onsdag 3 oktober 2007

Omständiga Taiwan

Jag öppnade just en påse vindruvor jag köpt tidigare idag. Eller, jag öppnade en påse, för att komma åt påsen med vindruvor som jag köpt.

När man handlar frukt här så plockar man de frukter man vill ha, lägger dem i en påse, och går sedan fram till en liten disk där det står ett butiksbiträde med en våg. Biträdet väger frukten, trycker in rätt siffror i en dator, och ut kommer en klisterlapp med rätt pris och en streckkod, att fästa på påsen. När jag idag tog en färdigpackad påse med kärnfria vindruvor trodde jag denna påse skulle duga att fästa klisterlappen på. Så fel jag hade! Biträdet tittade lite snett på mig, och stoppade sedan egenhändigt ner min påse med vindruvor i en av butikens för ändamålet avsedda påsar. Jag avskyr ju de där påsarna! Hemma i Sverige handlar jag alltid frukten löst, utan påsar överhuvudtaget. De där små påsarna blir ju ändå bara smutsiga och konstiga och tar i slutändan bara massa plats i min soppåse. Här förseglas dessutom alla fruktpåsar med grön tjepbit, vilket gör att de garanterat inte går att återanvända.

För övrigt förseglas alla påsar med någon form av tejp, och jag har inte riktigt förstått varför. Man får sin fina papperspåse med tyghandtag när man handlar tex kläder, men sedan sätter de alltid en tejpbit över mitten på påsen, så att den går sönder när man ska ha ut kläderna. Jag återkommer om jag kommer på det fyndiga i detta.

Någon sa att byråkratin uppfanns i Kina, och efter 1 månad i Taiwan ser jag stor sannolikhet i att påståendet skulle vara sant. Att handla med kort är förvisso oftast smidigt, men inte sällan får man tre olika typer av kvitton, som häftas tillsammans med häftklammer, för att sedan räckas över (med två händer, om man är på ett fint ställe. Det är det artiga sättet att ge folk saker) tillsammans med kreditkortet, sisådär 5 minuter efter att man påbörjat sin betalning. När vi skulle skriva kontrakt på vår lägenhet hade vi inte en enda liten sak att anmärka på i kontraktet, men ändå tog proceduren över 2 timmar, med stämplar och underskrifter som skulle placeras på ett oändligt antal kopior av kontrakt och överenskommelser.

I samma anda är också alla saker man får inpackade otroligt omständigt (tex kan man få varje pinal man köper på Marks & Spencer inlindat i silkespapper, vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg), och överallt gäller till synes meningslösa säkerhetsregler.

Jag har funderat lite på om det kan ha något med det kinesiska sättet att ge och få "ansikte" att göra. "Ansikte" är väldigt viktigt här i Taiwan (och även på många andra ställen i Asien) och skulle kanske kunna översättas som "fattning och/eller anseende". "Att tappa ansiktet" är ju ett uttryck även på svenska, och det absolut värsta som någon kan göra här. Allt handlar om att ha kontroll över sina känslor och kunna interagera med andra på ett passande sätt. Eftersom detta är så viktigt, är det många som lägger sina sista slantar på att köpa designerkläder och/eller väskor, skor, klockor mm. Genom att ha klätt upp sig för andra så visar man dem respekt och vinner därigenom "ansikte". Ett av de effektivaste sätten att vinna "ansikte" på är nämligen att själv ge någonting. Därför blir det ofta nästintill slagsmål om vem som ska betala notan när man varit på middag, och det är en konst att veta hur länge man ska truga efter att få betala, och när man ska ge sig. Man får inte vinna för ofta, för då har man hindrat andra från att skaffa sig ansikte och förlorar därmed sitt eget, eller för sällan, för då är man för girig.

I alla fall. Så var min tanke att den här omständigheten kanske är ett sätt att ge och få ansikte. Att saker får ta tid, vara onödigt invecklade och innehålla fullständigt meningslösa handlingar (så som att fylla i rumsnummer i ett formulär varje gång man tränar, trots att ingen någonsin tittar i formuläret och det allt som oftast är bortslarvat när man frågar efter det) kanske är ett sätt att visa respekt. Att man låter den andra ta plats, att man låter personens ärende ta tid.

Jag vet inte.
Men det var en tanke jag fick såhär på kvällskanten.
Nu är det hög tid för mig att sova.
Nattinatt

Inga kommentarer: