Tea time!

Har just kommit hem från en mycket trevlig kväll hos en av svenskorna där jag och Jens blev bjudna på både te ifrån tehuset Java i Lund och pannkakor. Dessutom hade min vän precis varit i Sverige och hade med Råg fras hem till mig. Vilka toppenkompisar man har alltså! Förutom att kura ihop oss mot den nu rådande kylan med levande ljust och airconditionering påslagen på värmeeffekt, läste vi också på om Kambodja och gjorde lite grovplanering för resan. Det verkar finnas hur mycket som helst att se! Och riktigt mysigt var det att sitta och läsa och spåna lite ihop.

Dubbelliv

Att bo utomlands, på ett ställe med noterbar tidsskillnad det nya hemmet och hemlandet, är lite som att leva två liv. Å ena sidan har jag en hel vardag här, med träning, vänner, skola, nöjen, tvätt som ska tvättas, mjölken som är slut osv osv. Saker som är viktiga i studen och vissa av dem kommer säkerligen att spela roll i ett långsiktigt perspektiv, men jag vet inte riktigt vilka av dem ännu.

Å andra sidan har jag de vänner och familj på andra sidan jordklotet. De som spelat störst roll för mig hittills, och som är jätteviktiga för mig även framöver. Jag vill veta vad som händer dem, blir glad när de får barn (jag fick kusinbarn i helgen! Jättekul!), lider med dem när det regnar småspik, vill veta vad de sysslar med och vad som engagerar dem. Det är lite svårt ibland, när kommunikationen ofta blir begränsad till lite platt text på en datorskärm. Tidsskillnaden gör verkligen sitt. På förmiddagarna är jag oftast hemma och har inte så fullt upp, men då där det natt i Sverige. Har hört att det inte är så poppis att ringa för att snacka lite skit då. Dessutom blir det lite svårt att hålla isär kommunikationen ibland. "Mailade jag X sent igår, så att jag kan förvänta mig svar idag? Eller var det tidigt och svaret skulle redan varit här? Eller var det tidiager idag, och jag antagligen inte får svar förrän imorgon? Eller mailade jag inte alls, utan tänkte bara göra det?"

Jag trivs jättebra här och har fantastiskt roligt mellan varven, men mina vänner och min familj ligger mig alltid närmast om hjärtat och det är många gånger om dagen som jag tänker, "det här skulle X ha tyckt om! Det ska jag säga till honom/henne", men sedan går dagen och blir fylld med aktiviteter och så blir det ett helt dygn tills nästa gång det är möjligt att ringa/sitta vid datorn, och oftast blir även timmarna dagen efter fyllda med något och samtalen/mailen blir inte hälften så många som jag hade velat.

Men jag tänker på er, ofta!

Speciellt hej

Fick veta av Jens att en av våra gemensamma vänner tydligen läser min blogg via sin mobil varje morgon när han pendlar till jobbet, det tyckte jag var sött! Hej Markus! =)

Dessutom har jag en annan vän att tacka för att jag har lyckats bli omvänd när det gäller den asiatiska maten. Nyckeln till det hela ligger i att jag börjat förknippa kokt ris med att må bra, och så länge jag har kokt ris att äta mig mätt på (och det är verkligen inte svårt att få tag i här) så har jag kunnat våga prova på en massa underliga rätter och därmed hittat en massa mat som jag tyckt varit god. Nu är det faktiskt så att jag ganska ofta bara pekar och chansar och ibland inte riktigt vet vad jag äter, men det går bra ändå.

Och anledningen till att jag börjat förknippa ris med något bra? Jo, när jag var magsjuk i Ghana hade jag en vän som åkte Accra runt i en taxi för att hitta något som skulle vara milt för min mage att kunna ta hand om. Riset hon kom hem med var det enda jag lyckades få ner den dagen, och jag mådde verkligen så mycket bättre efter att ha fått i mig lite, lite mat.
Tack för allt, Cattis!