här och där

Vissa av dem som varit utomlands samtidigt som mig har åkt hem nu. Sara har lämnat Taiwan för ett frankrike som verkar helt fantastiskt, och Ulrika har åkt från Korea hem till Sverige och jobbet i Lund. På facebook läser jag att en av mina vänner för tillfället njuter av vårvädret i skåne. Har ni sådant nu? (Förutom den där stormen jag läst om, var den verkligen så farlig? Eller blåste journalisterna upp det hela till orimliga proportioner?) Igår åt jag och Jens frukost till ett reseprogram på BBC som handlade om Köpenhamn, Skåne och Stockholm. Det såg ut som en saga. Programledaren var på Nimis, Kullaberg och jag kunde nästan skymta mitt kära Vejbystrand över viken. Det är inte utan att man blir lite nostalgiskt och får en romantisk bild av hur det alltid är varma, sena sommarkvällar på balkongen, grillning med familj och/eller vänner, bad i friska hav och promenader i vacker natur när man är hemma. Det är inte utan att man får ett litet sting av längtan efter att få åka hem en stund.

Men å andra sidan så trivs jag så otroligt bra här just nu. Det känns helt självklart att gå och shoppa böcker i affärer fräscha och stora som gallerior, att en helg innebär minst ett besök på "Barcode", att aldrig laga mat hemma men däremot äta ute med pinnar jämt och ständigt, att behöva använda mina ack så få kunskaper i kinesiska för att interagera med folk på stan, att ta taxi dit man ska, att trafiken omkring en alltid är kaos (fast det lägger vi inte direkt märke till längre), att kläderna alltid luktar lite avgas när man varit ute en sväng, att det är relativt billigt och framför allt tar kort tid att ta sig till spännande ställen i asien, och framför allt att alltid ha 101:an där, någonstans i ögonvrån. Hur ska jag kunna klara mig utan allt det här när jag en dag ska åka hem?

Tidpunkten för hemfärden tycks dessutom bli mer och mer flytande hela tiden. Rent teoretiskt har vi bara papper på att vi ska vara här till och med den siste februari, men det är ju alldeles för kort tid! Och Jens har fått muntligt löfte om en förlängning av sitt kontrakt tills siste maj i alla fall. Sen vet vi inte alls. Vi vet i nuläget inte alls vartåt det lutar, och ännu mindre vartåt vi skulle vilja att det lutade. Ovisst, men spännande.

Puh..

Klockan 03:30 inatt gick min familjs taxi från hotellet ut till flygplatsen. Klockan 02:00 skiljdes vi åt på den bar vi för tillfället besökte. Min mamma är coolast, tycker jag. Att festa sig ur problematiken att behöva gå upp svintidigt för att flyga hem är ett trix som förvisso inte är särskilt nytt eller unikt, men mest brukar användas av folk i 20-30 års åldern sådär. Vettetusan om jag själv ens hade pallat med det (resan hem tar ändå cika 24 timmar), men mamma hon är på. Härligt att de avslutade sin vistelse här med flaggan i topp! Vi hade för övrigt en riktigt, riktigt trevlig kväll igår med svenskar i multum. Jens familj anlände i fredags, så igår kväll var vi 9 svenskar på restaurang och därefter blev vi ännu fler när vårt gäng slöt upp på en svensk förfest innan den ovan nämnda baren (vilken för övrigt är vårt stammisställe - Barcode). Kvällen slutade dock inte där för min del, utan först vid 04:30, så idag har inte många knop blivit gjorda. Däremot har jag och de svenska tjejerna hängt i gäng och ätit, tittat på film, ätit, ätit, sett en film till, ätit, sett en tredje film och sedan slappat lite. Skön dag.

Så många ord om Hong Kong har det inte blivit, dels för att jag inte bloggat särskilt mycket alls, och dels för att det inte går att beskriva stan på ett rättvist sätt. Vi hade det verkligen bra där, på så många sätt och vi har många upplevelser tillsammans som vi sent kommer att glömma. Bästa kommentaren får nog min bror Lars anses ha stått för i samband med att vi tittade på några av de tusentals bilder vi knäppte under resan: "Ja...nu när vi tar så många bilder så får man helt enkelt bara vänja sig vid att man inte ser ut som man hoppas!"


Bland alla konstiga miner och tokiga vinklar finns det dock en hel del fina bilder, och så illa tycker jag inte att varken brossan eller någon av de övriga ser ut på exempelvis bilden ovan.

Nu ska jag stupa i säng, oerhört trött efter intensiva dagar med massor av skratt. Det känns lite tomt att tänka på att familjen inte är kvar i stan, men helt ärligt kommer jag vara för trött för att hinna reflektera särskilt mycket över det innan jag somnar. Skulle gissa att det kommer gå sisådär 2-3 sekunder mellan det att jag lägger huvudet på kudden och att jag sussar sött.

Natti natti