Storebror ser mig

I våra nya kvarter bor det lite fler västerlänningar och vi sticker inte ut lika mycket som vi gjorde i de kvarter vi bodde förut. Trodde jag. Idag blev jag dock upphunnen av en glad liten man under min promenad hemåt ifrån vår närmaste MRT station. "Hallo!!" ropade han käckt, "how are you?". Jag svarade att jag mådde bra och fick sedan en harang andra frågor ställda till mig. Mannen ville veta varifrån jag kom, vart jag var på väg (2 förvisso mycket relevanta frågor. Har ställt mig dem själv ett par gånger....), hur länge jag varit i Taiwan också vidare. "You live close to here, right?" frågade han också, och berättade att han brukade se mig ibland. Mycket noga kunde han redogöra för vilken väg jag brukade gå, och vart han trodde jag bodde. Mannen var mycket rar och i det här fallet var det nästan bara trevligt att bli pådykt på stan, men som sagt jag tidigare så är det ändå lite frustrerande att inte kunna röra mig fritt vart jag vill utan att hela tiden bli observerad. Som att storebror alltid ser mig. Fast storebror i form av en massa små taiwaneser.

I alla fall. När mannen fick veta att jag var från Sverige blev han glad och sa sanningsenligt att han inte kunde förstå hur en nordbo kunde stå ut med att bo i Taiwan (smart kille, det där, när jag tänker efter. Det har ju inte alltid varit en picknick att försöka anpassa sig till livet här). Jag fick veta att han heter Erik och jobbar med att köpa och sälja bildelar, och att det var anledningen till att han känner till Sverige. "You have the sebabba, no?" briljerade han, och jag bekräftade att så var fallet. Sebabba är ju så klart SAAB. Det fattar ju vem som helst.