Så var det dags att packa väskan igen. Att tio dagar kan gå så fort! Det känns helt fantastiskt att ha så många vänner att komma hem till, att kunna träffa så många av dem, att kunna spendera tid med familj och släktingar, att äta leverpastej och dricka kranvatten när helst andan faller på. Men å andra sidan så svider det till lite vid tanken på att åka ifrån allt. Sverige är så bra. Allt är så lätt. Allt och alla finns här.
Fast inte riktigt allt och alla. Taipei stoltserar med riktigt fint vårväder i form av 25 grader och sol, härliga vänner där också, en ny lägenhet och sist, men viktigast av allt, världens bäste Jens väntar på mig där. Det är verkligen inte särskilt dumt det heller.
Det hade bara varit så bra om valet av det ena inte nödvändigtvis innebar att välja bort det andra...
onsdag 12 mars 2008
Bitterljuvt
Etiketter:
Avsked,
Bitterljuvt,
Seperationsångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar