Övertydlighet

En vän till mig har bott i Hong Kong och tycker att kinesernas sätt att vara väldigt explicita kan vara hysteriskt roligt. Taiwaneser är noga med att de är just taiwaneser, och inte kineser, men vissa drag har de allt gemensamt. Eller är det någon som tvivlar på att de är bra på skaldjur på restaurangen nedan?

Still here

Folk frågar mig om vi räknar ner nu. Om vi börjar göra oss reda för att flytta hem. Mitt svar är: nej. Jag lever fortfarande helhjärtat i Taiwan. Jag är fortfarande just här, just nu. Jag går upp på morgonen, går till skolan, käkar lunch med mina vänner, gör planer för helgen, och funderar över livet i den här ibland så knasiga stan. Visst förstår jag att det är ynka 15 (!) dagar kvar tills vi flyttar hem, men det har ännu inte försatt mig i transitmode. Och det är skönt. För det finns få saker jag avskyr så mycket som transitmode. När man har en fot där man står och en annan på väg någons annanstans Och egentligen känner det som att man inte har några fötter någonstans. I alla fall inte några fötter som har kontakt med någon mark att ta stöd på. Så ännu några dagar njuter jag av allt som är bra här, stör mig på det som jag finner irriterande, och känner ibland en bitterljuv längtan efter Sverige.

Kul på riktigt

Om det är så kul att se på när folk ser roliga ut när de tränar vet jag inte, men jag har i alla fall upptäckt något som verkligen faller mig i smaken. Webtjänsten Blip är en trevlig liten sak där man kan microblogga musik. Man behöver inte ladda upp några låtar, utan söker direkt på sidan ibland en massa spännande musik som man kan lyssna på med en enkel knapptryckning. Jag skulle kunna bli sittandes i timmar.

Se vad jag har "blipat" nyligen på http://www.fuzz.com/blip/user/jenoa

Hysteriskt

Idag såg jag en kvinnlig personlig tränare stå och hjälpa sin kvinnliga kund i gymmet. Kunden låg på rygg och tränade nedre magmusklerna genom att höja benen mot hjässan upprepade gånger. Det var jobbigt, och kunden grimaserade väldigt för att orka de sista repetitionerna. Varpå den kvinnliga tränaren pekade på kundens ansikte och sedan skrattade så hon kiknade. Hon tittade på sin kund igen och gav denna några uppmuntrande ord, och började sedan åter skratta. Hela den lilla taiwanesiska tränaren såg ut att falla ihop i en enda hög av skratt, allt medan kunden kämpade på så gott hon kunde med sin träning.

Jag vet att det är en annan kultur här (det har jag liksom fått känna på x antal gånger) och hela den biten, men ändå. Det där måste väl kännas rätt tråkigt för den som tränar, även om man är taiwanes?

På vägen hem höll jag på att gå rakt in i vad som såg ut att vara en modefotografering. Modellen stod med moderiktiga kläder, fullt uppsminkad i en telefonkiosk med strålkastare riktade mot sig. Efter mina 2 timmar på gymmet var tjejen i telefonkiosken rätt mycket fräschare än jag.

efterlängtat nr. 2

Det var också för ungefär ungefär två år sedan som min mp3-samling började växa sig allt för stor för att hantera. Jag började drömma om en tjänst som automatiskt kunde känna av vilka låtar jag har och tagga dem rätt, så att det kunde få bli ordning och reda nog (jag är ju trots allt bibliotekarie) i min musiksamling. . Idag läser jag om TuneUp, som verkar göra just detta. Om jag har riktig tur har jag lyckats lägga beslag på en invite ifrån Techcrunch, men jag vet inte ännu om jag hann med innan de tog slut.

För 2 år sedan

För 2 år sedan satt jag i min lilla cubicle på biblioteket i Berkeley och sög i mig allt som hade med web 2.0 att göra. Jag blev medlem i vartenda nätverk jag kunde och tyckte att det var jättespännande med varje ny tjänst som poppade upp. Dock blev det ganska många användarnamn + lösenord att komma ihåg, och framför att tröttnade jag rejält på att behöva fylla i samman profilinformation gång på gång. Jag frågade mina lite mera programmeringskunniga vänner ifall det inte skulle vara möjligt att göra en profil, där man fyllde i och uppdaterade sina uppgifter, och att man sedan kunde använda denna på alla nätverk/tjänster man använde. "Njae", svarade de, "jag förstår precis vad du är ute efter men det är liksom tekniskt sett mycket svårare än så. Det går liksom inte. Det får man nog bara acceptera".

Bah! Säger jag. Nu börjar ju den typen av lösningar poppa upp. De programmeringskunniga har insett precis vad jag var ute efter. De är bara två år efter mig.....=)

Dagens skak

Klockan 2 minuter i halv tre idag satt jag på en solig uteservering och åt lunch. Och pratade om jordbävningar. "Så hur känns en jordbävning då?" undrade mitt lunchsällskap som aldrig upplevt en. "Ja, det är ungefär som att det skakar sådär som det gör nu på grund av byggnadsarbetsplatsen här bredvid" svarade jag.

Tydligen kunde det ha räckt med att jag svarat "så här", men det visste jag ju inte då.