Humor

2 av de, i mitt tycke, allra bästa bibliotekarierna jobbar på ett bibliotek vid en statsvetenskaplig institution vid ett universitet i Sverige. För ett tag sedan roade jag mig med att ringa till detta statsvetenskapliga bibliotek, förställa min röst, och fråga efter boken "Rädd att flyga" av Erica Jong (en 70-tals bok om kvinnors frigörelse, idag lika aktuell och spännande som en 80-tals actionfilm med mycket specialeffekter, ganska otrolig att finna på ett statsvetenskapligt bibliotek). De snälla bibliotekarierna brukade snällt och plikttroget slå i katalogen efter denna bok, och trots att jag upprepade detta lilla skämt brukade åtminstone en av bibliotekariena alltid hinna knapppa in minst "rädd att fl" innan hon kom på att det var jag i luren. När jag så idag skulle slå en pling och säga hej kunde jag inte motstå frestelsen att öppna samtalet med "hej, mitt namn är kajsa, jag undrar om ni har taxeringkalendern hos er?", svaret jag fick var klockrent ur bibliotekariesynpunkt: "jag vet inte, men jag ska se efter". Jag fortsatte då med "joe, det är så att jag skulle vilja veta vad författaren Erica Jong hade för årsinkomst förra året". Det blev tyst i luren någon sekund, och sedan fick "Kajsa" svaret, levererat med en vänligaste och mest professionella röst, att just Erica Jongs årsinkomst var tipp-exad i den taxeringskalender som fanns till hands på statsvetenskapliga institutionen, men kanske fanns det något annat som bibliotekarien kunde hjälpa till med? Jag skrattade glatt och återberättade sedan den här historien för Jens. "Vilken tur att du har kompisar som också har sådan där bibliotekariehumor", blev Jens svar.

Vad menar han!?!

Idag är Jens lite krasslig, så vi har mest vilat. Eller, vi tränade på morgonen och eftersom vi är typ de enda som använder gymmet här så är air conditioneringen alltid avslagen när vi kommer dit och därmed får vi träna i ca 30-gradig värme. Det tar ju en del på krafterna. Men förutom att träna och tvätta har vi bara varit borta på 101:an och käkat lite, och annars mest bara slappat. Vi har båda lite hemlängtan och har tittat på avsnitt av "Fråga Anders och Måns", som vi har med oss på datorn här. Ikväll ska vi på middag hos ett par svenska tjejer och sen får vi se vart näsan pekar.

Gissa..

..om jag mår bättre nu då! Länge leve importen!!

På bättringsvägen

Efter att ha sovit sisådär 15 timmar mår jag nu bättre. Jag har dessutom varit ute med Jens och en norrman och käkat lunch. Idag blev det buffé på ett lokalt hak, och min lunch gick loss på NT$ 55. Alltså 11.73 kr.

Jag är fortfarande matt och trött, så jag hoppar min kinesiskalektion idag. Det är ett högt tempo och jag brukar vara väldigt trött efter klassen i vanliga fall, och idag när jag blir trött bara av att sitta upp för länge tror jag inte att jag hade orkat. Min halvtaiwanesiska-halvhongkongbördiga klasskompis, uppvuxen i USA, har dock lovat att både meddela mig vad läxan tills på måndag är och dessutom gå igenom det jag missar idag innan någon lektion i nästa vecka. Snällt! Nu blir det film och därmed mera vila för mig.

Hej och välkommen..

...mr. kulturchock!

Så kom den då i alla fall, kulturchocken. 3 veckor senare än jag hade förväntat mig, men dock. Har legat utslagen hela eftermiddagen i magknip, illamående, frossa, huvudvärk och noll aptit. Pratade med en av mina vänner i Lund och hon nämnde något om rabarbergräddte, och jag höll nästan på att börja lipa. Här dricker vi mest te som smakar fiskmat. Det finns säkert andra varianter, men dem har vi inte hittat ännu och när man vänjer sig är varm fiskmat inte så tokigt som det låter. Förutom idag då, då jag hade kunnat ge mycket för en kopp rabarbergrädd. Helst på ett mysigt, helsvenskt café i Lund med någon av mina vänner. Eller varför inte allihopa? Och familjen. Saknar er alla så mycket idag!

Nu ska jag fortsätta vara ynklig en stund innan jag går och lägger mig och vaknar upp till en förhoppningsvis bättre dag imorgon.

Månfrukt och bubbelbad

Tänk sig att det faktiskt hjälpte att gå på språkutbytet igår! Jag kan numera på kinesiska säga "vad är det där?" och "vad kallas det här" och om någon råkar fråga mig och syfta på en stol, ett bord, en penna, en dörr, en lampa eller en vägg, så kan jag svara också! Min språkbytarkompis är riktigt duktig på svenska, och när telefonen ringde igår kunde hon efter samtalet säga "hhoouun ..v..v.. vaaaarrrll ..no!.. ärrrll .. miin ..... ssyy... syyyssstror". Imponerande, tycker jag!

Igår kväll efter mitt språkutbyte visade Jens mig hur man äter månfrukt. Vi är inte helt säkra på att det heter "moon fruit", men det var i alla fall vad Jens kollega kallade frukten såhär i moon festival-tider, och visst låter det skojjigt med den svenska översättningen? Exotiskt. Frukten i sig hade ett fast fruktkött som i smaken påminde ganska mycket om en lite sötare grapefrukt. Gott var det i alla fall!

Efter fruktstunden blev det bubbelbad med badskummet jag köpt i förra veckan. Att det kan vara så skönt att bada i ett så varmt land!

Fruktstunder och korta, knaggliga meningar. Det låter ju nästan som vi är på dagis.

Det finns förresten nya bilder från villervallan på mitt vanliga webbalbum.

Min nya bästa kompis!

Jag har en ny bästis här i Taiwan. Han heter Joe, är 3 år gammal, och helt fantastisk! Han är kanske inte så mycket för djupa, filosofiska samtal, men lite filosofiskt blir det allt ibland ändå, när man ska svara på de många frågor som Joe ställe om varje djur, som "What's he doing?", "What's he looking at?" och framförallt "Why!?". Vi hade dock verkligen jättekul när vi under gårdagens lediga dag besökte stadens zoo. Även Joe's bror samt mamma och pappa var med och vi orkade se ungefär halva stället innan vi, på grund av den olidliga hettan (det var 37 grader varmt, och ja, det är svettfläckar som syns på mitt linne..) beslöt oss för att ge upp och istället sätta oss i den något svalare skidlift som tar en upp på tur över ett av bergen här (The Maokong Gondola). Det var faktiskt klart väder, och utsikten var fantastisk.

Idag har jag tagit en tur till en tygmarknad tillsammans med en amerikansk dam som bor i samma område som vi, och sedan varit på en helt horribel lektion i kinesiska. Det är så svårt!!! Ska bege mig iväg på språkutbyte nu, och jag får hoppas att någon bit kan falla på plats.

Kan någon räkna på sannolikheten?!?

Firade taiwanesisk helgdag idag (moon festival - man tittar på månen eftersom den anses vara rundast på året just nu, och den runda formen i sig står för helhet och fulländning och det är bra. Taiwaneserna grillar med sina familjer och äter sk moon cakes. Har jag skrivit det här redan? I så fall har jag skrivit det två gånger nu) genom att gå på zoo i 37 gradig värme och sedan ringa in en svensk kollega till Jens för en öl på vårt tak och därefter äta middag på jättebra japansk restaurang. Vi hade jätteflax med tiden, för just när vi kom upp på taket hade det dels svalnat och fläktade bra så att det var helt och hållet uthärdligt att vara där och dels pågick en hel del fyrverkerier runt om i stan. Vi tog en öl, käkade moon cakes som Jens kollega hade tagit med, och gick sedan till restaurangen där förljande utspelade sig:

Eva till Jens kollega (J): så du har alltså bott på 5:e norr på Helsingkrona nation i Lund? När då, och vilket rum?
J: pentryt, jag flyttade ut 2001.
Eva: haha! Jag känner började hänga på 5:e norr precis efter att du flyttat då, när Nicklas bodde i pentryt!
J: jaha! Du känner Nicklas! Vilken liten värld!

