Vart tog tiden vägen!?

Jag skulle ju åka till Taipei och kämpa för att hålla mig sysselsatt. Läsa kinesiska ett par timmar om dagen, informatik på distans för att fylla ut några timmar, njuta av att kunna ta det lugnt, läsa böcker och filosofera. Vet egentligen inte varför jag trodde på den historien själv, jag borde ju känna mig vid det här 27-åriga laget, men ändå..

Nu har jag börjat dagen med att träna (klappar mig fortfarande på axeln och tackar mig för det, blir så mycket piggare resten av dagen då), upptäckt att poolen öppnat (!!!!) och den ska invigas så snart jag bara kan, och sedan har det varit kinesiska för hela slanten. Stannade kvar efter skolan och gjorde läxan tillsammans med lite kompisar. Tänkte att jag ändå hade hela helgen öppen och obokad, och att jag skulle kunna stanna länge på skolan och ändå hinna handla mat och kanske titta på lite kläder (eftersom det är så varmt att man svettas kläderna dyngsura behöver garderoben utökas för att slippa tvätta alla kläder ständigt och jämt). Sen kom jag hem, hade inboxen full med mail och en telefon full med sms och nu sitter jag här och hinner inte maila någon eftersom jag ska iväg och käka middag med vänner. Väldigt trevligt, dock! Men livet blir ju aldrig som man trott eller tänkt sig. Och tur är väl det.