Hur bra kan det va?

I 9 månader har Taipeis klimat varit varierande grader av "obehagligt". Och nu, plötsligt, har vi haft flera dagar med det bästa väder jag någonsin tror jag upplevt. Det är så att jag blir helt stum. Måste ut i solen och den härliga luften med en gång igen. Ciao!

Spontanmandarin

De senaste dagarna har jag flera gånger pratat mandarin helt spontant och bekymmersfritt med expediter i affärer. Förvisso hör kanske inte "finns de här i storlekt 39?" och "Vilken våning ligger Sogo på" till de mest avancerade sakerna man kan ge sig på, men ändå. Det känns så himla kul. Som att allt hårt slit och allt pluggande äntligen börjar ge resultat. Det är som jag kommit över en tröskel och att jag nu kan så pass mycket att jag känner mig ganska säker på enkla vardagssamtal och jag bara därför klarar av lite svårare saker också. Jag blir inte helt förvirrad och bortkommen om jag inte förstår precis alla ord i en mening, jag kan både få ihop det stora sammanhanget och förstå vad jag ska svara ändå. Åh vad jag har längtat efter att komma hit!

perfekt

Idag har varit en helt underbar söndag. Aldrig förr har vi haft så perfekt väder, så alldeles rätt temperatur, nästan snudd på frisk luft (nåja..), strålande sol och helt rätt luftfuktighet. Dagen har spenderats i slö takt med lite shopping, en härlig lunch på uteservering, lite träning och sedan en god middag. Nu ska jag avrunda det hela med en film. Det enda som är lite tråkigt är att Jens är och jobbar i Japan, men han kommer förhoppningsvis hem om bara ett par dagar igen.

Dessutom hade jag en riktigt trevlig taxichaufför som pratade bra engelska på vägen hem från middagen. Vi pratade om en massa saker, mestadels om skillnaderna mellan Sverige och Taiwan, och bland annat nämnde chauffören att han var buddist. Jag berättade att de flesta i Sverige traditionellt sett varit kristna, men att det nu är vanligare och vanligare med andra religioner samt att fler och fler gör som jag själv och väljer att inte tillhöra någon kyrka. "aha", log mannen, "såndär var jag också när jag var ung! Men om du tänker lite på det, så kanske du också blir buddist så småningom!". Vi skrattade lite tillsammans och när det var dags för mig att kliva av avslutade mannen med: "Thank you very much! See you in next life!"

Kanske det, kanske.

superstitious minds

Jag och Jens valde en riktigt trevlig italienare för lördagskvällens middag. Vi hade inte bokat bord, och fick därför sitta ner och vänta en stund innan vi kunde få plats. Den mycket trevlige, mycket italienske, restaurangägaren höll oss sällskap och pratade med oss medan vi väntade, när vi plötsligt blev avbrutna av en av servitriserna som med ett artigt "excuse me" rykte tag i ägarens arm och började viska i dennes öra. Ägaren fick en stressad uppsyn och vände sig mot oss och förklarade att någon i restaurangen inte mådde bra och skulle behöva ligga ner, varför han undrade om det var ok att vi stod upp istället för att uppta restaurangens enda soffa. Vi studsade självklart upp och hann precis undan innan ett sällskap kom släpande på en äldre, till synes medvetslös, man. Mannen lades på soffan och en person i sällskapet, som visade sig var läkare, pysslade om honom. Det var några stressiga minuter där folk sprang fram och tillbaka, ambulanser ringdes efter (vilket man som utlänning blir rekommenderad att absolut inte göra i en nödsituation. För det första snackar amulanspersonalen ingen engelska, och för det andra tar det för lång tid att åka ambulans. Ingen väjer det minsta för utryckningsfordon här, och i rusningstrafik är taxichaufförerna mycket bättre på att tränga sig och komma fort fram än vad ambulansförarna är) innan den äldre mannen plötsligt kvicknade till och kunde både sätta sig upp och sedan gå tillbaka till sitt bord själv. Vi blev alla väldigt lättade av mannens tillfrisknande, om än av lite olika anledningar. När jag och Jens berättade för restaurangägaren att vi var lättade å de anhörigas vägar att mannen blivit bättre, svarade denne med eftertryck: " I know! I am so relieved! You know, Taiwanese people are so superstitious... if that man would have died in here, I might as well could have closed down and moved back to Europe tomorrow! No one wants go to a restaurang with bad qi!"

Demonstrant

Min senaste taxichaufför petade oupphörligen i nästan och smaskade ljudligt med sitt tuggumi. Jag lade så mycket tuggumi jag kunde i munnen och tuggade dessa demonstrativt ljudlöst, helt utan att peta i näsan. Undrar om han fattade vinken...

Vädret har slagit om och regnet hänger i luften. Vi har fått ändra plats för vårt öldrickande till en uteservering under tak. Det blir Carnegies, Taipeis ställe nummer ett för västerlänningar av den desperata sorten, och för taiwanesiskor som är desperata efter desperata västerlänningar. Men maten är i alla fall god..

Feeling hot, hot, hot

Idag strålar solen och termometern stod vid middagstid på 36 grader. Det är ganska varmt. Ikväll ska vi svalka oss med öl på Taiwan Beer brewery. It's a dirty job, but someone's got to do it..

Filmjölken

Har fått förfrågan om var jag köper mitt filmjölkspulver. Pulvret är köpt av en vän till mig i en vanlig hälsokostaffär. Det ska tydligen finnas olika varianter av pulvret, men den jag har ser ut så här:

Lycka till!