Jens mummlar något om att det hade varit osannolikt att INTE träffa på någon som känner någon som man själv känner, när vi börjar prata vidare.

Eva: så sen flytttade du iväg från Lund då eller?
J: nej, jag flyttade till väster, precis där bakom västerkyrkan, jag kan inte minnas vad gatan hette..
Eva: hmm, byggmästaregatan?..eller..

..förvirring uppstår, vägar förklaras hit och dit, när Eva plötsligt utrbister:

- jaha! Postiljonsgatan!
J: JA! Just det!!
Eva: nehe! vilket nummer!
J: minns inte, men det var längst bort på gatan.
Eva: eh..inte 10 väl?
J: Jo! Det var det!
Eva: eh.. ett gult hus med 4:a lägenheter?
J: ja, precis! och hyresvärden bodde längst ner till höger!
Eva: och vilken lägenhet bodde du i?
J: den, ovanför, längst upp till höger.
Eva: Den har jag också bott i.

Att åka hiss i Taiwan

Det är hemskt populärt att använda sig av förflyttningsmedel här i Taiwan. Befinner man sig på gatan ska det vara bil, buss eller allra helst skoter. Det verkar köra runt minst två sådana per invånare här, konstant. Jag förstår inte hur det skulle gå till, men likaväl när jag ser antalet skotrar på gatan kan jag inte komma till någon annan slutsats än att de måste köra med minst två åt gången. Inuti hus och byggnader pysslar man sällan med att förflytta sig för egen maskin, utan använder gärna rulltrappa eller hiss. I t-banan finns självklart instruktioner för hur man ser till att få sig en säker rulltrappeupplevelse, och det finns även tydliga markeringar för att man på högra sidan av rulltrappan ska stå stilla (och hålla högerhanden på räcket! Säkerheten framför allt!) och så att de som vill förflytta sig lite fortare kan gå förbi en på den vänstra. Det är förvånansvärt få personer som bryter mot detta, även om våra japanska vänner gick ut starkt med att blockera en hel trappa då de, sin vänstertrafikerade vana trogen, ställde sig stilla i "vänsterfilen" på väg upp. Att det sedan i vilket fall som helst går otroligt långsamt att ta sig någonstans kan nog taiwaneserna inte hjälpa. De har så korta ben och bor i ett så fuktigt land - två faktorer som inte bidrar till vare sig vilja eller förmåga att tillryggalägga några sträckor på kort tid.

I alla fall.

När man åker hiss räcker det inte bara med att veta vilken våning man ska på, gå in, trycka på denna och sedan gå av när hissen stannar. Man måste först veta om man ska upp eller ner i förhållande till den våning man är på (oftast inte så svårt), välja rätt knapp att trycka på utefter detta, hitta vilken av hissarna man ska åka med (det finns ofta flera och vilken som är på väg åt vilket håll indikeras med olika lampor som blinkar och tänds och har sig). Sen ska man hinna med sin hiss, vilket inte är så lätt eftersom dörrarna tycks stängas lika snabbt som de öppnats. De har ingen sådan där liten sensor i knähöjd som hissarna hemma, utan istället ett par innerdörrar som är känsliga för "beröring" och man får hissarna att sluta stängas genom att bli lite tillklämd av dessa. Jag tror jag ska mosas varje gång. När man sedan kommit in i hissen, halvmosad och go, tar det en evighet innan dörrarna stängs igen. Ingen taiwanes orkar vänta på detta, utan alla trycker alltid på det våningsnummer de ska till, och därefter på "stäng dörrarna"-knappen. Den ska jag också börja använda så snart jag lärt mig se skillnad på de kinesiska tecknen för "öppna" respektive "stäng".

Sen bär det iväg. Och har man tur är hissen inte mer än proppfull och kanske hinner man gå av på sin våning.

Enligt Jens funkar det precis som hemma, och han verkar ha knäckt koden och åker hiss helt utan problem.

Jag är inte riktigt där än.

R står för Roof!

I hissen på väg upp till lägenheten, efter en dag på stan:

Jens: titta! Det står "R" på en av knapparna här.
Eva: ja minsann, undrar vad det står för?
Jens: ska vi trycka på den och se vart den leder?
Eva: ja! det gör vi!

Och på så sätt hittade vi en liten extraträdgård. Den var fin, och en klar dag som denna var utsikten underbar.

Utsikt över Taipei från vårt tak

Jens, lite dold bakom träden på taket.

Och självklart måste jag även lägga upp en bild som visar hur nära vi bor Taipei 101.

Dagen har varit otroligt innehållsrik och antalet saker vi kunnat identifiera innan vi ätit dom har understigit antalet okända. Obehagliga överraskningar har dock lyst med sin frånvaro. Träning, utflykt till en gata med nästan bara bokhandlar, utflykt till en del av i utkanten av stan med tedrickning i traditionellt tehus samt promenad i djungeln, umgänge med japanska vänner på besök från Tokyo och utforskande av nattmarknad hör till aktiviteterna idag. Jag kan inte beskriva alla dofter, smaker och intryck, men ska lägga upp bilder på mitt webbalbum så snart jag har tid. Nu ska jag stupa i säng, trött efter en mycket händelserik dag.

Speciellt hej

Fick veta av Jens att en av våra gemensamma vänner tydligen läser min blogg via sin mobil varje morgon när han pendlar till jobbet, det tyckte jag var sött! Hej Markus! =)

Dessutom har jag en annan vän att tacka för att jag har lyckats bli omvänd när det gäller den asiatiska maten. Nyckeln till det hela ligger i att jag börjat förknippa kokt ris med att må bra, och så länge jag har kokt ris att äta mig mätt på (och det är verkligen inte svårt att få tag i här) så har jag kunnat våga prova på en massa underliga rätter och därmed hittat en massa mat som jag tyckt varit god. Nu är det faktiskt så att jag ganska ofta bara pekar och chansar och ibland inte riktigt vet vad jag äter, men det går bra ändå.

Och anledningen till att jag börjat förknippa ris med något bra? Jo, när jag var magsjuk i Ghana hade jag en vän som åkte Accra runt i en taxi för att hitta något som skulle vara milt för min mage att kunna ta hand om. Riset hon kom hem med var det enda jag lyckades få ner den dagen, och jag mådde verkligen så mycket bättre efter att ha fått i mig lite, lite mat.
Tack för allt, Cattis!

Umbrella..ella..ella...

Dagens läxa: lämna aldrig, ALDRIG, hemmet utan ditt paraply! Inte ens om du bara ska gå tre hundra meter bort till närmsta Carrefour (den franska matvarukedjan är stor här. Taiwaneserna envisas med att uttala affären "jallifool", vilket vi svenskar har extremt roligt åt. Vi borde växa upp.) och handla. Inte ens om det inte regnar och inte ser ut som att det ska regna snart.


När man kommer ut ur affären kan himlen ha öppnat sig och på 300 meter hinner man bli väldigt våt, även om största delen av promenaden kan ske under tak. Jag vet av erfarenhet.

Dagen efter

Igår var en dag fylld av nöjen och den började med att brittiskan tog mig till ett jättestort matvaruhus. Det låter kanske inte så spännande, men vi hade riktigt roligt. Costco, som stället heter, säljer massor av västerländska produkter och matvaror i storförpackning och till låga priser, så det var kul att gå runt och se en massa gamla välkända märken igen. Kundvagnarna hade vi också ganska roligt år, för de är helt enorma. Brittiskan är förvisso inte jättestor till växten, men även jag såg ut som en miniperson vid sidan av dessa stålmonster.

