En ny resa

Den 31 maj har vi en ny resa på schemat. Både jag och Jens flyger till Sverige. För gott. Vad nu det kan innebära. Vi flyttar hem i alla fall. För den här gången. Och förmodligen är det sista gången på länge som vi kommer att se Taiwan.

Hela vår vistelse här har genomsyrats av ändrade planer, från att 2 veckor innan avresedatum i höstas plötsligt få kontraktstiden förkortad från 9 månader till 6, till att sedan förlängas till 9 igen, för att sedan ha ytterligare 3 månader uppe till förhandling, till att nu ha spikat hemfärden efter de 9 ursprungligen tänkta månaderna. På ett sätt känns det väldigt skönt att ha ett besked, att veta. Och att slippa ta beslutet själv. Jens har gjort ett bra jobb, de är jättenöjda med honom, men man planerar inte att göra sådana satsningar på kontoret här att de har behov av honom mer. Alltså flyttar vi hem.

Hem till svensk sommar. Till lägenheten i Lund. Till våra familjer. Till högtider med släkten, till bebisar som antingen kommit till medan vi varit borta eller som kommer att födas snart, till små barn i vår bekantskap som blivit större, till vänner som saknats och till fester som ska hållas. Det kommer så klart bli fantastiskt. Jag ser mycket fram emot det.

Men ändå. Det är med ett litet sting i hjärtat som jag nu betraktar Taiwan. Vädret är helt underbart och tillvaron här är fantastiskt just nu. Det finns så mycket här jag kommer att sakna. Jag är inte säker på hur länge jag skulle ha velat stanna här, och jag är väldigt säker på att jag kommer att älska att komma hem. Men ändå.

Jag vill inte riktigt åka här ifrån.