Vardagsliv

Det finns så mycket som är positivt och roligt med att bo utomlands. Många oförglömliga upplevelser får man genom att bara befinna sig i den nya och annorlunda miljön, och andra genom alla utflykter och liknande som man gör. Igår, till exempel, var jag och en av de svenska tjejerna uppe på Yangminshan (berg i närheten av Taipei) och promenerade lite bland fåglar, fjärilar, vattenfall och grön vegetation. Efter vår lilla tur letade vi upp ett ställe med "hot springs" och låg och slappade i vatten med olika temperatur och ph i någon timme, innan vi begav oss tillbaka in till centrala Taipei och frossade i "Hello Kitty"-prylar i en helt galen affär.

Vattenfall

Men så finns det sådant som är lite svårare och lite mer jobbigt. Främst saknar man så klart familj och vänner, ibland vissa typer av mat och miljöer, men jag kan även sakna att ha en vardag. Att göra saker som man gjort en miljon gånger förrut, och som man trivs med. Att kunna klara av alla små uppgifter som gör att man trivs och känner sig avslappnad i tillvaron. Som att tex köpa frukt för allt de tillfällen man är på språng (i mitt fall väldigt ofta) och känner att man antagligen inte kommer att vara sugen på att prova någon oidentifierbar mat ifrån en vagn på gatan när man blir hungrig, eller bara är hemma och är sugen på ett gott mellanmål. Att köpa frukt är en av de vardagssysslor jag gillar bäst hemma eftersom det dels är trevligt att gå i fruktdisken i affären (allt ser så gott och fräsch ut) och dels är trevligt att ha frukten hemma när man väl köpt den. Här är det inte direkt så. Frukten ser inte så fräsch ut, den säljs mest i storpack, det är alltid någon sur personal som stirrar på en när man ska handla, och så är det ju hela grejen med påsarna, som jag kan störa mig på.

Trodde jag.

Igår efter att ha käkat borta på 101:an tog jag vägen genom de kvarter som jag och Jens upptäckte så sent som i lördags, och hittade mig själv plötsligt stående ibland en massa trevliga frukstånd. Inte nog med att man slapp onödiga påsar (de påsar man handlar frukten i där kan man garanterat återanvända!), frukten såg mycket fräschare ut, gick att köpa i precis den mängd man själv ville ha, men framförallt så fick man handla av små pigga och glada taiwaneser som glatt pratade på och pekade och skrattade och tyckte man var en skojjig utlänning som inte kunde säga "banan" på kinesiska. Underbart! Där ska jag handla all min frukt från och med nu.

Inte visste jag att den trevliga och mysiga vardagen gick att hitta på en bakgata i centrala Taipei, klockan halv 9 en söndagskväll.

Så här ser det ut en söndagskväll på en bakgata i Taipei. Fullt med liv och rörelse! Bilden blev lite oskarp, men det är ungefär så man känner sig när man går runt bland alla neonskyltar, människor, bilar, scotrar och olika dofter från restauranger, matstånd och fruktaffärer att jag tycker den är väldigt representativ ändå.