Lustig shopping

Min vän Lotta kommenterade fotot av Jens bredvid julprydnaden i förrförra inlägget, och den nya tröja Jens hade på sig vid fototillfället. Det är något med Jens, för han får så ofta killar att falla för honom. När vi var och handlade kläder senast började det med att den manliga expiditen i kassan kommenterade att Jens hade gjort ett ypperligt bra val av tröja. Jens log, tackade snällt för de vänliga orden, och sa att han också trodde han skulle bli nöjd med sitt köp. "Den passade verkligen dig!" fortsatte expiditen och började smått tindra med ögonen. "Tack, tack", svarade Jens. "Färgerna i tröjan går så perfekt ihop med färgen på din hud", gick expiditen på, och uttryckte om möjligt än mer engagermang i Jens klädval. Jens började få svårt att finna svar på denna svada av komplimanger, när expiditen fortsatte: "och för att inte tala om dina ögon! Tröjan lyfter verkligen fram ögon!" och i nästa andetag: "du har så otroligt vackra ögon!". Jens börjde nu bli lite smått besvärad och såg ganska lättad ut över att kortköpet nu var genomfört och det var dags för oss att gå. Jens trodde han skulle slippa komma på varianter av artiga kommentarer att besvara de generösa kommentarerna med, men då slänger sig expiditen över disken och sträcker fram sin hand för att skaka den med Jens. "Jag heter Jerry" utbrister han, ler stort och ser helt salig ut. "Och det här är min vän!" säger han medans han puttar fram sin manliga kollega, som även denne tindrar och ler mot Jens. "Eh.. jag heter Jens" säger Jens och försöker backa iväg för att komma ur affären, varpå vi blir följda hela vägen ut av de två leende, tindrande expiditerna som vinkar efter oss ropar saker som "kom snart tillbaka!" och "tack för att du handlade här!"

Jag kunde inte låta bli att le ganska stort jag också.

Svårt att hålla mungiporna i styr hade jag också när jag handlade skor på Marks & Spencer i veckan. Den brittiska klädkjedjan är den enda som har byxor i min storlek, och även det enda ställe där det finns mer än ett par skor i min storlek att välja mellan. I alla fall så fick man för varje tusenlapp (NT $) man handlade för en lottsedel med vilken man kunde deltaga i affärens stora jullotteri. Expiditen, denna gång en kvinnlig och till synes fullständigt ointresserad av Jens, berättade omständigt och engegerat om hur jag skulle fylla i min kontaktinformation på lottsedeln, så att de kunde kontakta mig om jag vann. Och det fantastiska jag kunde vinna var en gigantisk nallebjörn. "It is...ehmm..one hundered..and..I think even fifty five centimeters tall!!" sa hon med illa dold stolhet. Jag svalde hårt, frågade vänligt om det gick för sig att jag fyllde i mina kuponger hemma och lämna in dem vid nästa köp, och skyndade mig sedan tillsammans med Jens ut ur butiken och därefter gick vi skrattande hemåt.