En bibliotekarie i Taipei

tisdag 6 maj 2008

Har ni myggnät för fönsterna?

När jag pratade med en vän i Sverige häromdagen var jag tvungen att göra en paus i samtalet och springa och hämta myggsprayen för att inte bli fullständigt uppkäkad av de mygg vi har hemma. "Aha", sa min vän, "ni har mycket mygg". Jag bekräftade att här finns en hel del, varpå min vän frågade mig om vi hade sådana där smarta myggnät för fönsterna. Det har vi förvisso, men de spelar mindre roll, eftersom vi aldrig har fönsterna öppna. För det första är luften som bekant inte så himla trevlig här, och för det andra så inbjuder inte klimatet till släppa in utomhusluften. Med en luftfuktighet som sällan understiger sisådär 104 % och temperatur som ofta ligger runt 30 grader finns det liksom ingen anledning att öppna upp. Vi sitter hemma, instängda med våra airconditioners på, och häckar.

Myggen kommer in på något sätt ändå, och har de senaste nätterna hållit mig vaken med sitt envetna stickande. När jag försökt skydda mig genom att gömma allt av mig själv förutom precis ansiktet har de jäklarna stuckit mig där istället. Jag har till och med haft ett myggbett på ögonlocket! Så nu är det krig. Jag har köpt en elektrisk myggdödare, som drar till sig myggorna med ett inbjudande blått sken och sedan - zapp! - dödar dem med el när de kommer nära. Det blixtrat till och låter först "zapp" och sedan "yes!" när en mygga råkar för nära. Det första ljudet är myggan som brinner upp, det andra är jag som glädjetjuter. Nämnde jag att jag var något irriterad på myggen?

Glatt

Det regnar i Taipei. Spöregnar. Och har gjort så hela dagen. Man blir som en dränkt katt bara man tar några steg utomhus. Paraply till trots.

I den här stan tycker man att det är viktigt att det är fint på gatorna. Ja, just på själva gatorna, som i det ytplan som utgör en gata. (Gatan som i den fysiska helhet som utgörs av markplan, intilliggande hus osv, ser för jäkliga ut för det mesta, med smutsiga hus, ledningar som hänger och slänger, airconditioneringsapparater på utsidan, ojämna trottoarer, med mera, med mera) Så trottoarerna är oftast gjorda av stora stenplattor i någon form av granit. Blank granit blir ännu blankare när det regnar på den. Och hal. Bara under min tur till skolan i förmiddags såg jag två personer dratta omkull och sätta sig på ändan i någon vattenpöl. Tre om man räknar med den person som trillade omkull på bussens hala golv, trots att detta inte var gjort av granit.

Själv går jag försiktigt försiktigt och försöker att inte halka samtidigt som jag sick-sackar mellan vattenpölarna på gatan. För varför bygga gator där vattnet kan rinna undan, såhär i tyfon- och översvämningsdrabbat område, när man kan låta bli? Vissa dagar tycker jag att Taiwan är så fruktansvärt bakom.

måndag 5 maj 2008

På buss nummer 18

Tillbaks i Taipei och tillbaka i vardagen igen. Min nya skola ligger inte i direkt anslutning till någon tunnelbanelinje som passar mig, så jag har börjat ta bussen istället. Det finns ett virrvarr av busslinjer att välja mellan, men om man hoppar på buss nummer 18 så brukar man hamna rätt, och dessutom få åka karaokebuss. Man får traditionell kinesisk musik på hög volym med ohyggligt fula musikvideor till på en liten skärm längst fram i bussen samt en väldig massa annat pynt i bussens fönster på köpet när man åker. Som vanligt är det ingen av dem för vilka musiken spelas som överhuvudtaget verkar ta notis om arrangemanget, men det finns där ändå. Det låter och tar plats i vilket fall. Bara därför att. För att det finns en mall som säger att karaoke är trevligt. Oavsett om något i realiteten överhuvudtaget vittnar om att så faktiskt skulle vara fallet, eller inte.

Fast å andra sidan så tycker jag, kanske som enda passagerare, att det hela är ganska trevligt. Jag tycker om de vedervärdiga sångerna och pyntet som svänger när bussen kränger (för det gör den! Så till den milda grad att jag och en vän faktiskt funderat på om bussarna här är konstruerade annorlunda, så att det liksom inte går att köra mjukt och behagligt med dem). Är detta ett tecken på att det är hög tid att åka hem, tro?

söndag 4 maj 2008

Eldflugornas dal

Taiwans största sjö heter Sun Moon Lake och är omåttligt populär bland taiwaneserna. Vi spenderade vår resas sista natt vid sjön, och efter att ha blivit hänförda av den dramatiska östkusten, den häpnadsväckande vackra nationalparken Taroko Gorge och de fullständigt makalösa vyerna längs Highway 14 hade sjön svårt att väcka några starkare reaktioner hos någon av oss. Ett par saker, förutom den trots allt vackra naturen, gjorde dock att vistelsen vid Sun Moon Lake blev mer minnesvärd än som bara ett lämpligt stopp för övernattning på vägen.

Den första saken var vårt hotell. Det var ett trähus i 3 våningar, väldigt speciellt inrett och beläget i en otroligt mysig liten trädgård, vilken nästan kunde räknas som "inredd" i sig. Överallt fanns mysiga lampor, vackra ljusstakar och roliga små detaljer.

Den andra var middagen som serverades. Eller, egentligen var det inte maten i sig som var så speciell (även om det var den mest delikata hot pot jag någonsin smakat), utan konversationen som föregick middagen. En konversation helt och hållet på mandarin där jag förstod vartenda ord! Kvinnan som serverade oss kunde ingen engelska, och det jag fick ur mig på mandarin var säkert varken särskilt rätt eller särskilt snyggt, men det fungerade! Och jag förstod allt, varenda ord, som kvinnan sa till mig. Det har inte hänt förut och jag blev nästan löjligt glad.

Kanske kan det ha varit mina skrala kunskaper i mandarin som ledde fram till den tredje höjdpunkten vid Sun Moon Lake - att kvinnan som serverat oss middag efter denna kom fram och lite tyst frågade ifall vi sett eldflugor förut. När hon fick veta att vi inte gjort det berättade hon att om vi satt kvar en stund så skulle hennes arbetsgivare snart komma och ta med oss till ett ställe där de brukade synas. Som enda västistar åkte vi en stund senare med ett gäng taiwaneser upp i en bit i bergen bakom sjön, och när vi stannade och gick av bilarna blinkade det i luften omkring oss. Vi blev visade fram till vägkanten och tittade ner i en dal under oss, vilken fullständigt kokade av blinkande flugor. Det var fantastiskt vackert! Från djungeln runtomkring oss hördes grodor som kväkte, syrsor som spelade, djur som skrek, och vart vi än såg var bergssidorna täckta av blinkande små ljus. Obeskrivbart...