Sakta men säkert vänder vi hemåt

Åh vad det var härligt att vakna utan feber imorse! Undrar om det är beviset för att man börjar bli vuxen - att man mår så himla kass så snart man blir krasslig? De säger ju det, att vuxna klarar av att vara sjuka så mkt sämre än barn. Jag har aldrig mått så dåligt för så lite tidigare (även om inget slår hur kass jag var när jag hade magproblem och 39 graders feber OCH en resa på sisådär 18 timmar framför mig när vi skulle hem från semestern i Ghana). I alla fall. Idag mår jag bättre.

Vi har nu inte mindre än 3 fester inplanerade för sommaren, I SVERIGE. Det känns konstigt, men bra. 2 av festerna är ju så klart på samma kväll, men det får lösa sig på något sätt. Räknar man med midsommar, som jag alltid viger åt släkt och familj och som i år är bokad att firas hos en av mina kusiner, är antalet inbokade fester 4. Vi har också bestämt oss för att tapetsera hallen i vår lägenhet i sommar och ska snart beställa leverans av den soffa som vi köpte precis innan Jens fick erbjudandet om att jobba i Taiwan och som stått lagrad hos Mio i snart 10 månader. Det är 6 veckor kvar av vår vistelse här och undan för undan poppar det upp saker som rör tiden efter att vi flyttat hem, händelser som kommer att utspela sig i Sverige. Det ska verkligen bli jättekul att komma hem igen. Men att vi är hemma i Sverige också innebär att vi inte kommer att vara i Taiwan, det är något jag föredrar att inte tänka på riktigt ännu.