Brittiskan med jättekundvagnen

Kvällen bjöd på kräftskiva i svenska exportrådets regi. Det var otroligt trevligt! Vi var 75 svenskar som gjorde kräfthattar, åt kräftor, sjöng och drack snaps. Middagen var i en stadsdel ganska långt norrut i Taipei och vi åkte buss i 1 h för att komma dit. Ganska underligt egentligen, som att vara i Lund och säga "vi tar middag i Ängelholm och sedan åker vi tillbaka till Lund igen", vilket skulle kännas väldigt underligt, men bara för att det är inom samma stasdgränser så känns det ok. I alla fall så tog vi bussen tillbaka och gick ut på en klubb efteråt, och dansade till fram på småtimmarna. Är ganska trött idag, av många anledningar..

Eva och Jens har gjort kräfthattar

Hade jag varit hemma i Sverige hade detta varit en dag då jag legat kvar i sängen och dragit mig länge. Jag hade öppnat fönstret och fått in lite frisk luft och förhoppningsvis hade det fallit ett stilla och rogivande regn utanför (för även om det regnar hemma är luften så torr och klar! I alla fall jämfört med här!). Sen hade jag bett Jens göra lite frukost på sängen och så hade dagen fortsatt i sakta takt. Det erbjuds inte så mycket varken frisk och klar luft eller stilla regn här. Luftfuktigheten ligger konstant på många procent över trivselnivå och när det regnar är det absolut inte stilla och rogivande. Så jag får se till att hålla alla fönster och dörrar väl stängda för att stänga ute fukten, och skruva ner vår air condition ett par grader för att simulera en stilla bris. Det går det också.

Trevliga underligheter

Idag har det jag sysslat med resulterat i det som kan beskådas på bilden nedan.

Det är hårt att vara student! Nog om detta och över till underligheterna.

I Taiwan är engelska hett. Många har tryck på sina tröjor där det står engelskt text. Ofta är det helt meningslösa saker, och ibland är texten till och med felstavad eller grammatiskt inkorrekt. Det tycks inte göra så mycket. Huvudsaken verkar vara att man går runt med engelska ord på sig. Då är man hemma. Men jag måste säga att svenskan verkar var på uppgång! Slog just på tv:n på MTV och möttes av en käck och trallvänlig hip hop-melodi som framfördes av 5 taniga små killar vilka alla försökte se hårda och tuffa ut. Det roliga var dock att en av dem hade ett linne med texten "Skandinaviska halvön, Konungariket Sverige" på sig. Dessutom strömmade plötsligt en svensk folkvisa ur högtalarna i en affär jag var i idag. Jag vet inte vilken visan var, för kände inte igen vare sig sångerska eller musik, men att den handlade om hjärta och smärta kunde jag tydligt förstå av den svenska texten. Sverige - coming up, coming up!

En annan lite lustig sak, apropå handling, är att man nästan alltid får sina saker i två påsar. De har väldigt bra påsar här, sådana där i kraftigt och ofta dekorativt papp-liknande material med fina och bär-vänliga tyghantag, men trots detta stoppar de ofta en påsen i den andra och ger en på så sätt två påsar. Vore det inte för att det går åt dubbelt så mycket påsar som det hade behövts och därmed knappast kan klassas som miljövänligt hade det varit enbart charmigt.

Rakt igenom endast trevligt är det faktum att det allt som oftast finns en hemlig rabatt när man handlar. Flera gånger har jag hittat något jag velat ha, tittat på prislappen och tänkt "det här var ju inte så farligt, den här tar jag!", gått till kassan och fått veta att det av någon anledning är "25 % discount!". Kanske står det på något anslag jag inte förstår, men jag har verkligen inte sett något i butikerna som skulle upplysa om att det är rea, men ändå blir det ofta billigare än man tänkt från början när man handlar. Det kan jag leva med.

Trafiken här vet jag dock inte om jag skulle klara av att leva med i längden! Förutom att det verkar vara helt ok att göra sin egen fil, sina egna trafikregler och sitt eget tempo, vilket tycks vara den allmänna körstilen här (lite nervpåfrestande för en stackars liten svenska) så är det i rusningstrafik alldeles smockfullt av människor som kör enligt ovanstående devis, och därmed helt omöjligt att komma någonstans utan hjärtat i halsgropen. Av någon underlig anledning står det dock trafikpoliser i nästan varje stor korsning under rusningstrafiken. De har munskydd, reflexvästar, visselpipa och en rödlysande batong. De blåser i pipan och viftar lite slött med batongen, och folk fortsätter att köra i sina egna filer, efter sina egna trafikregler och i sitt eget tempo. Jag förstår inte riktigt vad de gör där, i mitten på korsningen.

Fullständigt charmerande är dock de övriga 10 i min klass (vi är visst bara 11 stycken, inte 15 som jag trodde först). De är verkligen galet asiatiska till sitt sätt, och det blir ofta ett hysteriskt fnitter-kaos på våra lektioner. Dels är det så man handskas med pinsamheter eller felaktigheter (och det blir många av den varan!) - man skrattar bort dem - dels verkar det helt enkelt så att de är glada filurer som har nära till skratt. Den ena av oss är sämre på kinesiska än den andra, men alla försöker glatt och bjuder på sig själva. Läxan tills imorgon är att lära sig räkna till 13. Det är svårare än det låter!

Sist men inte minst har det varit underligt klart väder idag. Förvisso också stekhett, men det är i alla fall skönt med lite omväxling och klar luft för en gång skull. Tog en bild på 101:an idag när jag var där och handlade, att jämföra med den bild av den jag tog igår. Jag vet att det blir mycket snack om 101:an, men jag tycker den är så fin! När vi var i Berlin i somras berättade Jens bror, som bodde i staden vid tiden, att TV-tornet liksom är en sådan där sak som växer på en, som man ser över nästan hela staden och som man till sist känner sig glad bara av att få syn på. Så är det med 101:an för mig. Allt känns alltid lite bättre med den i sikte.

Postmandarinsk stress...

Efter svåra upplevelser kan man råka ut för posttraumatisk stress. Undrar om termen "postmandarinsk stress " finns. I alla fall borde den finnas. Jag har nog aldrig varit mer kokt i huvudet än nu. Mina kunskaper i mandarin sträcker sig nu till ca 10 fraser, och därtill en del av "alfabetet" samt de 4 (5 om man är noga) tonerna. Och det är ca 5 fraser, ett alfabet och 5 toner för mycket. Jag hann bli rätt bra på de 4 första fraserna vi lärde oss under gårdagens tyfonledighet, men nu alltså.. Och alla zi, shi, tsi, hit och dit. Helt omöjligt att skilja åt!

Det blir ju inte precis mer reda i huvudet av att det känns som att gå runt i en våt trasa här heller. Någon sa att det brukar bli klarare i luften efter tyfoner, men det stämmer verkligen inte med vädret idag. Eller så kanske bara detta är (ännu en) ovanligt fuktig dag?

101:an klädd i moln.

Nu ska jag på språkutbyte och sedan blir det pajbak med svenskorna ikväll. Imorgon ska jag på tur till ett tempel på förmiddagen, och shoppa med brittiskan på eftermiddagen.

Hej då, Wipha!

Det regnar fortfarande mycket, men vinden har avtagit mycket. El och vatten har vi haft hela dagen, och här inne i centrala Taipei har vi verkligen inte märkt mycket av "supertyfonen". Skönt det. Hoppas att Wipha (har just upptäckt att det finns två olika stavningar av tyfonen, men jag kör på den här) är lika snäll när den fortsätter mot Shanghai.

