Vem satte på AC:n?

Kora var kallt! Superkallt! Och så torrt i luften att det fortfarnde värker i min hy efter att ha vistats i Seoul i 3 dagar. Det kändes jättekonstigt att frysa, och de första timmarna efter att jag landat var min spontana reaktion så snart jag kände en kall vindpust att fundera över var jag lagt fjärrkontrollen till AC:n eftersom denna uppenbarligen måste spårat ur, någon annan orsak till kyliga vindar har vi inte i Taipei. Att jag sedan var utomhus och att vi inte ens i Taipei har AC där, kom jag på efter någon millisekund, men första reaktionen var sträcka mig efter fjärrkontrollen.

I alla fall så var helgen väldigt bra, och jag är positivt överraskad av både Seoul och koreanerna. Staden var mycket mer västerländsk än jag tänkt mig, och jag fick verkligen storstadskänsla när jag var där. Inte så konstigt egentligen, med tanke på hur ohyggligt stor staden faktiskt är. Nästan 24 miljoner människor! Det går inte att föreställa sig så många människor, inte ens när man är mitt ibland dem.

Till höjdpunkterna under helgen hörde, i bokstavlig mening, ett besök uppe i Seoul Tower. Mitt i Seoul ligger ett berg, och mitt på berget finns ett torn man kan åka upp i. Detta gjorde jag och Jens under den vackra lördagseftermiddag jag hade förmånen att vistas i stan, och utsikten var magnifik. Som Jens uttryckte det: "det är konstigt att tänka att vi bara inom vårt synfält här ser fler människors hem än vad som bor i hela skandinavien".

Stad, stad, stad. Så långt ögat nådde.

Vi spenderade fredagskvällen hemma hos en den svenska chefen för Ericsson i Korea, och blev bjudna på köttbullar, prinskorv, janssons frestelse och mjuk pepparkaka. Vi hade jättetrevligt och stannade i deras fantastiska lägenhet med utsikt över hela staden till sent in på natten. När vi väl drog oss hemåt väntade en ny, trevlig uppelvelse - snö! Det kändes så nykommet och exotiskt att det inte ens gjorde något att jag frös lite i min tunna sommarjacka.

Under lördagen besökte vi också Seoul Museum of Art där de just nu har en unik Van Gogh-utställning, vilken både jag och Jens tyckte var jättekul att se. Det sista vi hann med på lördagskvällen var att träffa Ulrika & Aleks, som var gulliga nog att visa oss runt i den mysiga stadsdelen Insadong, där de bor. De tog oss både på koreansk restaurang där vi satt på golvet och åt stark mat vid låga bord (väldigt stark!) och på en bra bar som till och med spelade Kent för oss! Även en kollega till Jens samt Ulrikas bror och hans flickvän var med, och vi hade jättetrevligt. Det är alltid så lyxigt att kunna bli runtvisad av någon som känner till en stad, och ännu roligare blir det om de är så trevliga som Ulrika & Aleks! Tack ska ni ha!

Fin bild på Aleks & Ulrika!