Hysteriskt

Idag såg jag en kvinnlig personlig tränare stå och hjälpa sin kvinnliga kund i gymmet. Kunden låg på rygg och tränade nedre magmusklerna genom att höja benen mot hjässan upprepade gånger. Det var jobbigt, och kunden grimaserade väldigt för att orka de sista repetitionerna. Varpå den kvinnliga tränaren pekade på kundens ansikte och sedan skrattade så hon kiknade. Hon tittade på sin kund igen och gav denna några uppmuntrande ord, och började sedan åter skratta. Hela den lilla taiwanesiska tränaren såg ut att falla ihop i en enda hög av skratt, allt medan kunden kämpade på så gott hon kunde med sin träning.

Jag vet att det är en annan kultur här (det har jag liksom fått känna på x antal gånger) och hela den biten, men ändå. Det där måste väl kännas rätt tråkigt för den som tränar, även om man är taiwanes?

På vägen hem höll jag på att gå rakt in i vad som såg ut att vara en modefotografering. Modellen stod med moderiktiga kläder, fullt uppsminkad i en telefonkiosk med strålkastare riktade mot sig. Efter mina 2 timmar på gymmet var tjejen i telefonkiosken rätt mycket fräschare än jag.

Varför göra det lätt, när det går att göra omständigt?

Idag gick jag med min vän Tove till California Fitness för att försöka skaffa ett 1 månads träningskort till henne. Jag förvarnade om att det hela kunde ta en stund, och mycket riktigt krävdes nästan en timmes snack och pappersarbete innan det hela var klart.

Efter att vi blivit satta i en trevlig soffa och förklarat att Tove vill ha ett en månads träningskort och att vi vill veta vad de kan erbjuda henne för deal för detta, får vi veta att det inte är möjligt att lösa ett kort för bara en månad.

-Minst 12 månader måste man skriva upp sig på! Det är företagets policy! får vi veta av tränaren som hjälper oss.
-Men, försöker jag, min man (det funkar inte att säga "sambo" här, Jens får vara min man annars fattar de inte) har just löst ett träningskort på bara 2 månader, så sent som förra veckan?
- Det går inte! säger tränaren bestämt
- Eh..joe.. han har ju just ett sådant kort, säger jag. Och avslutar så klart med ett leende och ett litet skratt, för att mjuka upp det hela.

Tränaren skrattar tillbaka och ber att få veta min mans namn och går sedan iväg för att se vad det är för deal som Jens lurat till sig. Efter några långa minuter kommer han tillbaka.

- Aha! säger tränaren triumferande, Din man har visst löst ett 12 månaderskort! Ett 12 månaderskort som kommer att frysas efter 2 månader och därmed inte kosta något mer!

Åh, tänker jag, ett två månaderskort eller ett 12 månaders kort som fryses efter 2 månader är ju heeeeelt olika saker. Så dumt av mig, liksom. Att tänka att det skulle vara samma sak....

I alla fall så skiner både jag och Tove upp och säger att den där dealen, den vill Tove också ha, fast för 1 månad.

- Det går inte! säger tränaren igen. Den kortaste tiden vi kan göra det här på är två månader, eftersom man betalar 1 månad extra när man skriver på för sitt kort.
- Inte alls? frågar vi, två månader är det minsta man kan få ett kort för? Är det ditt bästa erbjudande?
-ja, svarar tränaren, det är företagets policy. Jag kan inte gå emot den.

Både jag och Tove har varit tillräckligt länge i Taiwan nu för att i detta läge bara ligga lågt. Vi ser lite funderande ut. Ler och försöker vara vänliga. Ser ut som vi tänker och klurar.

- Så det finns ingen annan möjlighet? frågar jag.
- Nej, företagets policy kan jag verkligen inte bryta, svara tränaren.
- Åh, det förstår vi! svarar vi, men då får vi nog fundera lite...

Vi klurar lite till. Tränaren leker med sin penna (alla taiwaneser är mästare på att jonglera med sina bläckpennor! Helt otroligt! De slänger och fixar med dem så att man blir mäkta imponerad av deras fingerfärdighet. Jag förstår inte var de lär sig det. Fast det hör egentligen inte hit).

-hmm...ja...vi får nog fundera på det då, säger vi till slut.

Tränaren tittar på oss igen och vänder sig sedan till mig och säger:
- men vänta, var du redan medlem här?
-eh..ja, får jag fram.
-men då ska du ju ha någon bonus för att du bjudit med en ny medlem! Du kan få en månads gratis träning som tack för besväret, och så betalar du Toves andra månad, så kostar det inget för varken henne eller dig!

Så det gick absolut inte att bjuda Tove på en gratis månad, men att ge mig en gratis månad och sedan låta mig betala för den andra månaden som Tove inte kommer att utnyttja, det gick bra. Och trots att det absolut inte gick att lösa träningskort för mindre än 12 månader och absolut inte kortare än två, ska jag idag gå och träna Tove och hennes enmånadskort. Fast på California Fitness heter Tove inte Tove, utan sitt efternamn. Trots att hon ungefär 6 gånger pekade på "Tove" på sitt körkort och sa "det här är mitt namn", så fick hon sitt efternamn till förnamn och sitt mellannamn som efternamn. Snyggt.