Har uppdaterat mitt webbalbum med lite bilder från senaste veckan, ungefär.

Det blev inte ens någon film idag. Förutom att träna och plugga lite kinesiska har vi inte gjort särskilt mycket mer än att vänta på tyfonen som aldrig kom. Imorgon blir det skola, det ska bli riktigt skönt att komma ut lite!

Wipha!

Nu skriver både DN och aftonbladet om hur Shanghai rustar sig för att möta Wipha, supertyfonen i vars utkant vi just nu befinner oss. Vi är ganska glada att den "missar" största delarna av Taiwan, och vi "bara" blir påverkade av dess utkanter.

Hittills har vi både vatten och ström, men vi har laddat våra mobiler och tappat upp vatten i badkaret ifall något skulle slås ut i takt med att tyfonen rör sig närmare under eftermiddagen och kvällen. I vår lilla bunker är det dock som tidigare, väldigt lugnt. Vi tänkte gå ner på bottenplan och träna lite.

Sen rullar vi nog tummarna en stund. Wipha är snäll än så länge.

Klockan är 12..

...allt är lugnt. Det regnar och blåser ganska kraftigt, men det märker vi bara om vi lägger huvudet på sned precis intill fönstret och på så sätt spana in en bit av den omgivande staden. Här inne i vår bunker är allt stilla och tyst. Ska se någon tramsig film med Mel Gibson nu. Ganska mysigt.

Förresten!

Glömde ju säga att jag och amerikanskan besökte Taiwan Normal University-biblioteket idag! Mitt första Taiwanesiska bibliotek! De hade jättemånga bibliotekstidsskrifter och jag kände salivproduktionen öka markant och ett tydligt sug i bibliotekarietarmen. Dem skulle man sätta tänderna i!

Det är ganska vanligt att kineserna sover lite överallt. De sover på tunnelbanan, bussar, cafeer, bokaffärer (de är förresten jättetrevliga här! Alla sitter till höger och vänster på golvet med benen i kors och läser böckerna inne i affärerna! har inte fattat om de köper böckerna också, eller hur det hela liksom fungerar, men det ska jag nog luska reda på någon dag) och i princip var som helst där man kan sitta (eller stå stadigt och ostört). Det är så pass vanligt att man behöver sätta upp skyltar om det inte är ok att sova på något ställe, som tex i ett par fåtöljer på biblioteket:

.

Ni jiao she me ming zi? (What is your name?)

Kinesiskan började idag! Jag tyckte att de ynka två timmars undervisning om dagen som alla skolor erbjuder här verkade väldigt lite, men nu förstår jag varför det inte ges mer! Oj så mör jag var i huvudet efter 2 X 50 minuter med kinesiska. Jag var ensam europé i klassen (ca 15 st totalt) och förutom en amerikanska (vars mamma är Taiwanes och pappa från fastlandskina) den enda utom-asiaten. Amerikanskan var lite yngre än mig (22) men väldigt trevligt och vi hängde ett par timmar efter skolan idag. Undervisningen gick till så att lärarinnan (som verkar trevlig, förutom att jag överhuvudtaget inte fattar vad hon säger..=) sa en mening, tex den i rubriken, sen skulle alla säga efter henne i kör, sedan upprepade hon meningen och pekade på första eleven i den halvcirkel vi satt i, och så skulle eleven upprepa, och så nästa elev och nästa elev. Därefter gick vi vidare på svaret (Wo jiao Eva, i mitt fall) och gjorde likadant där, först alla i kör, sedan en och en. Sen ställde läraren frågan, och vi elever skulle svara. Sen skulle elev nummer ett fråga elev nummer två, som svarade och sedan upprepade frågan till elev nummer tre, osv. Sen fick alla säga allt i kör igen, och sedan skulle vi ställa oss upp och gå runt och fråga varandra innan vi satte oss och upprepade allt i kör en sista gång, och gick på nästa mening. Totalt lärde vi oss 4 meningar. Låter det snurrigt? Gissa då hur det var för mig som skulle försöka förstå instruktionerna (lärarinnan är bra på engelska, men talar enbart kinesiska med oss) och försöka få rätt på uttalet också! Men det var kul, och ganska pedagogiskt att man fick gå upp och röra på sig med jämna mellanrum. Det ska nog bli kul!

Det har regnat mest hela dagen, och nått någon form av rekord i fuktighet sedan vi kom hit, så det jag sett har jag mest sett ur det perspektiv som syns på bilden till vänster - under kanten på mitt paraply.. Om någon dag eller så kommer det nog vara klarare och bättre luft, tyfoner tenderar tydligen att rensa luften..

Jag och Jens hade lite oflyt idag. Vi hade äntligen fixat tillräckligt mycket med saker som vi behövde till lägenheten osv, för att kunna ta oss för att gå ner och prova gymmet som finns här i huset, och så har de stängt på måndagar! Vi tänkte dock inte ge oss, utan skulle precis gå ut och springa istället, när himlen verkligen öppnade sig (och det är inte något snällt Sverige häll-regn här, det kommer MYCKET vatten när det regnar). Ok, tänkte jag, men då kör vi pilates då! Jag hade just övertalat Jens om att det visst var en bra träningsform och att han gott kunde prova på det innan han dissade det, när vi upptäckte att den tränings-DVD som min pilatestränare varit gullig nog att låna ut till mig (jag frågade förra gången om hon hade tips på någon som var bra att köpa, för jag vill träna hemma och då hade hon med den här idag och jag fick låna den efter morgonens pass - så himla gulligt!) var enbart på kinesiska. Det kändes inte som att vi skulle träna.

Jag var rätt mör i hela mig och provade istället vårt badkar. Det var jätteskönt, för det är ganska djupt, och med lite tända blockljus var det jättemysigt att sitta där när regnet öste ner utanför. Jag var sådär varm och avslappnad i kroppen och tänkte just gå och lägga mig när Jens fick ett telefonsamtal där han fick veta att det inte blir något jobb imorgon. Det kommer nämligen en tyfon av sådan grad att allt är stängt och det inte går att gå ut. Det var bara för oss att klä på oss och knata bort till närmsta stora mataffär (pust och stön, den ligger säkert 200 meter bort!) och handla hem vatten och torra matvaror, ifall vi blir inblåsta någon dag. Vi bor jättebra, skyddat från alla håll (någon fördel med att ha kass utsikt åt ena hållet och utsikt mot ett schackt åt andra!), så det är ingen fara för oss. Det värsta som kan hända är att strömmen går och jag inte kan blogga..=) Lite konstigt är det dock allt, att vi lyckas pricka den västa jordbävningen hittills på 2000-talet OCH redan under vår andra vecka får vara med om en tyfon som stänger staden, vilket Jens kollega som bott här i ett år aldrig varit med om tidigare...

Men, vi ser fram emot att sova länge och se på film hela dagen imorgon. Om vi har el så bloggar jag!

Vi klädde på oss rejält för att gå ut och handla, bara för att upptäcka att vinden avtagit och regnet uppört...

Elektronik heaven

Gav oss ut på tur idag för att besöka himmelen för data/elektroingenjörer och Jens strålade som en liten diod hela han. Det finns hela kvarter här med bara data- och elektronikprylar. Resultatet av vår tripp blev att vi numera har trådlöst nätverk i lägenheten. Förut hade vi bara ett fungerande uttag, och det så gåååår det ju bara inte att ha det i längden, eller hur!? (En eloge ska Jens faktiskt ha, för att han lyckades få igång det trådlösa nätverket, kryptera det och ha allting färdigt innan jag ens hunnit pudra näsan, trots att alla instruktioner och menyer var på kinesiska!)

Jens leende är tyvärr fullständigt äkta.

