Gott och ont

En vän till mig berättade i förra veckan att hon skulle ta sina barn och gå och titta på kinesisk opera. Jag tyckte det lät spännande, och hakade så klart glatt på när hon frågade ifall jag ville följa med. Jag förväntade mig att det hela skulle vara långt mycket mer intressant än bra, och blev därför väldigt förvånad när det första vi bjöds på var en häftig uppvisning i akrobatik. Den var riktigt bra och innehöll såväl traditionellt balanserande av porslinstallrikar på långa pinnar som akrobatisk dans till moderna musikstycken.

Föreställningen hölls på en skola för akrobater/ operasångare, av skolans elever, och efter den inledande delen blev vi visade runt i ett museum som hörde till skolan. Där fick vi se modeller av traditionella figurer och höra om olika detaljer av kinesiska opera, och det var riktigt intressant. Vi var ganska många utlänningar (de västerländska skolorna har påsklov nu, fattade jag det som) och vi gissade helt fel när vi fick frågan om vilken av de tre grundläggande ansiktsfärgerna rött, vitt och svart representerade godhet i den kinesiska operan. Vi trodde att vitt skulle stå för renhet och godhet, men så var icke fallet. Rött är den högst rankade och bästa färgen (lyckans och glädjens färg, vilket man verkligen märker av under det kinesiska nyåret då det mesta är rött), och svart står för godhet. En man med svartmålat ansikte i operan kan se se skrämmande och hemsk ut, men han är god. En man med vitt ansikte, däremot, kan se vänlig ut, men han gömmer sin ondska bakom ett leende och det är människor av det här slaget man ska se upp med. Vi fick också höra om de olika dräkterna som används i operan, och om symboliken bakom brodyren på dessa.

Efter denna tur kunde man ju tänka sig att det skulle vara riktigt kul att få se lite kinesisk opera, men även om det var intressant var vi allra gladast över att den föreställning vi fick se bara varade i 30 minuter. Någon värre "musik" (bankande på trummor och något som lät som plåttunnor) har jag nog aldrig hört och "sången" (skrik i falsett av både kvinnor och män) kunde jag lätt ha varit utan. Fast å andra sidan passade det speciellt bra med en riktigt bra föreställning och en dålig (i mina ögon då, säkert var de båda förstklassiga på sina sätt), i äkta kinesisk yin yang-anda.