla. Vi var mitt i centrum av staden med utsikt mot Taipei 101, och när vi tittade upp mot denna kunde vi se att himlen var fullständigt molnfri precis rakt ovanför oss. I en ring runtomkring oss och Taipei 101 kunde vi se de tunga regnmolnen, men just där vi stod var det stilla, klart och uppehåll. Det var riktigt mäktigt att stå där och titta upp mot himlen och konstatera att vi befann oss mitt i orkanens öga. Självklart firade vi med en rejäl skål, och sedan fortsatte vi ut på nattklubb. Det hade börjat regna och blåsa lite när vi begav oss hemåt vid 03-tiden, men när vi vaknade imorse hade den värsta stormen dragit förbi.

Idag körde vi en favorit i repris - brunch på Carnegies och sedan en tur till IKEA. Nu ska vi träna och sedan blir det filmkväll.

En ensam liten taxibil på gatan.
101:an i blåsväder. Jag är säker på att Damper Baby mådde mys.