Klaga bör man..

Det var lite svårt att hitta hotellrum under helgerna i Kuala Lumpur, så därför bokade vi i god tid ett rum sista natten (mellan lördag och söndag) innan vi skulle åka hem. När vi skulle checka in fick vi dock först skjuta upp incheckningen inte mindre än två gånger, och när vi sedan äntligen fick tillgång till rummet blev vi ganska förvånade över att finna det fullt ockuperat av en liten familj med en mamma i badrock och handuk kring håret. Vi fick ett nytt rum, denna gången ett som måste ha legat vägg i vägg med hotellets centrala ventilationssystem. Ljudet höll på att göra mig galen, och även om det verkligen tog emot att gå ner och vara en besvärlig gäst gjorde jag mig omaket att ta mig ner till receptionen och snällt fråga om det fanns något sätt att stänga av det ofantligt störiga ljudet. Tyvärr gick inte det, och det fanns inga andra rum lediga. Så vi fick en svit istället. Det kändes ganska ok.