Det blev en del mat också på turen. Först köpte vi en av alla de otaliga vattenflaskor som är en nödvändighet här, och tyckte det var lite roligt att vi kunde få "Fin"-vatten. Dock visade sig flaskan med det genomskinliga innehållet vara någon form av sötat vatten och inte vanligt mineralvatten. Antagligen var det någon form av sportdryck vi fått tag i, och vi började fundera på varför det var en delfin på etiketten. Innehöll drycken månne delfingalla? Eller krossade delfinögon? Man vet aldrig här. I kina käkar de hundar!

Fin-vatten var inte så fint.

På gatan såldes någon form av varm bakelse med något klet i, som doftade underbart och smakade ganska ok. Dagens stora miss var att beställa en kaffe latte på ett kafe. Jag borde verkligen ha lärt mig efter USA och alla andra resor jag varit på, att det bara är i italien och vissa caféer i Sverige där man kan få sig en ordentlig kaffe latte. Kokhet mjölk, hårt skum och espresso utan crema är det enda som erbjuds här.. suck! Nu håller jag mig stenhårt till iskaffe i framtiden...

Roliga bakelser på stan.

12 timmar senare..

..ah.. Just vaknat och redo för en ny dag! =)

Samma sak, fast tvärt om

I Taiwan använder man solskydd flitigt, precis som i Europa. Dock är syftet med solskyddscremer inte att man ska få en snygg solbränna utan att riskera att skada huden, utan att man ska hålla sig så vit så möjligt.

Klockan är inte ens tolv en lördagskväll, men vi är redan hemma och Jens har nog redan somnat. Efter att ha haft en liten inflyttningsdrink hemma hos oss, sedan käkat på indisk restaurang (jättebra ställe, supergod mat! Indiskt är nog nya favoriten!) och sedan tagit en drink nära 101 och alltså nära oss, vacklade vi hemåt tidigt. Av någon anledning är vi supertrötta båda två just nu. Kanske kan det bero på att vi flängt runt en hel del och haft en del lite senare kvällar, samtidigt som vi försöker skaffa saker till lägenheten och komma i ordning så mycket som möjligt. Kvällen igår spenderades (efter att ha åkt taxi i en timme pga att vi råkade lägga betoningen på gatunamnet dit vi skulle pyttelite fel och därmed råkat säga en helt annan gata - kinesiska toner är svårt!!!!) dessutom med en hel del intensivt shoppande. Vem har sagt att handla på IKEA inte är en helkväll!? Här har de öppet till 22:00!

No means...ok! (?)

Var och betalade min terminsavgift för kinesiskakursen idag. Det gick, efter en hel del om och men. Det första som hände var att jag fick veta att jag skulle haft mitt antagningsbesked med mig (ja, just det som de skickade hem till Sverige, trots att jag sagt att jag skulle ha avrest till Taiwan innan de skulle hinna få iväg det) och mitt pass. Sen fick jag veta att nybörjarkursen var full, och att jag skulle ha betalat innan den 31/8 (då sista anmälningsdag var, enligt deras webbsida). Jag stod glatt på mig och berättade att jag fått massor av bekräftelsemail på att allt var i ordning, och att jag senast i förra veckan fått ett mail som sa att det bara var för mig att komma in och betala i denna veckan. Efter lite telefonsamtal tar damen jag pratade med upp en pärm, bläddrar fram till ett ställe där mitt ansökningsbrev är det första som dyker upp, lägger på och säger "it's ok!" och sedan kunde jag fylla i en liten lapp och behövde varken antagningsbeskedeller pass. Jag blir inte klok på dem... Ett par andra svenska tjejer här har möblerat hela sin lägenhet med saker från IKEA som det var absolut "no possible" att få tag i, enligt personalen på just IKEA. Man får le och vara ihärdig, verkar det som.

Efter att betalningen var avklarad tog jag mig en välförtjänt espresso frappucino (iskaffe från Starbucks, som jag saknat dem sedan USA!) och gick till en park som ligger precis vid min skola, och denna gång var parken verkligen en park och inte en gyttjepöl. Där satt jag och pausade innan jag begav mig hemåt, och tyckte att livet var rätt gött.

Daan park. Fin!

32

Blir gång på gång förvånad över vad luftfuktigheten gör för upplevelsen av vädret. Igår var det 32 grader varmt och otroligt fuktigt i Tainan, och det var en plåga att gå ur Jacks air conditionerade bil varje gång. Idag när jag skulle handra frukost slog det mig att det var soligt, men inte så varmt ute. Riktigt skönt faktiskt, tänkte jag, säkert ner mot 25 grader. Fick sedan syn på en sådan där kombinerad klocka och termometer på ett hus, kl 10:37 var det 32 grader varmt.

Missade förresten att lägga upp bild på den absolut charmigaste delen av Tainan - motorcykelparkeringen på deras HSR-station (HSR= High Speed Rail). Man ska pussas, och sedan skiljas åt!

300 km/h

Igår for jag fram och tillbaka över Taiwan i höghastighetståg. Det var typiskt Taiwanesiskt superbekvämt och smidigt. Staden Tainan såg lite ut som allt annat jag sett både i Taipei och på vägen. Det var lite grönare (hela ön är otroligt grön), men husen var de samma, affärerna de samma och neon skyltarna lika dominerande som någon annanstans. Säkerligen går det att se skillnader, men jag lyckades inte fånga dem ännu. Dessutom var det en disig dag, så allting var typiskt Taipei-dimmig, men grönare.

Taiwan så som jag uppfattar det - dimmigt och grönt.

Därmed inte sagt att det inte var en bra dag, det var det verkligen! Mannen jag träffade, Jack, tog otroligt väl hand om mig, visade sitt företag och kontor, staden i allmänhet, sydostasiens största tempel och sitt sommarhus. Dessutom gav han mig presenter (ett halsband och moon cakes - kakor som används för att fira moon festival, vilket man gör den 25:e september då månen anses vara som rundast och störst på året. Den runda formen betyder tur i den kinesiska kulturen och under moon festival samlas man med sin familj, grillar och tittar på månen) och bjöd på all mat under dagen. Det där med presenterna var en miss från min sida, jag borde nog haft med mig något till honom, tror jag. Inte lätt med det kulturella finliret! Jag lyckades i alla fall se till att ta emot visitkort som gavs till mig med två händer, och lägga dem framför mig på bordet och titta på dem då och då, alltid något.


Templet vi var vid var verkligen fantastiskt, på många sätt. I en trappuppgång satt bilder på par där där parterna kommit till templet för att be om en partner, och sedan träffat någon och gift sig. Turen att träffa någon tillskrivs så klart gudarna i templet, och för att hedra dem sänder man in sitt bröllopskort vilket klistras upp på väggen. Det fanns tusentals bilder. Vissa av dem roligare än andra.

Gosedjur på bröllopsfotot är ett måste.

Jacks sommarhus var verkligen något utöver det vanliga. Stort och helt i marmor, med eget vattenfall i trädgården och på det hela taget lyxigare än Sheraton! Det hade inte kostat så vansinnigt mycket ändå, motsvarande 5 miljoner svenska kronor, men han hade köpt huset in till också. För att försäkra sig om att inte få några grannar de inte gillade, förklarade han. Jaha, självklart, tänkte jag.

Mina 5 timmar i Tainan inkluderade även en Power Point-presentation av Jacks företag, lunch på jättefin japansk restaurang och en överenskommelse om att höras av i framtiden. Min plan nu blir att läsa kinesiska, och jag ska ta mig upp och gå och handla ygohurt och kaffe (för att få en promenad innan frukost, håller på att sacka ihop helt här borta!) och sedan ta mig till min skola och betala min avgift. Det är det jag vill göra helst just nu, så det känns bra.

