Dimensioner

Taipeis tunnelbana är verkligen smidig. Den är ren, tågen går ofta och det är vansinnigt billigt (kostar 16 NT$ att åka en inom centrum - alltså 3 kronor och 20 öre). Dessutom är det bara "vanliga" människor ppå tunnelbanan (som i resten av stan) och eftersom alla har samma syfte som en själv (att bli transporterad från punkt A till punkt B) behöver man inte vara sådär överdrivet vaksam på sina saker som ofta är fallet i andra städers tunnelbanesystem. Allt är alltså frid och fröjd, förutom en liten detalj. Den där lilla, men ack så viktiga, möjligheten att ta sig till perrongen och därmed själva tågen. Oftast finns det bara 1 eller 2 ynka rulltrappor, och det är inte alltid de komplementeras med en vanlig trappa. Inte ens under lågtrafiktimmarna kan ett enda litet tåg anlända utan att det blir fullständigt stopp på perrongen. De som lämnar tågen knuffas och skuffas för att försöka ta sig fram till trappan, och de som ska på tågen får slåss mot strömmen för att komma med sitt tåg. Det är verkligen löjligt feldimensionerat! Hur tänkte de egentligen? Inte alls, kanske. Kanske gick det till såhär, när antalet rulltrappor ner till en genomsnittlig perrong bestämdes:

Mr Wang: Så. Då var det det här med rulltrapporna ner till perrongen. Hur många ska vi ha?

Mr Lee: hm.. 3 kanske?

Mr Wang: 3? verkligen? Jag gillar 2. 2 är ett bra tal.

Mr Teng: ehum.. jag tycke nog vi ska ha ganska många rulltrappor. Kanske 8?

Mr Lee & Mr Wang: 8!??!!

Mr Teng: jae...? Eller?.. Det är ju ganska många som ska upp och ner till de där perrongerna, så jag tänkte att...

Mr Wang: men 8!??! Hur skulle det se ut!? Jag har i och för sig aldrig själv åkt tunnelbana, men 8 är ju bara helt otänkbart!

Mr Lee: ja! Med 8 rulltrappor blir det ju inte alls någon bra feng shui. Jag gillar också talet 2.

Mr Teng: oj, det tänkte jag inte på. My bad. 2 får det ju bli.

Mr Wang: då är vi eniga! 2 rulltrappor blir det. Vad var nästa punkt på agendan?

Det måste ju har varit något sådant. För inte tusan kan de ha byggt tåg som tar en väldans massa folk och sedan inte tänkt på att den massan måste ta vägen någonstans? Eller? Kan de?

Ofräscht

Igår när jag skulle till skolan hamnade jag med den värsta taxichauffören jag haft hittills. Jag borde ha fattat redan innan jag klev in, för taxibilen var den skruttigaste jag sett den med, men jag hade bråttom och hoppade in i första bästa bil. Chauffören tuggade betle nuts - en sorts halvnarkotisk nöt som vissa taxichaufförer och långtradarförare använder för att hålla sig vakna. Nöten ökar salivutsöndringen väldigt mycket, och den här gubben satt ideligen och spottade röda strålar saliv (nöten gör folk röda i munnen, det ser rätt räligt ut) i en liten kopp Dessutom skakade han och svettades ymnigt. Jag blundade, höll andan, och kom till skolan i tid i alla fall.

Senare på dagen, efter en otroligt trevlig eftermiddag hos en av svenskorna i Tienmu (faktiskt den person som var den första att introducera mig till filmjölkspulvrets värld, vilket jag är henne evigt tacksam för), tog jag en taxi till tunnelbanestationen och hamnade med en chaufför som spenderade hela sträckan med att rapa och fisa ljudligt.

Väl på tunnelbanan var det packat med folk, eftersom jag åkte i rusningstid, och självklart hamnade jag bredvid en kille vars mun inte sett en tandborste på flera år. Han stank ruttet ur munnen.

Det var inte dagen för trevliga transporter igår. Men trevligt hade jag, både i skolan, i Tienmu och på restaurang och bar på kvällen. Nu ska jag och Jens äta frukost i sängen och se en film.