En dag som den här..

När de tunga, fuktiga molnen sveper in 101:an så att den inte går att se alls, för att sedan snabbt blåsas bort av den iskalla vinden kunde man ju tänka sig att man skulle bli lite nedstämd, men icke! Jag känner mig av någon anledning så otroligt hemma här idag, och har varit på osedvanligt gott humör. Det känns till och med lite ok att personalen i vår lobby för sitt liv inte kunde förstå vart den långa, blonda, blåögda tjejen (min kompis) som i receptionen försökte fråga efter "Eva" kunde tänkas vilja komma, trots att vi är de enda utlänningarna här i huset. Det hade ju krävt att de skulle behöva tänka utanför invandra mönster, och kanske till och med tänka lite själva. Och när de inte känner till någon utlänning som heter "Eva", utan tror att jag heter "Emma", ja då kanske det är lite besvärligt att det var till just utlänningarnas trappuppgång som min kära vän ville ha tillträde. Men som sagt, det känns till och med lite ok. De är ju snälla. Och inte dumma, vilket jag kanske oförskämt nog framställer dem som ibland. De bara agerar efter andra mönster. Och när min vän väl kom upp till mig hade hon med sig indisk hämtmat och vi satt och snackade och hade jättemysigt i ett par timmar. Så idag är allt bara bra.