Mina kläder just nu

Nej, jag ska inte börja tjöta om min syn på mode och förpesta bloggen med bilder på min outfit i tid och otid, men jag vill gärna poängtera att jag just nu har på mig ett par jeans. Med storleken 36 tum i längd. Ett par jeans i den längden, på mig, är så osannolikt att jag var tvungen att dela upp den där informationen i två meningar. Annars skulle osannolikhetsfaktorn blivit så hög att vi alla plötsligt skulle vakna upp på främmande plats efter att ha läst den här blogposten (alla "liftarens guide till galaxen"-freaks vet precis hur jag menar. Ni andra kan antingen

A: ta er till närmsta bibliotek och låna detta mästerverk

eller

B: strunta fullstänidigt i den långa parantes som jag håller på att skriva just nu.

)

Alltså. Jeans till mig är svårt. Jens som är långa nog till mig är nästan ännu svårare. I asien är det omöjligt. Jag är mycket glad för mina jeans.

Dessutom har jag nya skor, ny kjol, ett par nya shorts, 3 nya toppar och en ny klänning. Klänningen hittade jag dessutom först i en affär och blev väldigt förjust i den men tyckte att den var något dyr. Jag lade undan den för att tänka igenom köpet och gick vidare. I nästa affär hängde samma klänning, 150 kronor billigare än i den första affären.

Det är så trevligt att vara i Sverige.

(Där storlek 39 i skor dessutom står framme på hyllorna, så man slipper leta tag i något affärsbitträde och få ett fniss och ett "solly, no possible" till svar på frågan om de har min storlek inne...)

Svenne i kubik

Fredagskväll. Oxfilé med berne. Klyftpotatis. Rödvin som damen i disken på systembolaget rekommenderat. Några tända ljus. Så ska det låta på TV:n.

Och sen en film med Michael Nyqvist.

Blir det mer Sverige än så?

Med kameran som sällskap

Sov lite längre idag. Med betoning på lite. Vaknade 06:38 pigg som en mört. Tog återigen en promenad innan frukost. Denna gången i Vadmöllan. Här är också fint. Speciellt med vinterfåglar som burrar upp sig för att undkomma kylan.

Min dag i bilder

På förmiddagen träffar jag en av mina äldsta vänner. Vid halv två hämtar vi hem hennes dotter från dagis. På 6 månader händer det mycket när man är så liten! Lilltjejen både går och "pratar".

Förslöv, 14:20.

Jag och den ofantligt söta tjej som jag är fadder till.

På eftermiddagen bär det av till Malmö och mina 3 månader gamla kusinbarn. Jag har bara sett dem på bild tidigare, och de är otroligt fina. Konstigt att tänka sig att min kusin och hans tjej verkligen har barn, och två stycken (tvillingar)! Men roligt är det.

Malmö, 18:30.

Jag och lilla tjejen.

Min kusin och hans son.

Malmö, klockan 20:37.

Vadmöllan 21:30.

Middag med ett gott glas vin hos min farbror & faster. En mycket bra dag!

Som det var igår.

Körde bil idag. Det gick hur bra som helst. Så fort nyckeln satt i gick resten som på räls och jag märkte inte av ett enda dugg att det var 6 månader sedan sist. Som att cykla, ungefär. Fast med bil. Det är verkligen udda hur hemma allting känns. Som om jag aldrig lämnat det. Som om jag aldrig varit i Taiwan. Som om jag bara varit här hela tiden.

Fast kvittot från tankningen tog jag emot med två händer, handflatorna upp. Sverige sitter i ryggraden, men Taiwan lämnar nog ändå något spår.

Många timmar senare..

Vaknade 06:37 i min säng i Vejbystrand. Började dagen med en långpromenad tillsammans med mamma. Minus 1,2 grader ute. Frosten låg kvar på marken. Luften kristallklar. Solen på väg upp. Det är så otroligt vackert här. Här också.

Efter promenaden - frukost. A-fil med osötad müsli och russin. Grovt bröd med leverpastej och prästost. Kaffe och så klart NST. Allt luktar som vanligt. Allt känns som vanligt. Fingrarna hittar vant greppet om kaffekannan och tusen andra saker jag hållt i så många gånger. Allt är preics som det alltid brukar. Men ändå inte. Känslan av att vara så totalt hemma är nykommen för mig. Det är riktigt kul att vara här.

Mot nya äventyr

När jag kommer tillbaka till Taipei har vi ny adress. Den lyder:

2F, No. 21, Lane 4, Dunhua N. Rd., Songshan District
Taipei City 105
Taiwan (R.O.C)

Nu är det dags för mig att sova. Imorgon bär det av till Sverige! Jippie!

