Jens lugnar på flyget del 2

En av de bästa sakerna med resan till Japan var att jag inte var ett enda dugg nervös för att flyga, varken innan flygningen eller under den. Jag brukar alltid vara lite nervös när jag ska flyga, men kanske har alla semestrar och långflighter under de senaste 7 månaderna gjort att jag vant mig. (Jag vet att det inte är farligt att flyga, hade jag trott det så hade jag ju inte gjort det, men det är ändå något så konstigt med det hela att jag brukar vara nervös innan man kommit upp i luften) Jens brukar vara snäll och bara låta mig vara när han märker att jag blir nervös, förutom enstaka tillfällen då han försöker lugna mig. När vi denna gång nått 10 000 meters höjd vände jag mig till Jens och berättade glatt att jag inte alls var nervös, varpå han svarade "vad bra!" och log. Sedan tittade han ut genom fönstret och sa "oh! Titta! Nu är vi precis över den djupaste klyftan på jordklotet! Ungefär här nedanför ligger Marianagraven och den går lika djupt ner i jordskorpan som vi är högt över vattenytan just nu!"

Att titta ut genom fönstret med bilden av att det finns ett hål under en som är lika djupt som man själv sitter högt upp i luften på näthinnan var inte det mest behagliga jag upplevt.