måndag 31 mars 2008
Alltid främling
Förutom att det är jobbigt att inte riktigt kunna uttrycka min identitet, finns även det motsatta problemet - att aldrig få vara anonym. Nästan i princip vart jag än går så lägger folk märke till mig. Vissa registrerar en bara stilla, andra visar att de sett mig med en nick eller ett leende, åter andra stirrar som om jag var från yttre rymden. Oavsett om reaktionerna är trevliga eller mindre trevliga, stora eller nästintill omärkbara, så finns de där. Jag blir noterad. Jag smälter aldrig in.
Jag har ingen egen identitet. Jag är aldrig anonym. Jag är alltid någon, men aldrig mig själv. Alltid en främling.
Post är bra
Nog med nakna Taiwaneser
kännas-riktigt-bekvämt"-grejen som vi skandinaver har. På gymmet kan man lätt bli stött i sidan av någon annans nakna gump. De liksom verkligen väller ut nakna taiwaneser, överallt, i omklädningsrummet. De springer runt med handukar i handen, de dricker vatten, de går och står, och sminkar sig. Nakna, nakna, nakna. Och fönar håret gör de också. Och då syftar jag inte enbart på det hår man har på huvudet.... Jag har blivit jättesnabb på att snöra på mig skorna, låsa in mina saker i mitt skåp, och ta mig ut i träningslokalen för att börja träna.
söndag 30 mars 2008
Mera mahjong
Yes, det regnar!
När det är strålande sol och runt 25 grader varm blir man sällan sugen på att krypa ner i varma källor och ligga i tills man blir både slö av värmen och alldeles skrynklig. Det är dock en trevlig aktivitet, och vi blev därför nästan glada när vi upptäckte att det regnade och var snudd på kyligt idag - sista chansen att njuta av varma källor innan det blir för varmt! Efter vår sedvanliga brunch drog vi iväg, denna gång till ett ställe som ligger i Taipei och bara en halvtimma bort från brunchstället, och lät oss värmas av det svagt svaveldoftande vattnet.
En annan aktivitet som passar för dagar när det regnar är att tittta på film, och jag och de andra svenskarna som brukar spendera helgerna ihop har just satt igång vår andra film för kvällen. Vi ser just nu "The Bourne Supremacy" och har ätit nybakta kanelbullar.
Det absolut sämsta med att vara utomlands är saknaden av att ha vänner och familj runtomkring sig. Men å andra sidan så är det ingen av oss som är här som har någons släktkalas att gå på, inga hus/lägenheter att renovera eller fixa så mycket i, och överhuvudtaget inte särskilt många andra förpliktelser förutom sina arbeten. Helgerna blir väldigt lediga, och vi har väldigt kul när vi driver runt i klump. Det finns en särskild charm i det, tycker jag. Det finns för- och nackdelar med allt.
fredag 28 mars 2008
Mahjong i Yangmingshan
torsdag 27 mars 2008
En ny resa
Hela vår vistelse här har genomsyrats av ändrade planer, från att 2 veckor innan avresedatum i höstas plötsligt få kontraktstiden förkortad från 9 månader till 6, till att sedan förlängas till 9 igen, för att sedan ha ytterligare 3 månader uppe till förhandling, till att nu ha spikat hemfärden efter de 9 ursprungligen tänkta månaderna. På ett sätt känns det väldigt skönt att ha ett besked, att veta. Och att slippa ta beslutet själv. Jens har gjort ett bra jobb, de är jättenöjda med honom, men man planerar inte att göra sådana satsningar på kontoret här att de har behov av honom mer. Alltså flyttar vi hem.
Hem till svensk sommar. Till lägenheten i Lund. Till våra familjer. Till högtider med släkten, till bebisar som antingen kommit till medan vi varit borta eller som kommer att födas snart, till små barn i vår bekantskap som blivit större, till vänner som saknats och till fester som ska hållas. Det kommer så klart bli fantastiskt. Jag ser mycket fram emot det.
Men ändå. Det är med ett litet sting i hjärtat som jag nu betraktar Taiwan. Vädret är helt underbart och tillvaron här är fantastiskt just nu. Det finns så mycket här jag kommer att sakna. Jag är inte säker på hur länge jag skulle ha velat stanna här, och jag är väldigt säker på att jag kommer att älska att komma hem. Men ändå.
Jag vill inte riktigt åka här ifrån.
onsdag 26 mars 2008
Likheter
Ibland tycker jag att det känns som om Kina är fullt av färidga mallar. Man konstuerar en lämplig mall för hur man vill att någonting ska se ut. Därefter pressar man in verkligheten i den. I mitt studentrum står det två stolar och ett litet bord borta vid fönstret. Eftersom jag varje dag vill kunna öppna fönstret flyttar jag bordet och stolarna inåt rummet. När jag kommer tillbaka är mäblerna flyttade till sin ursprungliga plats. Jag flyttar dem genast inåt rummet igen och tänker att snart måste väl städerskan förstå att det är så här jag vill det. Möblerjan kan ju faktiskt inte flytta sig av sig själva. Det är uppenbart att jag har placerat dem på ett nytt ställe och logiskt border det vara för att jag önskar att det ska stå där. Men icke. Varje dag flyttar jag möberlna bort från fönstret och varje dag flyttar städerskan dem tillbaka till fönstret. Önda tills jag lyckas leta rätt på henne och förklara att jag inte vill ha dem vill fönstret.Det där känner jag verkligen igen. Vår städerska verkar fungera på precis samma sätt. När vi flyttade in låg ett antal kuddar på hög i ena hörnet av soffan. Vi har köpt fler kuddar, och har spridit ut dem på ett sätt som vi tycker ser hemtrevligt ut. Varje gång städerskan varit hos oss, hittar jag kuddarna fint staplade på hög i ena hörnet av soffan. Detta efter att jag fått låsa upp den inre av våra två ytterdörrar, trots att jag och Jens alltid låser den yttre (vi tycker den har ett lättare lås). Så varje tisdag och fredag när jag återvänder till lägenheten efter att ha varit ut e en sväng börjar jag med att låsa jag upp den krångliga innerdörren och därefter lägger jag ut våra kuddar så som vi vill ha dem. Lustigt.
"Aha", konstaterar hon förvånat.
Hon är städerska och hon lyder order, följer bara den färdiga mallen. Mallen säger två stolar och ett bord vid ett fönster. Men verkligheten säger två stolar och ett bord inne i rummet. Men det är mallen som gäller, det är vad hon fått lära sig och vad hon blint följer.
(Lilliehöök, 2007, sidan 34)
Bilder från en eftermiddag
Var är djurens vänner när man behöver dem?
söndag 23 mars 2008
Gott och ont
Föreställningen hölls på en skola för akrobater/ operasångare, av skolans elever, och efter den inledande delen blev vi visade runt i ett museum som hörde till skolan. Där fick vi se modeller av traditionella figurer och höra om olika detaljer av kinesiska opera, och det var riktigt intressant. Vi var ganska många utlänningar (de västerländska skolorna har påsklov nu, fattade jag det som) och vi gissade helt fel när vi fick frågan om vilken av de tre grundläggande ansiktsfärgerna rött, vitt och svart representerade godhet i den kinesiska operan. Vi trodde att vitt skulle stå för renhet och godhet, men så var icke fallet. Rött är den högst rankade och bästa färgen (lyckans och glädjens färg, vilket man verkligen märker av under det kinesiska nyåret då det mesta är rött), och svart står för godhet. En man med svartmålat ansikte i operan kan se se skrämmande och hemsk ut, men han är god. En man med vitt ansikte, däremot, kan se vänlig ut, men han gömmer sin ondska bakom ett leende och det är människor av det här slaget man ska se upp med. Vi fick också höra om de olika dräkterna som används i operan, och om symboliken bakom brodyren på dessa.Efter denna tur kunde man ju tänka sig att det skulle vara riktigt kul att få se lite kinesisk opera, men även om det var intressant var vi allra gladast över att den föreställning vi fick se bara varade i 30 minuter. Någon värre "musik" (bankande på trummor och något som lät som plåttunnor) har jag nog aldrig hört och "sången" (skrik i falsett av både kvinnor och män) kunde jag lätt ha varit utan. Fast å andra sidan passade det speciellt bra med en riktigt bra föreställning och en dålig (i mina ögon då, säkert var de båda förstklassiga på sina sätt), i äkta kinesisk yin yang-anda.
Kvällspromenad
lördag 22 mars 2008
Solen skiner och Kina håller sig på avstånd
I alla fall så vann det parti som är positiva till att närma sig Kina något, så nu känns det ännu mer osannolikt att Kina skulle få för sig att bråka med oss. Så allt är lugnt här. Vädret är fantastiskt, vi sitter mest på uteserveringar och har det gott, helt utan Kinainvasioner. Tillvaron kunde varit svårare.
fredag 21 mars 2008
Nu kan jag läsa vad som står på hyllorna i affären
torsdag 20 mars 2008
Fönster
Vi har fönster i sovrummet.
I gästrummet (i form av en trevlig balkongdörr)
I vardagsrummet.
I badrummet.
I vår walk-in-closet.
I köket.
Och vid entrén.
tisdag 18 mars 2008
Så har det börjat
måndag 17 mars 2008
Bibliotek
Det ena är Nick Jones artikel i biblioteksbladet nr 1 2008 (på sidan 21). Jones skriver om det uttjatade sättet att vurma för biblioteken som "vardagsrum" och pekar på nackdelarna med en sådan retorik.
Utmärkande för talet om offentliga rum som vardagsrum verkar vara att ”mötet” i första hand framstår som ett igenkännande av likar och en ömsesidig bekräftelse. Bilden man tycks måla upp, avsiktligen eller inte, speglar ett homogent samhälle där demokrati är detsamma som konsensus – ett entydigt och överblickbart samhälle präglat av samförstånd. Bilden tycks inte rymma olikheter, skillnader och konflikter.
Det andra inlägget (via Peter Alsbjers blogg. Även Erik på mymarkup skriver om det) och är Magnus Lindkvists diss av Svensk Biblioteksförenings kampanj Library Lovers. Tänkvärt!
.
Hej på dig
söndag 16 mars 2008
Lön för mödan
Helgen har inte enbart inneburit skrubbande, vi har också hunnit med att gå på karaoke för att fira en födelsedag, sitta på uteservering och äta thaimat, träning, umgänge med vänner och jag har invigt klänningen jag köpte i Sverige. Aldrig har jag upplevt Taipei så behagligt förut. Det är 20-25 grader varmt, soligt, men (någorlunda) frisk luft och inte så farligt fuktigt. Och lustigt är att Taipei alltid tycks spotta upp sig när jag just kommer tillbaka från en resa. Som om staden och vädergudarna tycktes veta att jag varit någon annanstans, någonstans som jag tycker är finare, häftigare eller mer intressant än Taipei, och liksom vill överbevisa mig om att så inte är fallet.
lördag 15 mars 2008
Rent hus
Att "städa" på tawanesiska verkar vara synonymt med att "titta på smutsen. Om den inte faller bort av sig själv så finns den inte."
torsdag 13 mars 2008
Tillbaka
Nu är jag vansinnigt trött efter en lång men problemfri resa. Ska se om jag kan hitta duschen, handdukar, 7-eleven och min säng. I nämnd ordning.
onsdag 12 mars 2008
Bitterljuvt
Fast inte riktigt allt och alla. Taipei stoltserar med riktigt fint vårväder i form av 25 grader och sol, härliga vänner där också, en ny lägenhet och sist, men viktigast av allt, världens bäste Jens väntar på mig där. Det är verkligen inte särskilt dumt det heller.
Det hade bara varit så bra om valet av det ena inte nödvändigtvis innebar att välja bort det andra...
Plåster på såren
Oh! Nu är reklamen slut och Stephane Lambiel åker! En av mina (och hela konståkningsvärldens) stora favoriter!
