Scary

Eftersom det är ganska få utlänningar här och ännu färre svenskar är vi vana vid att kunna kommentera vår omgivning hur som helst, utan att behöva oroa oss för att något ska förstå vad vi säger. Därför kändes det ganska konstigt de första minutrarna igår, när vi var på ölkväll med 20-30 andra svenskar, och plötsligt hade en sådan stor skara svensktalande omkring oss igen. Det var dock väldigt trevligt och vi träffade massa trevliga människor. Jag blev dock väldigt ställd när en okänd man plötsligt kom fram till mig och frågade "är det du som är Eva?". "Eh..jaa..?" svarade jag. "Eva som jobbat på stadsbiblioteket i Lund?" fortsatte mannen. "oj, vad har jag nu gjort? Har jag nekat någon fjärrlån av en kursbok tro? Har någon fått övertidsavgift trots att man försökt låna om via nätet? Vad är det för hemskt som kan ha gjort att ryktet om den anställning jag hade för 2 år sedan följt med mig ända ner till Taiwan!?", tänkte jag, samtidigt som jag försökte se normal ut och svara jakande på frågan. Mannen verkade nu förstå att jag var något förbryllad, så han log finurligt och räckte fram sitt visitkort till mig. Först tyckte jag det såg ut som vilket visitkort från Sony Ericsson som helst (de flesta av svenskarna här jobbar på Sony Ericsson), tills jag såg mannens efternamn. Och insåg att detta var precis samma efternamn som en av mina före detta kollegor på stadsbiblioteket har. När jag väl insett att jag inte gjort mig skyldig till något annat brott än att vara kollega med mannens fru kunde jag slappna av och skratta ut. Resten av kvällen förlöpte helt utan skrämselhicka, och jag fick till och med ett par ord med min fd kollega per telefon. Jättekul!