Kläder

Idag insåg jag att jag antingen behövde tvätta, eller gå och shoppa. Gissa vad jag valde? =) Faktum är att jag valde båda, eller i alla fall försökte välja båda. Sitter med en nyinköpt topp och en tvättmaskin som jag inte får till att gå ingång (Väntar på supporten i form av Jens som strax kommer hem från jobbet).

Efter att ha varit på kaffestund på centret där jag bestämt träff med den brittiska tjejen jag träffade i fredags gick vi och käkade lunch ihop på ett shoppingcenter som hon kände till. Därefter visade hon mig Jason, en stor mataffär med massor av importerade varor och ett bageri där jag köpte lite ordentligt bröd (vilket är svårt att få tag i här). Ska bli gott med frukost imorgon! Idag bestod frukosten av några lustiga yoghurtar som vi hittat i vår närmsta mataffär, samt några fiberrika kex och en banan. Det hade varit trevligt att ha lite porslin att äta på och kaffe hade varit gott, men utan både bönor och kaffebryggare blir det svårt. Starbucks ligger dock runt hörnet, så det gick ingen nöd på mig och vi kommer att inhandla nödvändigheterna så småningom.

Första natten i lägenheten var sådär, eftersom vi inte helt kan vår air conditioner än och vaknade mitt i natten av att det var 30 grader i sovrummet. Annars känns det helt fantastiskt skönt att ha ett eget hem och lite större plats att röra sig på. En annan sak som är skön här är att luften är lite torrare. Jag vet inte ifall Sheratons AC inte var så modern, eller om det blev fuktigare i rummet för att det fanns mycket tyg där (heltäckningmatta, tunga gardiner osv) som absorberade fukten, men det kändes fuktigare i alla fall. Dock var det inte utan att jag saknade den enorma frukostbuffen när jag satt och käkade vår torftiga frukost med platsskedar imorse..

Igår var jag på språkutbyte med en taiwanesisk tjej som vill lära sig svenska och det var jättekul, även om jag inte kan säga såhär på bara en gång ifall det kommer att ge något vad gäller mina kunskaper i mandarin. Tjejen var jättetrevlig i alla fall och anledningen till hon vill lära sig svenska är lite rolig: hon är förtjust i 80-tals bandet "Europe"! (de som hade en hit med låtern "The final countdown").

Ikväll blir det återigen middag med Ericsson, imorgon åker jag till Tainan över dagen och sedan ska jag ut med brittiskan på ett ställe för expats på kvällen. Jens och brittiskans man hänger på, och fredagen har vi inte helt klar för oss än, men någon form av utgång blir det. Undrar när vi ska hinna till IKEA?

Move!

Hej då, Sheraton....



Hej, Lägenheten!!



Nu bor vi på:
3F-6, No. 133, Sec. 1, Keelung Rd., Sinyi District, Taipei City 110, Taiwan (R.O.C)

Säkerhet

Det står i alla guideböcker att Taipei är en av världens säkraste städer och det känns verkligen så när man går runt här. Alla människor som är på stan verkar vara "vanliga" människor, på väg till eller från jobbet/skolan/något cafe eller restaurang/shopping/hobby, och några gäng av människor som inte har något annat för sig än att bara driva syns inte till. Jag har inte sett några människor som har verkat ha något beroende och även tiggare lyser med sin frånvaro. Inte för att det skulle vara något fel på dessa grupper av människor, det jag vill belysa är bara att de grupper av människor som oftast står för kriminalitet hemma i Sverige inte syns till här (fast står tiggare och tex alkoholister för många brott? Jag vet inte. Jag tänker mig att de behöver pengar och nog kan tillhöra den grupp människor som kanske norpar åt sig saker om de har chansen. Kanske är jag fördomsfull nu?). Jag har inte upplevt en enda situation som känts i närheten av ens lite hotfull. Att gå över Mårtenstorget i Lund en fredagkväll är långt värre än att vistas centrala Taipei, trots sina 3 miljoner invånare (6 miljoner i hela Taipei-området) och ingenstans är folk aggresiva. Säkerligen har det att göra med de kulturella koderna här, där det värsta man kan göra är att "tappa ansiktet" - dvs brusa upp och förlora kontrollen av sina känslor. Vi har bara varit ute en kväll hittills, men det jag kunde se då var att Taiwaneserna drack mycket sprit och blev ganska berusade, men absolut inte för den sakens skull började agera ut några känslor. Att ha så lite kontroll över sig själv att man ligger och är utslagen i tunnelbanan känns inte som att det skulle vara accepterat.

Någon jag pratade med menade på att det beror på de oerhört höga straffen (20 år till dödsstraff för att stjäla något!), men jag tror att även om straffen bidrar till att sänka kriminaliteten så är det mentaliteten som är den största anledningen.

När vi bodde i Berkeley lade jag märke till att alla hemlösa där (Berkeley är känt för sin stora andel hemlösa och många unga som rymmer hemifrån söker sig dit, där de är lite fredade och lever i stora gäng på gatorna där de sitter och röker på och klappar sina hundar) pratade högt för sig själva. Jag tyckte det var väldigt underligt, men insåg sedan att det gjorde alla andra amerikaner också, i vissa situationer. Jag hade tex mitt skrivbord precis intill postfacken på vår avdelning, och folk som skulle hämta sin post men inte hade tid/lust att prata med mig började alltid prata med sig själva om ingenting alls (de sa ofta saker som "ok..mail..what have we got?.. aha..uhum..oh! that's right.." osv), som om pratandet var en signal till omvärlden att "allt är ok, jag är normal och behöver ingen extra uppmärksamhet" (vilket var konstigt för mig i början, eftersom pratandet för mig som svensk är en signal om att man vill ha uppmärksamhet). I alla fall, så betedde sig de hemlösa likadant, de gick runt och pratade med sig själva, som för att lättare smälta in i omgivningen då.

Ja, så i alla fall tror jag att det kan vara så att allt hänger ihop. Att "bristen" på människor som tappat kontrollen här beror på att det helt enkelt inte finns plats för dem i samhället. De finns säkert, men de är nog färre än hemma och väl undangömda. Bristen på kontroll tar sig säkerligen andra uttryck än hemma. Ska bli intressant om jag kan se vilka de är.

Taiwan i vissa fall vara oerhört influerat av USA, och många säkerhetsfunktioner verkar finnas som statussymbol snarare än för att de uppfyller något behov. Tex har den lägenhet vi förhoppningsvis ska bo i en reception med vakter, och på tunnelbanan finns det en hel uppsjö av säkerhetsinstruktioner. Man kan få lära sig precis hur man ska göra när man åker rulltrappa (stå till höger, håll ordentligt i räcket, se till att inte ha några kläder för nära sidan så att de blir smutsiga, och om du är pensionär så undvik rulltrappan helt och ta istället hissen) och man blir av en högtalarröst uppmanad att hålla sig i ordentligt när tåget kör, trots att de kör jättemjukt och att man så gott som aldrig tappar balansen. Dessutom finns det "waiting zone for female passangers at night" som är en kameraövervakad zon att stå i på natten. Det konstiga är att tunnelbanan slutar gå redan vid halv ett på natten och aldrig befolkas av annat än städade personer. (På det hela taget ser alla taiwaneser jag sett hela och rena ut. Och det är väldigt rent överallt på stan, bussar och tunnelbana) Jag förstår inte när den zonen skulle behövas.

Väntzon för kvinnor nattetid.

Tydliga säkerhetsinstruktioner

Igår visade några av de tjejer jag träffade förra veckan mig och Jens en restaurang med jättegod mat i bottenplan på "101:an". Jag lyckades också ladda mitt kontantkort med pengar samt både boka och hämta ut en tågbiljett till Tainan, som ligger nästan längst ner på ön, dit jag ska med höghastighetståg på torsdag. Nu ska vi och se om vi kan sy ihop säcken med lägenheten! Håll tummarna!

