Lite speciellt

Vissa saker går bara inte att undvika när man flyttar till asien. Vissa saker kommer garanterat att smyga sig på och till sist bli en del av en själv, efter tillräckligt lång exponering. Vi svenskar har pratar om en ännu inte helt genomarbetad och färdig, men dock lista över olika steg i asien-ifiering som kan skvallra om tiden spenderad i här. Det allra första man börjar göra, som jag tidigare nämnt, är att man säger "baibai" virftar frenetiskt med handen och ler stort när man ska säga hej då till någon. Att höra sig själv säga "ska vi inte ta och se till att få oss lite grönt te?" (dvs det med fiskmatssmak) och verkligen mena det, kan vara ett andra tecken på att man varit i asien en stund. Längre ner på skalan kommer sådant som att sova på offentliga platser (Oh Yes, Annika är där! På bilden sitter hon och sover sött på ett uteställe. Förvisso heter stället "The Bed", men ändå...) och på ännu obestämd plats faller att verkligen uppskatta Hello Kitty. Det finns förvisso väldigt mycket att uppskatta (olika figurer och allt, allt, allt man kan tänka sig med deras tryck på), men det brukar inte vara det första vuxna människor dras till. Så jag kände mig lite dum när jag häromdagen skulle lösa in mina Hello Kitty- märken, vilka man får när man handlar på 7-eleven och liknande kejdor och som jag sparat på, mot en Hello Kitty-grej. Tänkte att personen i kassan skulle börja tissla med sina kollegor och säga något om den tramsiga utlänningen som stod och försökte halvt göra sig roliga över asiens finest. Men icke. Killen observerade att jag samlat nog klistermärken för att vara berättigad en Kitty i specialutgåva, varpå han med stor omsorg såg till att jag fick välja den Kitty jag ville ha och därefter vackert räckte över den (med två händer, så klart). Jag log, sade tack, och kände mig sjukt dum. Men det var det värt, för nu är min mobil så här snygg:

Min mobil med Hello Kitty mobilsmycke samt några av de askar Hello Kitty mint som jag köpt för att kunna få få klistermärken nog att växla till mig min Kitty.

En annan sak som är lite speciell är utseendefixeringen här. Under min senaste träff med min personlige tränare (M) skulle vi diskutera och lägga upp min fortsatta träning, och hade då ett samtal som lät ungefär så här:

M: So..you are going to get married when you go back to Sweden, right?
Eva: ehm..what!?..eh..?.. Does that really matter?
M: Of course it does! You want to look good in the pictures from your wedding day! Don't you?

Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt. Självklart handlar min träning om att jag vill se bra ut, och har endast som bonus hälsosamma effekter. Och att gifta sig har inget med kärlek att göra, det handlar främst om att se bra ut på ett foto. Jag tror jag ska berätta för M om Photoshop. Men försiktigt, så att han inte blir ledsen när inser att han likagärna kan lägga ner hela sin karriär.