Välklädd man, omkring 40 år med västerländskt utseende sätter ner sin bricka två bord bort från det bord där jag sitter och pluggar under måndagsförmiddagen. Jag tittar upp, råkar möta mannens blick för en kort sekund, och han säger "Hi, how are you doing?" innan han sätter sig ner. Trevligt och artigt, ja visst, men ändå lite udda. Han hälsar ju inte precis på varenda taiwanes som sitter på kafet och råkar titta på honom. Jag kommer nog aldrig sluta tycka att det är lite roligt med de där hälsningarna, västerlänningar emellan. Det är som att det uppstår någon form av fascination över att se en annan malplacerad person, och att hälsningen är som ett uttryck för glädjen över detta. Ungefär som "åh! titta! Du har också naturligt vit hy och saknar sneda ögon! Yeah! tjeeeenaa!"
måndag 17 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha! Det där tyckte jag alltid var lite jobbigt med dessa glada hälsningar västerlänningar emellan, och folk som såg så otroligt...lättade ut när de fick syn på en.
Nu ska jag snart till Sverige och frossa i leverpastej!
Jag vet! Så udda! Som mannen idag tex, trodde han att vi var kompisar, eller?
Jag blir inte klok på det. =)
Skicka en kommentar