Livet med en färgblind

Vid lunchen, lördag 8/9

Jens: det där som är runt om min krabba, vad är det? Är det grönt, eller vad är det?
Eva: ingen aning, och nej, det är brunt.
Jens: ok! (fortsätter äta)

Undrar egentligen hur Taipei ser ut när grönt och brunt är samma färg, och ännu mer hur man egentligen vågar äta sådär glatt som Jens alltid tycks göra!

Har lagt upp bilder på mitt webbalbum ifrån helgens utflykter. Idag sitter jag och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på eftersom jag väntar ett samtal ifrån en man som jag ska prata med om arbete. Vill helst inte betala avgiften till min mandarinskola innan jag vet säkert att jag inte ska jobba men vill å andra sidan betala så snart som möjligt om jag ska plugga. Och så vill jag inte ringa och vara påträngande när nu den här mannen tar sig tid att försöka hjälpa mig.

Är lite mätt på nya intryck, men vill samtidigt ut och se mig om mer. Kanske skulle ta och läsa en bok en stund?

Många svåra val såhär i ett spännande land med all tid i världen! =)

Dagens pilates-klass var förresten väldigt kul och kändes bra. Det kändes som om blodcirkulationen ökade och att musklerna verkligen fick jobba, trots att många av rörelserna var väldigt små och inte såg jobbiga ut. Kul!

Utflykter

Det har blivit en hel del utflytker för att utforska Taipei i helgen. Det första vi gjorde i lördags var att röra oss på världsrekordnivå. Vi var alltså uppe i Taipei 101! Vi vet att de bygger en byggnad som är högre än den Taipei 101 (som fått sitt namn av dess 101 våningar) i Dubai (?) just nu, men eftersom den inte är klar och kan rasa innan den blir klar för allt vad vi vet, så tycker vi att Taipei 101 fortfarande får räknas som världens högsta hus. Dessutom har det ofärdiga huset i Dubai väl antagligen inga hissar ännu, och Taipei 101’s hissar är snabbast i världen!


Utsikten var sådär, eftersom här alltid tycks vara lite disigt av fukt och avgaser, men om man inte är så sugen på att titta ut erbjuder tornet andra attraktioner. Längst upp hänger nämligen en 660 ton tung boll som fått det gulliga namnet ”Damper baby”. Den har till uppgift att stabilisera tornet, och verkar även fungera som någon sorts maskot för bygget. Förutom att det går att komma in och titta på Damper Baby, kan man även handla souvenirer i ”The Damper Baby Shop”, och få allehanda information om just Damper Baby på glada anlag nästan var man än befinner sig.

Damper Baby i egen hög perso...eh..boll.

Självklart upphängd med guldglittrande vajrar

Jag och Damper Baby har väldigt olika favoritväder. I och för sig vet jag inte om ”earthquake” verkligen kan räknas som väder, men Damper Baby gillar dem och jag gör det inte. Jag är säkerligen inte så förtjust i tyfoner heller, även om jag inte upplevt någon ännu (september ska dock vara högsäsong för dem, så det kommer nog).

Vi hann med att titta på området runt Taipei 101 samt Sun Yat-sen Memorial Hall innan vi begav oss hem och sedan ut till vår Korean restaurant.

Söndagen innebar en blixtvisit i Sverige, känns det som. Ett besök på IKEA är verkligen precis som hemma. Samma saker, samma uppbyggnad, samma köttbullar (dock med pommes istället för potatismos) och samma omöjliga uppgift att hitta någon personal att ställa frågor till!

Vi fick med oss täcken, kuddar, lakan och handdukar som vi ska ha när vi flyttar. Hoppas på att allt ska lösa sig på den punkten i början av den kommande veckan.

Efter turen till IKEA tog vi oss till en del av staden som är lite mer traditionell för att komma ut till floden som flyter genom staden, och vad som på kartan och i guideböckerna vi har beskrev som en park precis på flodbanken. Stadsdelen var verkligen häftig och kändes väldigt autentisk, men ”parken” var väl sådär, måste vi säga…

"Nature park"!?! Vilken del av den är naturlig!?

En av de häftigaste synerna under helgen var Longshan Temple, ett stort tempel som var smockfullt med utsmyckningar, människor, blommor och rökelse. De flesta som var där tände rökelse i stora mängder, och verkade be vända mot en viss punkt i templet genom att sjunga någon ramsa som alla verkade kunna. Luften låg tung av rökelse och blomdoft, och det vilade en suggestiv stämning över platsen.

Hittills är Taipei fortfarande fullständigt förtrollande men Sheraton börjar, hör och häpna, förlora lite av sin glans. Det ska bli skönt att ha ett riktigt hem att bo i!

Förresten..

..så har jag och Jens redan firat hans födelsedag lite. Igår åt vi Korean barbeque (riktigt gott! Och lite roligt, eftersom man sitter vid ett bord med en liten grill i mitten och lagar till sin egen mat allt eftersom man käkar. Man äter inte något ris till, utan får salladsblad att lägga de nytillagade köttbitarna i, tillsammans med lite olika såser och den ombligatoriska kimchi:n - inlagd kål som faktiskt smakar jättegott) på en restaurang som vi hittade genom att googla. Det visade sig att den var väldigt inne och populär, och tydligen hade många kändisar varit där och skrivit de autografer som prydde en av väggarna vid ingången. Det fanns foton på en massa människor också, vilka vi gissade var kändisarna själva, men vi kände inte igen en enda.

I alla fall så beställde vi upp champange på rummet efter middagen. Man ska ju ha room service till något!

Movie star

Helg betyder mycket aktivitet och lite blogg! Idag fyller Jens dessutom år, så jag får hitta på något extra trevligt för att fira hans dag. Det ser ut som att det blir en sväng till IKEA. =)

Igår när jag och Jens utforskade det område vi antagligen kommer att bo i hittade vi en stor hundutställning där vi gick runt en stund. De hade allehanda viktiga attiraljer till våra fyrbenta vänner. (Se bilder) Plötstligt dök en taiwanesiska på oss och undrade ifall vi var turister eller inte. Det visade sig att hon ville ha med oss i en tv-reklam för något som motsvarar Kentucky Fried Chicken i Taiwan. Jag vet inte om vi ska vara smickrade eller förnärmade.

Löparband för hund och automatisk hundbajspåse är ju nödvändigheter

På det hela taget är de ganska lugna med att man är utlänning här, men de tittar lite extra på en ibland. På tunnelbanan brukar det var 1-2 andra icke-asiater, och på den restaurang jag och Jens besökte igår kväll var vi dem enda. När jag var och på toaletten på tunnelbanan delade jag denna med 4-5 taiwanesiska fnitter-flickor, och när de skulle gå vände sig en av dem till mig och sade på knagglig engelska: "You are so beautiful! Bye bye!" och sprang fnittrande iväg. Kvar stod jag, svettig efter ca två timmars promenad i hettan och fukten, med håret klistrat mot kinderna, hyn blossande röd och uppsvullen samt med en förvirrad blick. Efter vad jag förstått av andra utlänningar jag pratat med var de antagligen inte ironiska, utan tyckte bara att det var spännande att jag såg annorlunda ut. Men efter att ha tittat mig själv i spegeln den dagen är jag personligen inte helt säker på att de inte drev med mig..

I fredags var vi ute med Ericsson och hade en helkväll vilken involverade ett annat svenskt par (Aleks, som var inhyrd från Seoul-kontoret, och hans bloggande flickvän Ulrika som jobbar som lärare i engelska) karaoke och dart. Det går inte riktigt att beskriva karaoken, men de är precis lika hängivna som man tror att de ska vara (Taiwaneserna alltså, europeerna försökte men var helt enkelt inte lika bra). Jag har lite bilder på mitt webbalbum från kvällen. Middagen på japansk restaurang var livfull och god, men Jens var ensam om att uppskatta de hela fiskar som serverades.

