Likheter

Läser en bok som heter "Mei wenti! Inga problem!: om livet i dagens Kina" av Catarina Lilliehöök just nu. Den är väldigt trevligt skriven och intressant, och även om den handlar om Kina och kineser, så är det mycket som jag kan relatera till livet här i Taiwan. Framför allt tycket jag att författarens reflektioner kring hur kineserna verkar leva sitt liv efter färdiga mallar stämmer väl överens med hur jag uppfattar taiwaneserna.

Ibland tycker jag att det känns som om Kina är fullt av färidga mallar. Man konstuerar en lämplig mall för hur man vill att någonting ska se ut. Därefter pressar man in verkligheten i den. I mitt studentrum står det två stolar och ett litet bord borta vid fönstret. Eftersom jag varje dag vill kunna öppna fönstret flyttar jag bordet och stolarna inåt rummet. När jag kommer tillbaka är mäblerna flyttade till sin ursprungliga plats. Jag flyttar dem genast inåt rummet igen och tänker att snart måste väl städerskan förstå att det är så här jag vill det. Möblerjan kan ju faktiskt inte flytta sig av sig själva. Det är uppenbart att jag har placerat dem på ett nytt ställe och logiskt border det vara för att jag önskar att det ska stå där. Men icke. Varje dag flyttar jag möberlna bort från fönstret och varje dag flyttar städerskan dem tillbaka till fönstret. Önda tills jag lyckas leta rätt på henne och förklara att jag inte vill ha dem vill fönstret.
"Aha", konstaterar hon förvånat.
Hon är städerska och hon lyder order, följer bara den färdiga mallen. Mallen säger två stolar och ett bord vid ett fönster. Men verkligheten säger två stolar och ett bord inne i rummet. Men det är mallen som gäller, det är vad hon fått lära sig och vad hon blint följer.
(Lilliehöök, 2007, sidan 34)

Det där känner jag verkligen igen. Vår städerska verkar fungera på precis samma sätt. När vi flyttade in låg ett antal kuddar på hög i ena hörnet av soffan. Vi har köpt fler kuddar, och har spridit ut dem på ett sätt som vi tycker ser hemtrevligt ut. Varje gång städerskan varit hos oss, hittar jag kuddarna fint staplade på hög i ena hörnet av soffan. Detta efter att jag fått låsa upp den inre av våra två ytterdörrar, trots att jag och Jens alltid låser den yttre (vi tycker den har ett lättare lås). Så varje tisdag och fredag när jag återvänder till lägenheten efter att ha varit ut e en sväng börjar jag med att låsa jag upp den krångliga innerdörren och därefter lägger jag ut våra kuddar så som vi vill ha dem. Lustigt.