En vanlig dag på jobbet

Min personliga tränare är egentligen utbildad ekonom och revisor, men började som personlig tränare för att han avskydde att jobba som just revisor. "Det var helt horribelt", berättade han, "man kom till jobbet tidigt på morgonen, satt där och stirrade på klockan tills det skulle bli lunch, gick på lunch, tog sin tupplur, fortsatte att stirra på klockan hela eftermiddagen tills det äntligen skulle bli dags att gå hem, då man istället började stirra på sina kollegor för att se vem som skulle ha modet att visa sig vara den sämsta anställda och gå hem först".

Att de stannar så länge på sina jobb för att det räknas som fint att lägga mycket av sin tid där och för att det är pinsamt att vara den första som går, det visste jag. Att de sover på jobbet ibland har jag också hört, men jag tyckte i alla fall det var lustigt att det är en sådan helt naturlig sak att det ingår vid en beskrivning av sin arbetsdag. Sova på jobbet, inget konstigt med det alls. Inte i Taiwan.

Det är så mycket, som är så annorlunda här.

Inte min kopp te

Torsdag, 28/11 -07.
Jens kommer hem med en färgglad påse i handen

Eva: hej! vad har du där i påsen?

Jens: Det är en ny telefon som jag ska visa för kunden jag ska till imorgon.

Eva: åh! en ny telefon! Vad spännande! Får jag se?! Eller är den kanske hemlig ännu? Eller har den sådär, hmm..vad heter det..."visats"* redan!? Kan jag få se!?

Jens: eh. Joe. Den är "visad". Du kan få se den.

Jens sträcker ner handen i sin påse och plockar upp något som ser ut ungefär så här (fast med lite fler knappar på):

Eva: åh. jaha. eh. Var det där en telefon sa du?

Jens: Ja. En sådan här "big board" som vi använder när vi utvecklar telefonerna. Jag har ju berättar om dem? Den här kan man faktiskt ringa med! (det sista sagt med stolthet i rösten)

Eva: men det är big boards är ju sådana som du arbetar med hela dagarna?

Jens: Ja?

Eva: Och vad var nu det roliga med ditt jobb sa du?


*Om en telefon har "visats" så är den kanske inte släppt till försäljning ännu, men så färdig att den inte längre räknas som företagshemliget. Typ.
Ps. Bilden har jag hämtat på nätet. Även om Jens stora klump med datasaker på inte var superhemlig så fick jag tydligen inte ta foto på den och lägga upp på bloggen. Känslig han är, Jens. ds.