Nog med nakna Taiwaneser

Helt ärligt. Skulle inte asiater vara blyga av sig? Lite pryda sådär? Det trodde i alla fall jag, men ack så fel jag hade. Har just kommit tillbaka efter träningen och även om jag inte brukar spendera sådär väldigt mycket tid i omklädningsrummet så räcker dosen av nakna taiwaneser som jag får både gott och väl. Inte för att jag är så pryd i vanliga fall, men jag häpnar ändå över hur naken man kan bli. Som om taiwaneserna är nakna i kubik. Kanske för att de är nakna så himla nära mig? De har ju inte riktigt den där "gärna-en-armlängds-avstånd-till-nästa-människa-för-att-livet-ska-
kännas-riktigt-bekvämt"-grejen som vi skandinaver har. På gymmet kan man lätt bli stött i sidan av någon annans nakna gump. De liksom verkligen väller ut nakna taiwaneser, överallt, i omklädningsrummet. De springer runt med handukar i handen, de dricker vatten, de går och står, och sminkar sig. Nakna, nakna, nakna. Och fönar håret gör de också. Och då syftar jag inte enbart på det hår man har på huvudet.... Jag har blivit jättesnabb på att snöra på mig skorna, låsa in mina saker i mitt skåp, och ta mig ut i träningslokalen för att börja träna.

Fördel Taipei

Många saker här i Taipei är lite udda. Visst är folk serviceinriktade, de springer benen av sig för att vara en till lags, men bara så länge man vill ha saker inom ramarna för så som det är tänkt att man ska vilja. Skulle man vilja ha mer av något och mindre av något annat till en maträtt man beställer ser personalen ofta ut som att de fått "syntax error" i hela huvudet. Ett av de roligaste exemplen tycker jag är Saras försök att köpa croissanter. Men det finns så klart saker som fungerar bättre än hemma. På mitt gym finns till exempel schampo, balsam och duschtvål (som doftar underbart!) i alla duschar, så det slipper man kånka med sig. Handdukar i diverse storlekar finns också till låns, och likaså finns sminkbord med stora speglar, bra ljus, hårfönar, tops, bomullstussar och annat som kan vara bra när man gör sig fin. Varför har inte Gerdahallen i Lund anammat ett sådant här koncept (jag vet svaret: för att alla studenter köper ett träningskort i början på terminen och att de flesta sedan upptäcker att det är roligare att dricka öl än att svettas på gymmet - dvs de behöver satsa på att locka med bekvämligheter, de går runt ändå). Igår provade jag mitt gyms träningslokaler i stadsdelen Tienmu (California fitness är en kedja som finns över hela staden) tillsammans med än vän, och det var riktigt trevligt. Att jag i omklädningsrummet efteråt genast blev pådykt av en främmande taiwanesiska som berättade att hon minsann aldrig sett mig träna där förut och undrade ifall jag var ny i stan, är sådant man får stå ut med.

En annan stor fördel med Taipei är vädret. Efter en hel lång månad med tråkigt väder, och efter att ha haft dåligt väder mesta delen av tiden ända sedan nyår, har nu temperaturen ökat 10 grader på en vecka. Igår hade vi över tjugo grader och solsken. Lunchen intog jag i en biergarten på en tysk (såklart) restaurang och det var helt fantastiskt. Idag blir det dock lite kallare igen, enligt väderleksrapporten. Kanske ner mot kyliga 18 grader....

18 ~ 24 COOL~COMFORTABLE

Ny

Att komma hem nytränad till en nystädad lägenhet med ett par nya byxor i handen är inte helt fel. Efter 3 månaders intensiv jakt hittade jag äntligen detta enda par som var tillräckligt långa i benen för att passa mig. Eller ja, jag måste lägga ner dem för att de ska passa, men det går att göra detta, vilket liksom är det som får räknas.

Hela dagen har varit väldigt bra, från fin lunch med jättetrevligt sällskap på Grand Hyatt (vardagslyx är underbart!), till en lektion i kinesiska som gick bra, till byxköp och lyckad träning. Dessutom har staden i dag badat i ett nytt typ av ljus, som verkligen piggat upp. Jag känner mig nästan som en ny människa!

En liten bit av Sverige

Har just avnjutit en fantastisk middag, ackompanjerad av Lisa Ekdahl. Jag och Annika åkte till den svenska restaurangen här i Taipei, Flavor, och fick jättegod mat. Det kändes som lyx att få sätta tänderna i en rejäl bit kött med vitlökssmör (!!) och grönpepparsås (!!!). Dessutom fick vi gott vin, och som avslutning en försvinnande god äpplekaka. Det kändes som att vara i Sverige en liten stund. Nu orkar jag med asien ett tag igen.

Magnifik äpplekaka

Ps. En lustig sak är att min personliga tränare, som jag träffar ca 2 ggr/vecka, hittills har skickat påminnelsesms varje kväll innan vi ska ses. Och nu ikväll ringde han, bara för att säga att vi skulle ses kl 10.00 imorgon. Vad är grejen här? Chelsea går till samma klubb, fast på ett gym i en annan del av staden, har också personlig tränare, men får varken sms eller samtal. Är det för att jag är "hel-västerlänning" som de tror att de måste vara extra pyssliga? Som svensk tycker jag nästan bara det är störigt. Jag kan komma ihåg möten jag själv har bokat, liksom. ds.