Hysteriskt

Idag såg jag en kvinnlig personlig tränare stå och hjälpa sin kvinnliga kund i gymmet. Kunden låg på rygg och tränade nedre magmusklerna genom att höja benen mot hjässan upprepade gånger. Det var jobbigt, och kunden grimaserade väldigt för att orka de sista repetitionerna. Varpå den kvinnliga tränaren pekade på kundens ansikte och sedan skrattade så hon kiknade. Hon tittade på sin kund igen och gav denna några uppmuntrande ord, och började sedan åter skratta. Hela den lilla taiwanesiska tränaren såg ut att falla ihop i en enda hög av skratt, allt medan kunden kämpade på så gott hon kunde med sin träning.

Jag vet att det är en annan kultur här (det har jag liksom fått känna på x antal gånger) och hela den biten, men ändå. Det där måste väl kännas rätt tråkigt för den som tränar, även om man är taiwanes?

På vägen hem höll jag på att gå rakt in i vad som såg ut att vara en modefotografering. Modellen stod med moderiktiga kläder, fullt uppsminkad i en telefonkiosk med strålkastare riktade mot sig. Efter mina 2 timmar på gymmet var tjejen i telefonkiosken rätt mycket fräschare än jag.