Jag och Jens hade var sin flygstol samt en Lonley Planet när vi begav oss till Malaysia, inte mer. Det blev hur bra som helst ändå, och efter att ha konsulterat både guidebok och turistinformationscenter beslöt vi oss för att ta oss till ön Pangkor så snart vi kunde. Flygbolaget hade dock stängt under helgen då vi tog beslutet och flyget vi ville ta gick redan 10:40 på måndagsmorgonen, så vi fick sätta oss i en taxi och åka ut till en liten flygplats på vinst och förlust. 30 minuter innan avgång var vi framme och hade bara ett par minuter senare, utan att visa någon som helst form av legitimation, var sin vackert handskriven biljett i våra händer. När vi satte oss vid gaten och väntade på att få boarda utspelade sig följande konversation:
Eva: puh. Nu är jag lite nervös.Flygningen gick dock förträffligt, både ut till Pangkor och tillbaka. Och på vägen hem ifrån Malaysia var det så här vackert i luften när solen gick ner:
Jens: nervös? varför det?
Eva: men du vet hur jag är när jag flyger. Jag blir alltid lite nervös. Och ju mindre planet är, desto läskigare tycker jag det är. Det här planet är så himla litet! bara 30 platser ungefär..
Jens: Men detta är ett Dash-plan! De är jättesäkra!
Eva: Men allvar!? Dash-planen är ju dem som SAS har kraschat med på löpande band den sista tiden!
Jens: eh..var det dom det?
Ev: JA!
Jens: oups....
2 kommentarer:
Jisses... Grabben vet verkligen hur man lugnar folk. "bara en av 10000 fallskärmshoppare dör..." elelr hur det nu var.
Men men, det var väl synd att ni inte fick vara med om en flygkrasch. Det hade varit en bra historia sen i efterhand... O:)
Ehm..det räcker så bra med den semester vi hade, tycker jag! Den behöver inte kryddas med spänningsinslag..=) Men du har helt rätt i att Jens kan vara lite sådär inte jättebra på att lugna ner en ibland..=)
Skicka en kommentar