Tider

Fick forresten fragan om nar man kan ringa hit, svensk tid.

Vi ar 6 timmar fore er, sa efter kl 16.00 och innan kl 01.00-02.00 sadar sa sover vi antagligen.

(Det verkar vara nagot problem med kommentarsfunktionen just nu, men det ar iofs bra for da slipper jag avsloja for Fredrik att jag egentligen inte alls har nagot band av NE med mig, utan bara hittade pa alltihopa..=)

Omskakad

Vaknade i natt av att jag nastan trillade ur sangen eftersom den skakde rejalt. Gardinerna slog mot fonstren, och jag insag snabbt att jag upplevde en ratt kraftig jordbavning. Fastan jag varit med om det i USA blev jag ratt uppskakad (ha..ha..) och kunde inte riktigt somna om. Gick ner i lobbyn for att kolla laget, och fick veta att Hotell Sheraton "is one of the best buildings in Taipei, completley safe" och att "there is nothing to worry about, just go back to sleep". Latt for dem att saga! Det var ett 20-tal gaster som tagit sig ner i lobbyn, och jag satt en stund i en av sofforna och betraktade personalen som stadade och fejjade, till synes oberorda av att jorden under deras fotter bara for nagar minuter sedan haft eget liv. Jag gissar att man vanjer sig..

Den har jordbavningen var lite storre an normalt, 6.5 pa richterskalan (det ar mycket!), och de andra expats jag pratat med pa matlagningskursen jag var pa idag sa att for manga av dem sa var det den forsta, eller i alla fall den kraftigaste, jordbavningen som de kannt av. Det ar ju lite lugnande i alla fall. Sa himla behagliga ar de da rakt inte..

Och Jens? Han sov sa klart igenom det hela! Forvisso var han trott efter att ha jobbat intensivt i 2 dagar och sedan bradstortat fatt boka om sin flygbiljett "hem" for att hinna innan den tyfon som drabbar Tokyo idag skulle hindra all flygtrafik, men anda.. Aven efterskalvet nagon timma senare (som enligt rykten pa matlagningskursen skulle ligga pa 5.6) var kraftigt nog att vacka mig, aven om det varade kortare tid och darfor var lattare att somna om efter.

Pa matlagningskursen idag traffade jag ytterligare lite trevliga manniskor, och fick lara mig hur man gor 3 taiwanesiska forratter. Far sa om jag vagar ge mig pa det nagon gang, forst far jag nog lara mig att forsoka uppskatta dem..

Nu ska jag forsoka trana lite pa hotellets gym och sedan blir det middag med ericsson ikvall.

Åh vad jag luktar gott!

Sitter insvept i en av de stora, vita frottéhandukarna på hotellet och doftar ljuvligt. De hade bara en typ av shampo för västerländskt hår av mitt märke att välja på, men oj vad det var trevligt att tvätta håret i "riktigt" shampo igen!

Det tog mig 4 timmar att hitta affären där man köper ett kontantkort till mobilen, och jag fick lära mig den hårda vägen att taiwaneserna inte säger "nej" om de inte har svaret på en fråga, utan glatt viftar iväg en åt något slumpmässigt håll. Jag tog det dock lugnt och passade på att utforska mina omgivningar när jag ändå höll på, och har nu ganska god koll på Taipei Man Station och området precis där runtomkring. Dessutom tror jag att mitt taiwanesiska nummer blev aktiverat för en stund sedan, så nu är det bara att sms:a och ringa på:

+886 955 014 629

Att hitta till salongen "Happy Hair", som säljer mitt shampo, gick dock snabbare trots att gatuadresserna är lite lustiga. Salongen jag skulle till ligger tex på No.4, Alley 15, Lane 106, Sec. 3 , Mincyuan E Rd. Stadens vägar är uppdelade i enligt ett nätverk där två stora vägar (en norr-söder-gåeende och en öster-väster-gåeende) utgör huvudaxlar. Söder om den öst-västgående vägen heter vägarna XX South Road, och norr om den heter de XX North road. På samma sätt byter en YY West Road namn till YY East road när den passerar den norr-södergående vägen. Alla stora vägar är indelade i sektioner, och ju lägre nummer på sektionen, desto nämare huvudaxeln ligger den. "Sec. 3" i adressen ovan är alltså hyfsat centralt. Efter att man tagit sig till Mincyan East Road, Section 3 i fallet med Happy Hair, börjar man titta på gatunumren. Alla hus är numrerade precis som hemma, med udda nr på en sida gatan och jämna på en annan. Dock är även de mindre, korsande vägarna numrerade. För att hitta "Lane 106" går man alltså till gatunummer 105, och nästa nummer är alltså inget hus utan en väg. På samma sätt är sedan "alleys" mindre gator som korsar en "lane". I hus nummer 4 på den 15:e alleyn som korsar Lane 106, som i sin tur korsar Mincyan East road hittar man alltså Happy Hair. Lätt som en plätt, eller hur!? =)

Tog en bild när jag kom ut från hotellet imorse, för jag tyckte det var så fint ute. Det ser inte riktigt lika fint ut på bilden, men den får hänga med i alla fall.

Ovanligt få scotrar vid en gatukorsning. Längst bak i bilden skymtar Taipei 101.

Bilder

Nu har jag lagt upp lite foton från vistelsen så här långt. De finns att beskåda på

http://picasaweb.google.com/evakronfalt/Taiwan

Igår träffade jag för första gången andra svenska tjejer i Taipei, 20 st av dem till och med! Svenska exportrådet hade annordnat en tjej-middag för svenskor här, och de flesta var tjejer i min ålder ungefär. Och skåningar dessutom! Det var jättekul att träffa folk och de verkar väldigt trevliga. Fick dock veta att det inte väntas bli något bättre vad gäller luftfuktigheten här, så det är bara att skriva upp "avfuktare" på inköpslistan till nya lägenheten.

Nu ska jag ut på stan och försöka få tag i mitt shampo (jag fick motvilligt lämna mina flaskor fin-shampo hemma, det finns inte utrymme för sådan extravagans när bagage-budgeten ligger på 20 kg..) samt ett kontantkort till mobilen.

fukt

Idag har det varit svalare än de tidigare dagarna, "bara" ca 26 grader. Men å andra sidan har det varit extremt fuktigt, så nu känner jag mig som ett russin. Sitter påpälsad med hotellets morgonrock på rummet, och luftkonditioneringen inställd på 17 grader för att försöka torka luften här inne lite tillfälligt. Hoppas det är tänkt att det ska bli lite torrare när temperaturen sjunker något (till 20-25) framåt oktober-november.

Morgonkaffet för vilsna utlänningar idag var trevligt, och efter det har jag spenderat dagen i och kring världens högsta byggnad, Taipei 101. Vi ska, om allt går vägen, bo inte långt därifrån, så jag tyckte det var läge att utforska området lite. Alla shoppingcenter här är marmorbeklädda, rena, fräscha, fylld med vänlig personal och har klassisk musik spelande i bakgrunden. Väldigt trevligt. Priserna verkar inte så farligt galna heller. Förälskade mig dock i en jättefin chanel-handväska idag, men den skulle de ha $15 000 (ca 3400 kr) för, så den var (tyvärr!) inte plagiat och jag fick snällt låta den stanna på sin hylla.

Fick ett mail nu på eftermiddagen med info om en dammiddag med något gäng svenskar som samlats genom svenska exportrådet här i Taiwan, och den ska jag ta mig iväg till nu. Ska bli kul att träffa lite andra svenskar! Har bara träffat 2 killar (Jens arbetskamrater) hittills.

Bjuder på en bild av nästan hela Taipei 101, som jag hoppas ska ge en uppfattning om hur fuktigt här är.