Samtal från banken

Jens berättade under lunchen att han fått ett samtal från sin bank idag. "Va?", frågade en av våra vänner, "förstår du vad de säger när de ringer ifrån banken?". Jens förklarade att han haft turen nog att hitta en bank där någon i personalen pratar engelska, och att denna brukar ringa till honom när de är något de vill. "Jaha", svarade vår vän, "när min bank ringer till mig brukar de fnissa något vansinnigt och sedan lägga på".

Kan ni tänka er hur det skulle ha sett ut om de gjorde så hemma i Sverige? "Ja, hej det här var Lena ifrån Handelbanken. fniss...fniss...fnisselifnissfniss.....klick"

Sådär professionellt, måste jag nog tycka.

För övrigt fullkomligt vräker regnet ner idag, och jag hann bli blöt som en dränkt katt på den lilla biten vi skulle gå för att komma till en fotoautomat och ta passfoton till våra Kambodja-visum. Den fuktiga väderleken fick både hår och ansikte att liksom svälla upp, och detta i kombination med att fotoatuomaten med största sannolikhet hade ett blekningsfilter installerat (eller vad det nu kan heta som gör att man ser blekare ut på bild än vad man egentligen är) resulterade i att jag tyckte att fotona på mig såg ut att föreställa en likblek, utsliten knarkare. Jag skrattade lite gott åt det hela och hoppade därefter in i en taxi för att snabbt komma hem och torka upp och fräscha till mig lite. Då frågade taxichauffören om jag var modell här i Taiwan. Tycke och smak är sannerligen olika.

Nya underliga fenomen

Knasighet 1: Jag skulle förlänga mitt visum idag. Efter att ha försökt ta reda på hur detta går till i drygt tre månader nu genom att spendera otaliga timmar på nätet, besöka skolans kontor ca 2 ggr i veckan, fråga alla jag kommit i kontakt med som gjort något liknande, postat frågor på forum osv osv, så blev jag något förvånad när jag kom in på immigration office idag och hela proceduren tog 15 minuter. Det fanns förvisso (så klart) en massa olika anslag med fullständigt konflikterande information om vilka dokument som behövdes för att förlänga sitt visum och jag fick ytterligare annorlunda svar när jag frågade i informationsdisken, men det gör inget för nu får jag stanna i Taiwan tills den 7:e december innan jag måste göra om proceduren på nytt. Hoppas det går lika lätt då. Tydligen finns det ingen garanti för det, eftersom det kommer an på vilket humör personen som sitter i luckan är på, och de beslut som tas kan skifta lite från gång till gång. Den som satt i luckan när jag skulle få mitt ärende behandlat var en relativt ung man som tittade på mig, tittade på mina papper, muttrade lite, stämplade och skrev lite, sen var det klart. Jag är fortfarande helt paff..

Knasighet 2: Jag saknar Danmark! Det är något med ljuset, temperaturen och luften som känns danskt. Och då tror jag att jag är där, och saknar det lite när jag inser att så inte är fallet. Inte för att jag skulle vilja byta Taipei mot Danmark, men ibland hade det varit trevligt att kunna ha båda. Att inte behöva välja mellan hemma och borta.

Knasighet 3: Jag åker ganska mkt taxi (4 ggr hittills idag, tex) och på senare tid har taxichaufförerna börjat köra med rutorna nerrullade. Förvisso är det inte mer än 22-23 grader ute nu, men det är ju lika mkt avgaser och skit i luften för det! Jag förstår inte alls vad det ska vara bra för, eller hur någon kan tycka att det är behagligt. Återstår att se om jag hittar orsaken till detta beteende.