Helg

Vi har haft en slapp och skön helg. Fredagskvällen spenderades hemma hos vänner där vi bjöds på delikat mat och delade en flaska vin innan vi gick till The Wall (klubben där Pernilla Andersson spelade, vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg). I samma lokaler som The Wall ligger finns också en skivaffär, där de hade massor med bra musik. Affären är pytteliten, men de hade ändå skivor av svenska artister så som Jens Lekman (tyvärr inte senaste skivan! Har ännu inte fått tag i den) och Taxi Taxi!. Jag köpte 2 skivor av Azure Ray, ett the album Leaf album och Jóhann Jóhannssons ibm 1401, a users´manual. Fina köp, allihopa, tyckte jag. Jag fick dessutom någon gratisskiva med på köpte, som det ska bli spännande att lyssna mig igenom.

Resten av helgen har vi sovit längre och strosat runt i staden med vår nya kamera i högsta hugg. Vi har upptäckt ett par nya stadsdelar, upplevt både goda och mindre goda överraskningar i matväg (ett fint teställe ligger bara ett par steg ifrån
vår tunnelbanestation, och numera är vi fullständigt övertygade om att det inte går att hitta bra italiensk mat i den här staden. Helgens chansning på ett cafe som verkligen såg fint ut var den sista..). Bilderna här är ifrån den poppiga och ungdomliga stadsdelen Ximending där vi strosade ett slag. Vi stötte på ett par japanska ungdomar som ville att vi skulle ta foto på dem. Trodde vi. Det visade sig att anledningen till att de pekade på oss, på sin kamera och fnissade fram "take picture!" var att de ville ta foton på sig själva, stående intill oss. Ja, vad skulle vi göra? Annat än att ställa oss bredvid dem, le så stort vi kunde, och komma snabbt därifrån? De glada japanerna syns till vänster på bilden med Jens och jättehundarna - ett annat udda inslag i Ximendings stadsmiljö. När solen dalade nådde vi en tunnelbanestation och tog oss hemåt för att under lördags kväll en prova på ett par nya, och mycket trevliga, ställen med min brittiska vän och hennes man.

Förutom ett ypperligt te-ställe har vi även en stor marknad precis runt hörnet från vårt hem, och där kunde man köpa allehanda riktigt äckliga saker. Jag äter helst inte kyckling i allmänhet, och framförallt inte kycklingfötter eller bokstavlig talat halva kycklingar - delade mitt på med huvud, kam, vinge och fot kvar. Hela fiskar fanns det också gott om för den hungrige, eller varför inte levande jätteräkor? Förutom all den konstiga maten får man akta sig för människor, barn, djur, scotrar, minilastbilar och gud vet vad när man går på marknad här, så det är i alla fall en intressant upplevelse även om man inte provar så mycket av maten som finns att köpa. Lunchen intog jag och Jens under mycket trevligare former på ett hak här i närheten, och vi konstaterade att det nog kommer bli ett hårt slag när vi tvingas vänja oss av med att äta dumplings så snart andan faller på. Dessa små knyten ser ganska oansenliga ut, men smakar vidunderligt.

Livet rullar på. Jag misstrivs inte här på något sätt, och jag paniksaknar inte Sverige, men jag börjar få den där känslan i magen, den där fullständiga övertygelsen om att det är Skåne som är Hemma. Har just läst Unni Drougges bok "Slyngstad Events" och kan i denna stund till och med tycka att det hade varit fint att komma hem och frysa lite, för att få blicka ut över ett nattsvart Skälderviken under en kall och stjärnklar himmel där månen spelar sig i vattnet.