Saker jag tänker göra, bara för att jag kan

Förutom att träffa vänner och familj, finns det ett par saker jag ser fram emot extra mycket när jag kommer hem.

*Andas frisk luft.

*Dricka kranvatten.

*Inte fundera på om restaurangen jag är på har en västerländsk toalett, eller en hål-i-golvet variant.

*Äta gott kött.

*Be servitören på restaurangen jag äter på om råd när det gäller vilket vin som går bra till min mat.

*Gå in i en matbutik och förstå vad för varor som står på hyllorna.

*Prata med främlingar och förstå allt vad de säger.

*Tjuvlyssna på folks konversationer på stan.

*Se svenska nyheter på TV.

*Se på underhållningsprogram.

*Läsa löpsedlarna, trots att de bara står strunt på dem.

*Köra bil.

*Be om att få något anpassat efter mina önskningar, bara för att inte mötas av en tom blick och sedan ett fniss.

*Ringa mina vänner när helst jag får lust (vi kommer ju att vara i samma tidszon!).

*Besöka bibliotek, bara för att de är trevliga.

*Äta groteskt stora mängder leverpastej.

Det ska bli kul att komma hem!

ticket to heaven

Traveling to Copenhagen
Mon 3-Mar-08

Traveling to Taipei
Thu 13-Mar-08

Det ni ser ovan är utdrag från en biljett bokad i mitt namn. Yes! Jag landar på kastrup den 3:e mars klockan 19:25. Det ska bli helt underbart att återse vänner och familj. Dessutom lyckades jag hitta flighter som tillsammans med 2 byten endast genererar en restid på 18 timmar och 10 minuter. Kanske landar jag pigg som en lärka!

Kanske inte...

Tea time!

Har just kommit hem från en mycket trevlig kväll hos en av svenskorna där jag och Jens blev bjudna på både te ifrån tehuset Java i Lund och pannkakor. Dessutom hade min vän precis varit i Sverige och hade med Råg fras hem till mig. Vilka toppenkompisar man har alltså! Förutom att kura ihop oss mot den nu rådande kylan med levande ljust och airconditionering påslagen på värmeeffekt, läste vi också på om Kambodja och gjorde lite grovplanering för resan. Det verkar finnas hur mycket som helst att se! Och riktigt mysigt var det att sitta och läsa och spåna lite ihop.

här och där

Vissa av dem som varit utomlands samtidigt som mig har åkt hem nu. Sara har lämnat Taiwan för ett frankrike som verkar helt fantastiskt, och Ulrika har åkt från Korea hem till Sverige och jobbet i Lund. På facebook läser jag att en av mina vänner för tillfället njuter av vårvädret i skåne. Har ni sådant nu? (Förutom den där stormen jag läst om, var den verkligen så farlig? Eller blåste journalisterna upp det hela till orimliga proportioner?) Igår åt jag och Jens frukost till ett reseprogram på BBC som handlade om Köpenhamn, Skåne och Stockholm. Det såg ut som en saga. Programledaren var på Nimis, Kullaberg och jag kunde nästan skymta mitt kära Vejbystrand över viken. Det är inte utan att man blir lite nostalgiskt och får en romantisk bild av hur det alltid är varma, sena sommarkvällar på balkongen, grillning med familj och/eller vänner, bad i friska hav och promenader i vacker natur när man är hemma. Det är inte utan att man får ett litet sting av längtan efter att få åka hem en stund.

Men å andra sidan så trivs jag så otroligt bra här just nu. Det känns helt självklart att gå och shoppa böcker i affärer fräscha och stora som gallerior, att en helg innebär minst ett besök på "Barcode", att aldrig laga mat hemma men däremot äta ute med pinnar jämt och ständigt, att behöva använda mina ack så få kunskaper i kinesiska för att interagera med folk på stan, att ta taxi dit man ska, att trafiken omkring en alltid är kaos (fast det lägger vi inte direkt märke till längre), att kläderna alltid luktar lite avgas när man varit ute en sväng, att det är relativt billigt och framför allt tar kort tid att ta sig till spännande ställen i asien, och framför allt att alltid ha 101:an där, någonstans i ögonvrån. Hur ska jag kunna klara mig utan allt det här när jag en dag ska åka hem?

Tidpunkten för hemfärden tycks dessutom bli mer och mer flytande hela tiden. Rent teoretiskt har vi bara papper på att vi ska vara här till och med den siste februari, men det är ju alldeles för kort tid! Och Jens har fått muntligt löfte om en förlängning av sitt kontrakt tills siste maj i alla fall. Sen vet vi inte alls. Vi vet i nuläget inte alls vartåt det lutar, och ännu mindre vartåt vi skulle vilja att det lutade. Ovisst, men spännande.

