Dubbelliv

Att bo utomlands, på ett ställe med noterbar tidsskillnad det nya hemmet och hemlandet, är lite som att leva två liv. Å ena sidan har jag en hel vardag här, med träning, vänner, skola, nöjen, tvätt som ska tvättas, mjölken som är slut osv osv. Saker som är viktiga i studen och vissa av dem kommer säkerligen att spela roll i ett långsiktigt perspektiv, men jag vet inte riktigt vilka av dem ännu.

Å andra sidan har jag de vänner och familj på andra sidan jordklotet. De som spelat störst roll för mig hittills, och som är jätteviktiga för mig även framöver. Jag vill veta vad som händer dem, blir glad när de får barn (jag fick kusinbarn i helgen! Jättekul!), lider med dem när det regnar småspik, vill veta vad de sysslar med och vad som engagerar dem. Det är lite svårt ibland, när kommunikationen ofta blir begränsad till lite platt text på en datorskärm. Tidsskillnaden gör verkligen sitt. På förmiddagarna är jag oftast hemma och har inte så fullt upp, men då där det natt i Sverige. Har hört att det inte är så poppis att ringa för att snacka lite skit då. Dessutom blir det lite svårt att hålla isär kommunikationen ibland. "Mailade jag X sent igår, så att jag kan förvänta mig svar idag? Eller var det tidigt och svaret skulle redan varit här? Eller var det tidiager idag, och jag antagligen inte får svar förrän imorgon? Eller mailade jag inte alls, utan tänkte bara göra det?"

Jag trivs jättebra här och har fantastiskt roligt mellan varven, men mina vänner och min familj ligger mig alltid närmast om hjärtat och det är många gånger om dagen som jag tänker, "det här skulle X ha tyckt om! Det ska jag säga till honom/henne", men sedan går dagen och blir fylld med aktiviteter och så blir det ett helt dygn tills nästa gång det är möjligt att ringa/sitta vid datorn, och oftast blir även timmarna dagen efter fyllda med något och samtalen/mailen blir inte hälften så många som jag hade velat.

Men jag tänker på er, ofta!