Ränderna går aldrig ur
I alla fall. Jag var så klart sen till bussen. Så jag fick störtrusa ifrån hemmet till busshållsplatsen, och medan jag sprang kändes det som om jag blivit teleporterad direkt tillbaka till 1996. Eller egentligen vilket år som helst mellan 1993-1999, för under alla de åren åkte jag buss till skolan och jag skulle tro att antalet dagar jag inte var sen till bussen går att räkna på en hand, ungefär. Uppförsbacken som springturen till bussen börjar med kändes precis lika eländig som förr, och jag kom på att det är lättare att springa om man andas ordentligt istället för att hålla andan när jag passerade precis samma hus som jag brukade göra för sisådär 10 år sedan. Jag ser det som nästan en bedrift att jag lyckats tillskansa mig 10 års livserfarenhet utan att bli ett enda dugg bättre på att passa tider. Hur lyckas jag, liksom?
tisdag 11 mars 2008
Vår
måndag 10 mars 2008
Mina kläder just nu
A: ta er till närmsta bibliotek och låna detta mästerverk
eller
B: strunta fullstänidigt i den långa parantes som jag håller på att skriva just nu.
)
Alltså. Jeans till mig är svårt. Jens som är långa nog till mig är nästan ännu svårare. I asien är det omöjligt. Jag är mycket glad för mina jeans.
Dessutom har jag nya skor, ny kjol, ett par nya shorts, 3 nya toppar och en ny klänning. Klänningen hittade jag dessutom först i en affär och blev väldigt förjust i den men tyckte att den var något dyr. Jag lade undan den för att tänka igenom köpet och gick vidare. I nästa affär hängde samma klänning, 150 kronor billigare än i den första affären.
Det är så trevligt att vara i Sverige.
(Där storlek 39 i skor dessutom står framme på hyllorna, så man slipper leta tag i något affärsbitträde och få ett fniss och ett "solly, no possible" till svar på frågan om de har min storlek inne...)
fredag 7 mars 2008
Svenne i kubik
Och sen en film med Michael Nyqvist.
Blir det mer Sverige än så?
torsdag 6 mars 2008
Att leva i kappsäck
onsdag 5 mars 2008
Med kameran som sällskap
tisdag 4 mars 2008
Min dag i bilder
Förslöv, 14:20.
På eftermiddagen bär det av till Malmö och mina 3 månader gamla kusinbarn. Jag har bara sett dem på bild tidigare, och de är otroligt fina. Konstigt att tänka sig att min kusin och hans tjej verkligen har barn, och två stycken (tvillingar)! Men roligt är det.
Malmö, 18:30.
Min kusin och hans son.Malmö, klockan 20:37.

Vadmöllan 21:30.

Middag med ett gott glas vin hos min farbror & faster. En mycket bra dag!
Som det var igår.
Fast kvittot från tankningen tog jag emot med två händer, handflatorna upp. Sverige sitter i ryggraden, men Taiwan lämnar nog ändå något spår.
Många timmar senare..
Efter promenaden - frukost. A-fil med osötad müsli och russin. Grovt bröd med leverpastej och prästost. Kaffe och så klart NST. Allt luktar som vanligt. Allt känns som vanligt. Fingrarna hittar vant greppet om kaffekannan och tusen andra saker jag hållt i så många gånger. Allt är preics som det alltid brukar. Men ändå inte. Känslan av att vara så totalt hemma är nykommen för mig. Det är riktigt kul att vara här.
söndag 2 mars 2008
Mot nya äventyr
2F, No. 21, Lane 4, Dunhua N. Rd., Songshan District
Taipei City 105
Taiwan (R.O.C)
Nu är det dags för mig att sova. Imorgon bär det av till Sverige! Jippie!
Varma källor i natten
Tack för maten, den var god..

När vi väl kom fram till ön visade den sig vara otroligt vacker och vi hade en jätteskön helg. Om vi betalat 300 NT mer per person än vad vi lade på vår båtbiljett, hade vi kunnat flyga ut till ön. Planet som trafikerar sträckan är 15-sitsigt och har en restid på 9 minuter, varav 7 minuter i luften. Jag vet det, för vi tog tiden när vi tog planet tillbaka idag. Jag är inte så förtjust i att flyga, och framförallt inte i små plan, men jag tar det där flyget 1000 gånger innan jag skulle sätta mig på den där båten igen.