Trevliga underligheter

Idag har det jag sysslat med resulterat i det som kan beskådas på bilden nedan.

Det är hårt att vara student! Nog om detta och över till underligheterna.

I Taiwan är engelska hett. Många har tryck på sina tröjor där det står engelskt text. Ofta är det helt meningslösa saker, och ibland är texten till och med felstavad eller grammatiskt inkorrekt. Det tycks inte göra så mycket. Huvudsaken verkar vara att man går runt med engelska ord på sig. Då är man hemma. Men jag måste säga att svenskan verkar var på uppgång! Slog just på tv:n på MTV och möttes av en käck och trallvänlig hip hop-melodi som framfördes av 5 taniga små killar vilka alla försökte se hårda och tuffa ut. Det roliga var dock att en av dem hade ett linne med texten "Skandinaviska halvön, Konungariket Sverige" på sig. Dessutom strömmade plötsligt en svensk folkvisa ur högtalarna i en affär jag var i idag. Jag vet inte vilken visan var, för kände inte igen vare sig sångerska eller musik, men att den handlade om hjärta och smärta kunde jag tydligt förstå av den svenska texten. Sverige - coming up, coming up!

En annan lite lustig sak, apropå handling, är att man nästan alltid får sina saker i två påsar. De har väldigt bra påsar här, sådana där i kraftigt och ofta dekorativt papp-liknande material med fina och bär-vänliga tyghantag, men trots detta stoppar de ofta en påsen i den andra och ger en på så sätt två påsar. Vore det inte för att det går åt dubbelt så mycket påsar som det hade behövts och därmed knappast kan klassas som miljövänligt hade det varit enbart charmigt.

Rakt igenom endast trevligt är det faktum att det allt som oftast finns en hemlig rabatt när man handlar. Flera gånger har jag hittat något jag velat ha, tittat på prislappen och tänkt "det här var ju inte så farligt, den här tar jag!", gått till kassan och fått veta att det av någon anledning är "25 % discount!". Kanske står det på något anslag jag inte förstår, men jag har verkligen inte sett något i butikerna som skulle upplysa om att det är rea, men ändå blir det ofta billigare än man tänkt från början när man handlar. Det kan jag leva med.

Trafiken här vet jag dock inte om jag skulle klara av att leva med i längden! Förutom att det verkar vara helt ok att göra sin egen fil, sina egna trafikregler och sitt eget tempo, vilket tycks vara den allmänna körstilen här (lite nervpåfrestande för en stackars liten svenska) så är det i rusningstrafik alldeles smockfullt av människor som kör enligt ovanstående devis, och därmed helt omöjligt att komma någonstans utan hjärtat i halsgropen. Av någon underlig anledning står det dock trafikpoliser i nästan varje stor korsning under rusningstrafiken. De har munskydd, reflexvästar, visselpipa och en rödlysande batong. De blåser i pipan och viftar lite slött med batongen, och folk fortsätter att köra i sina egna filer, efter sina egna trafikregler och i sitt eget tempo. Jag förstår inte riktigt vad de gör där, i mitten på korsningen.

Fullständigt charmerande är dock de övriga 10 i min klass (vi är visst bara 11 stycken, inte 15 som jag trodde först). De är verkligen galet asiatiska till sitt sätt, och det blir ofta ett hysteriskt fnitter-kaos på våra lektioner. Dels är det så man handskas med pinsamheter eller felaktigheter (och det blir många av den varan!) - man skrattar bort dem - dels verkar det helt enkelt så att de är glada filurer som har nära till skratt. Den ena av oss är sämre på kinesiska än den andra, men alla försöker glatt och bjuder på sig själva. Läxan tills imorgon är att lära sig räkna till 13. Det är svårare än det låter!

Sist men inte minst har det varit underligt klart väder idag. Förvisso också stekhett, men det är i alla fall skönt med lite omväxling och klar luft för en gång skull. Tog en bild på 101:an idag när jag var där och handlade, att jämföra med den bild av den jag tog igår. Jag vet att det blir mycket snack om 101:an, men jag tycker den är så fin! När vi var i Berlin i somras berättade Jens bror, som bodde i staden vid tiden, att TV-tornet liksom är en sådan där sak som växer på en, som man ser över nästan hela staden och som man till sist känner sig glad bara av att få syn på. Så är det med 101:an för mig. Allt känns alltid lite bättre med den i sikte.